Mälby, nära Väddö kyrka och mitt på Väddö nämns i skrifter från tidigt 1400-tal. Följande text är hämtad från Edvin Gustavssons bok om Väddö socken.

Om Mälby

Nils i Maedheby nämns 1409 och Matts i Medelby 1493. År 1557 var enligt jordeboken bönderna i byn två, Lasse Påvelsson och Erik Mattsson, med ungefär lika stora hemman. Tiondelängden för 1555 upptar dessutom som ytterligare namn på resp. hem­man Per Ersson och Lasse Mattsson. Erik Mattsson återfinns även i längden över »Skattefisk aff Wäddö Sokenn» 1555 och 1556; 1557 står grannen Lasse upptagen i densamma: mälby­bönderna var inte obekanta heller med skötbåten.¹ 

Enligt 1566 års jordebok var bönderna i Mälby fyra: det var fortfarande Lasse Påvelsson och Per Ersson på det ena hemma­net, medan på det andra (eller nr 1) Matts Larsson och Olof Larsson nu var åboar. År 1586 är de i jordeboken upptagna gran­narna i byn åter blott två: Matts Spenning (nr 1) och Per Olsson (nr 2 och 3); men 1600 fyra: Per Hansson, Per Nilsson, Anders Jonsson och Lasse klockare.

På tinget 1603 lät herr Olof (kyrkoherden) i Väddö uppbjuda Nils Perssons hemman i Mälby, som han »givit för 22 1/2 daler», bördeman till igenlösen. Två år senare omtalas att förvaltaren vid Ortala bruk, fogden i Lyhundra härad Hans Klugh, kallad proberaren, köpt i Mälby ett hemman om 3 öresland 17 penning­land av »en vid namn Nils Spenning». Köpeskillingen för detta var 50 daler, och förmodligen har vi att i Nils Persson och Nils Spenning se en och samma person. Av en djäkne i Stockholm, be­nämnd Andreas Petri, och hans broder Erik Pedersson köpte han detta år eller 1605 deras »fädernes hemman i Mälby» om 3 öres­land 13 penningland. Av det uppgivna öretalet och senare sammanhang framgår att det är fråga om nr 2; hemmanet uppgavs ha varit öde i 24 år och priset var 27 daler, men husen uppskat­tades »allenast för 3 stavrum ved», d. v. s. vedvärdet.

Vidare köpte proberaren 1610 av hustru Ingrid i Mälby 19 1/6 penningland, som hon ärvt efter sin man Mickel Olsson, och gav härför »40 mark gammalt gott mynt i en summa». Jorden var bebyggd med en stuga och en bod, som hustru Ingrid tog med sig härifrån. Samtidigt köpte han 2 öresland 6 1/2 penningland av Olof Spennings tre döttrar, Anna i Ortala och Karin och Malin i Mälby, för vilken deras »fäders jord i Mälby» han erlade till vardera 8 mark penningar och ett huvudklädeslärft. Vad gården beträffar, så var den »all niderrödt (nedrutten)» och åsattes blott vedvärde (Spenning-släktens hemman var det senare med jorde­boksnumret 1 betecknade). Ännu en del förvärvade sig samme köpare av »en hovman (krigsman) benämnd Lars Jakobsson», som hade ärvt sin halvsyster Lucia, för 10 mark jämte 2 mark för husen.

Genom dessa köp hade Hans proberaren kommit i besittning av tre halva mantal i byn, de med nr 1 och 2 betecknade, om tillsam­mans 11 öresland 8 penningland. Nr 3 utgjordes av 3 öresland 16 penningland : bonde därå var i lång tid Erik Nilsson, som 1630­42 förekommer som tolvman. Kartan 1641 visar Mälby bebyggt med tre gårdar (ägare var som nämnts två). Vid ränniln, som rinner förbi kyrkan ner till viken, låg tre kvarnar, två ovanför landsvägen och en nedanför sockenstugan; av dessa tillhörde en prästgården, eller som det heter 1657: »Det kvarnstället, som prästgårdens kvarn står på, är särskilt av pastor hävdat, varav platsen omkring kallats Qwarnhagen och efter bemälte kvarn är allenast en skvalta och sådan som i detta år haver gått allenast 5 tunnor mjöl eller malt är hon aldrig skattlagd. Även sådana kvarnar hava ock de andre grannarna.» (En »bäckekvarn» under prästgården om talas omkring 1690).

