Livet på Kista är inte bara berättelsen om dess ägare och deras familjer. På gården bodde även en arbetarfamilj som under 1800-talet var Kista trogen i tre generationer. Den som förde dit släkten var nybyggaren Erik Larsson.

 

 

 

 

 

 

 

Erik Larsson föddes 1780 tillsammans med sin tvillingsyster Anna i den lilla byn Väthövda i sydvästra delen av Vätö. Han var son till bonden Lars Andersson och hans hustru Karin Matsdotter. Även fadern var född i Väthövda och var vid giftermålet 1765 dräng på gården. Hans hustru kom närmast från Simpnäs där hon arbetade som piga.

 

Erik var nyligen fyllda sju år när hans far gick bort, 49 år gammal. Modern fortsatte att bruka hemmanet de första åren med hjälp av tjänstefolk och sönerna. Så småningom tog Eriks fem år äldre bror Anders över sysslorna alltmer när mamman fick besvär av sin gikt. Hon gick bort i denna sjukdom 1804. Anders gifte sig 1806 och tog över hemmanet och då fanns det inte längre plats för Erik. Han lämnade hemmet 26 år gammal och tog tjänst som dräng på Idö, en två kilometer lång ö söder om Arholma. Här stannade han i två år vid Mats Olsson innan han flyttade till Harg, Vätös största by belägen mitt på ön. Bonden Anders Jansson blev nu under tre år hans husbonde.

 

Under denna tid träffade Erik pigan på Lidö, Märta Persdotter. Hon var född på Väddö och dotter till båtsmannen Peter Fager i Husinge och hans hustru Lisa Larsdotter. Bröllopet stod i mars 1810 och Erik och Märta lämnade Vätö året därpå och flyttade till Väddö. Märta hade där en bror, Nils Persson, som var bonde i Senneby och här tog nu Erik dagsverken vid sin svåger. Nils, som ensam kommit från Häverö 1810, gifte sig 1813 med änkan Märta Ersdotter på Vätö och flyttade dit samma år.

 

Innan Nils Persson kom till Senneby brukades hemmanet av en Anders Olsson. Han var gift med bonddottern Magdalena Ersdotter i Kista. Magdalenas far Erik Ersson kom från Söderby och hade köpt Kista 1802. När Erik Ersson 1810 överlät halva Kistahemmanet på sin måg Anders flyttade familjen dit. 1813 flyttade även Erik Larsson och hans hustru Märta till Kista som nybyggare där de arrenderade 100 kvadratfamnar, cirka 325 kvadratmeter mark i Norrbacken för sin stuga och sina uthus. De bodde i Kista under resten av sin levnad.

 

På sin ålders höst var de helt utblottade och levde som fattighjon på hemmanet. Trots det torftiga levernet blev de väldigt gamla. Märta gick bort på nyårsdagen 1856 i magplågor, två veckor innan hon skulle bli 82 år. Erik som var sex år yngre än sin hustru överlevde henne med 15 år och gick bort 1871, 90 år gammal. 

 

Paret fick endast ett barn, sonen Anders som föddes 1814 i Kista och levde där till han gick bort 1875, 61 år gammal. Han gifte sig 1840 med pigan vid Erik Ersson i Senneby, Maria Olsdotter och tog sig då namnet Lindström. Maria var född i Senneby, dotter till fördelsmannen Olof Jansson och hans hustru Maja Jansdotter. Hon var kvar i Kista till hon själv gick bort veckan före jul 1884, 76 år gammal.

 

Anders och Maria fick två döttrar, Maja Greta och Carolina, födda 1841 respektive 1845. Maja Greta var 40 år när hon 1881 lämnade hemmet i Kista och flyttade till Edebo där hon fått tjänst som piga vid bonden Enock Stjernholm i Skärsta. Efter ett år flyttade hon till godset Lundås där hon var en av många pigor vid kammarherren Braunerhjelm.

 

1884 bar det iväg till kronofogden Johan Peter Arhén i Eke där hon stannade i ett år. Hon lämnade därefter Edebo och flyttade till Häverö som piga i Bergby Gård vid godsägaränkan Eleonora Matilda von Langenburg.

1887 var Maja Greta tillbaka i Väddö och Kista som piga vid systern Carolina. Efter Carolinas död 1894 flyttade Maja Greta på nytt till Häverö, nu som piga vid Jan Erik Jansson i Malmberga. 1903 återvände hon till Väddö men det är oklart var hon bosatte sig och hennes fortsatta öde är okänt.

 

Till skillnad mot storasysterns kringflackande liv blev Carolina kvar i barndomshemmet i Kista hela livet. Hon gifte sig 1877 med sjömannen Nils Algot Sigfrid Bergman, son till båtsmannen Nils Gustav Bergman och hans hustru Brita Andersdotter i Berga i Edebo. Mannen flyttade samma år till Kista. De fick två döttrar, Maria Albertina och Anna Carolina. Livet gick dock inte som det tänkt sig. Det var en stor tragedi där deras flickor gick bort med tre dagars mellanrum i september 1890, elva respektive nio år gamla. Fyra år senare avled även Carolina, 49 år gammal och Nils Bergman var nu lämnad helt ensam.

 

Bostället som låg utmed gränsen mot Senneby bestod av en mindre stuga och en uthuslänga med snedtak. Den hade halmtak och inrymde får- och svinhus, en bod och hemlighus. På den arrenderade tomten fanns även en källare med halmtak.

 

Bergman stannade kvar i Kista och ett år efter hustruns bortgång gifte han om sig. Han var då 48 år gammal och den nio år yngre hustrun var Johanna Ulrika Ekrot. Redan en månad efter vigseln föddes sonen Algot Sigfrid Agaton.

 

(Bilden visar Nils Algot Sigfrid Bergman med hustrun Johanna Ulrika Ekrot, troligen gravid med sonen Algot Sigfrid Agaton)

 

Nils Algot Sigfrid Bergman säljer 1909 sin stuga och källare till Kistabonden Erik Edvard Eriksson för 275 kronor. I november 1911 flyttar familjen till Södersund där de köpt en lägenhet på Frans Jansson hemman nr 1. Där avled Nils 1913 i ”förkalkning och kräfta” och hans hustru fem år senare av ”njur- och hjärtlidande”. Sonen som blev sjöman och eldare gifte sig 1918 med Anna Augusta Jansson.

 

Ett äktenskap som endast var fem år när de begärde skilsmässa. Hustrun fick vårdnaden om deras treårige son Gösta Agaton och mannen dömdes att betala ett månatligt underhåll på 30 kronor intill sonen fyllt femton år. 1924 lämnade de Väddö och Södersund, han flyttade till Brännkyrka och hon med sonen till Adolf Fredrik.