Hans proberaren hade 1609 sina hemman fria från skatt, »för det omak han haver brukat och den stora gästning han haver av Cronans krigsfolk, som färdas emellan Sverige och Åland». Han dog omkring årsskiftet 1610-11, varefter hans änka hustru Sko­lastika nämns och står upptagen i 1619 års längd. Sedan inne­hade Hans proberarens måg, fogden på Åland Christoffer Bülow egendomen (»med sin sal. hustru fick Christoffer ett hemman ef­ter hennes sal. fader mäster Hans proberer uti Weddöö och Mäl­by, där prästebordet ock i by liggandes är»), som han för fasta uppbjöd på tinget 1620. Han står dock för Mälby redan 1613, då fyra drängar och sex pigor är skrivna på honom som gårdsfolk. Han tvistade envist i hela sin tid med prästgårdens innehavare om vissa ägor, medan det om skötseln av hans egen jord förkla­rande heter, att han varit så befäst i sin tjänst hos kronan, att han »måste alltid landbor (arrendatorer) bruka». Ett synligt minne efter honom är den i kyrkan befintliga ljuskronan av ti­digare 1600-talsmodell, om vilken det uppges, förmodligen efter någon anteckning i den nu förkomna kyrkliga räkenskapsboken 1634-1706,² att han är givaren. Han omtalas fortfarande i tings­protokollen 1657, men var död 1659, vid sitt frånfälle en gammal man, som redan 1610 varit i tjänst som fogde på Stockholms slott.

Som Bülows måg omtalas 1656 Lasse Påvelsson vid Ortala bruk. Denne uppbjöd 1658 Mälby gård, men 1664 uppbjöds Mäl­by, 1 ½ mantal, åter, nu av bokhållaren Jöran (Nilsson) von Fridtz, som gården av »sal. Christoffer Bülows arvingar för 1.688 daler kmt köpt hade». Fridtz, som även kallas hauptman (här ungefär detsamma som inspektor, vilken befattning han erhållit efter Lasse Påvelsson), var död 1669, efterlämnande änka, Cata­rina Bülow, då Mälby för 800 daler kmt skuld (»utlagors rest till Ortala bruk») uppbjöds på tinget; det inköptes samma år av bruksarrendatorn Johan van der Hagen för 2.000 daler kmt. Är 1687 är antecknat om ifrågavarande tre halva hemman, att »sal. Jean von der Hagens änka håller rustning för dess egen skatte­jord under ryttmäst. Bretholtz compani» (Roslags kompani av Livregementet till häst). Om det så i samband med införandet av indelningsverket uppkomna rusthållet meddelas därpå 1689: »1 ½ hemman eller mantal uti Mälby, som wällärde Hr Ifwar Hilleström, pastor uti Wäddö församling, hade köpt av dygde­samma hustru Margareta von der Hagen med därtill hörande muntering för 2.000 daler kmt.»

Efter prosten Hilleström (död 1714), under vars tid Mälby bru­kades tillsammans med prästgården, stod näst äldste sonen man­talskommissarien Elias Hilleström för rusthållet. Denne, som 1714 börjat sin tjänstemannabana som häradsskrivare, var gift första gången med Christina von Walden, död 1720, och sedan med Magdalena de Malsi (död 67-årig i Lilla Lund under präst­gården 1770). När Elias Hilleström dog 1763, 76 år, var likväl Mälby sedan länge i andra händer och han själv avskedad och »alldeles utfattig» (länsräkenskaperna 1750). Direkteuren Carl Telin, kyrkoherdeson från Häverö och en finansiell talent i dåti­dens Roslagen, sålde i sitt namn 1739 Mälby m. m. till lagmannen Fredrik Gyllenborg, men genom en omstridd andel kunde Elias’ broder, prosten Anders Hilleström, i flera år hindra fasta, medan han strävade att åt mågen, sedermera prosten i Luleå Lars Lang (gift 1740 med Elsa Margareta Hilleström) behålla den nämnda andelen eller ärvda fjärdedelen i mälbyfastigheten.

I socknen gick väl under tiden talet om Mälby och hilleströ­marna.

En händelse var att en ännu ej 15-årig dotter till Elias Hille­ström vårvintern 1741, då några officerare på väg till krigs­skådeplatsen i Finland för isen några veckor legat i Väddö, »i en avsides stående stuga» hade blivit rådd med barn. Om barnafadern kunde hon inte ge närmare besked, än att han »var ung» (domboken).

En annan inträffade vid en tvångs auktion, som den 11 oktober 1742 hölls vid Mälby rusthåll, i det att Elias Hilleström så häftigt utlät sig, att auktionsförrättaren, kronolänsman Forsman, blev »förnärmad» (domboken). Pigorna måste 1743 processa om sin lön.

Slutet på transaktionerna blev, att Mälby sist angivna år kom i händerna på agenten Anders Backmansson, den senare under namnet Nordencrantz adlade ägaren av Skebo och pantinnehava­ren av Ortala. Arrendator var Carl Telins bror Johan, som dock 1747 omtalas ha farit utfattig därifrån »till Finland».

Därefter följde Mälby Ortala åt, brukades en tid därunder och arrenderades på 1770-talet av David Davidsson, klockarson från Söderby socken (död i Mälby 1815, 89 år). Genom köpebrev av den 24 mars 1792 sålde brukspatron Jakob Grill Mälby för en summa av 2.222 riksdaler 10 skilling 6 runstycken i riksgälds­sedlar till ordinarie ingenjören eller lantmätaren Carl Wilhelm Lindman. På nytt sålde denne 1804 egendomen till handlanden, sedermera kommerserådet Olof Elfbrink i Gävle, som redan hade inteckning för 2.666 riksdaler 32 skilling bankomynt. Köpeskil­lingen var nu 7.200 riksdaler i »Riksens ständers Riksgälds Con­toirs credit sedlar» eller 4.800 riksdaler i banko specie. Ingressen i köpebrevet, daterat den 16 januari nämnda år, har denna gam­maldags ståtliga lydelse: »För allom dem som detta vårt öppna köpe och Salu brev se, höra och läsande warda gör jag Carl Wil­helm Lindman tillika med min kära hustru – – kunnigt och witterligit … »

Kommerserådet Elfbrink var därefter till sin död 1835 i besitt­ning av Mälby, där brodern Nils, som kallas f. d. bokhållare, bod­de som arrendator (död 1836, 54 år; han hade 1818, 10 månader efter fullbordad lysning, gift sig med en smedsflicka från Ortala bruk, Abigael Lemon, född 1797, vilken som änka hade sig till­försäkrad laga förmåner av de senare ägarna; hos sig hade Elf­brink även sina föräldrar: Dan Elfbrink, född 1727, som var säng­liggande och dog här 1815, samt dennes hustru Kajsa). Från det elfbrinkska stärbhuset kom Mälby till Jakob Forsberg och från denne 1840 till byggmästaren Jonas Jonsson från Västervik, som vid denna tid byggde Väddö nya kyrka.

På det tredje mälbyhemmanet hette bonden 1700 Jan Marsson (Mårtensson), 1710 Anders Olsson, 1716 Lars Olsson, död 1757, »över 90 år», och 1745 Olof Larsson. Den sistnämnde avled 1775, 68 år, hustru till honom var Anna Jansdotter och söner Anders, död 1778, 37 år, och Jan, som 1786 flyttade till Nyberget.

Rusthållet var vid mitten av 1800-talet ett vidlyftigt gårds­komplex med uthusen i en fyrkant, som skars i tre delar av de nya rågångarna vid laga skiftet 1870 (fastställt 1872). Det till­hörande ryttartorpet låg nordost om byn (storskifteskartan 1786 -87). Numret var 82 vid Roslags kompani (skvadron).

Jöns Berg red för Mälby 1683. Vid mönstringarna 1685 och 1696 var Jonas Bengtsson Våghals ryttare. Därnäst talas det i rullan om Anders Wäsman mindre smickrande sålunda: »Karlen rymde med häst och hela mundering 11 aug. 1701.» Som ersät­tare inställde sig vid regementet i Polen den 1 dec. 1702 rekryten Olof Hallander. Denne fick i oktober 1704 ny häst, brun med bläs och två vita fötter samt vidare den 14 maj 1707 från Sverige »kar­bin, rem, gehäng, sadel med remtyg och betsel» ; och sedan vet vi inte mer än att ritten gick mot Poltava.

Vid nyuppsättningen efter kapitulationen antogs 1709 Matts Frihammar, 41 år, född i Gryta i Uppland, gift man som »lärt murmästarhantverk». Han kasserades vid mönstringen 1720 på grund av sin ålder. Ersättare blev 1722 ryttaren vid Upplands femmänningar Petter Mellbom, född i Vendel, vilken vid mönst­ringen 1736 begärde avsked, i sin tur varande »gammal (58 år), sjuk och bräcklig» (död 1742). Efterträdaren Petter Blomberg efterlystes 1744 för lösdriveri och numret stod flera år vakant. Olof Mälström, som »uppvistes» den 7 april 1749, dog den 4 de­cember 1756. En sedan antagen, inte namngiven karl avled på sjukhuset i Stralsund den 1 januari 1759. Israel Sjögren, född i Sörmland, var vid antagandet 33 år. Han avskedades 1764 för oduglighet. Efterträdaren Johan Melin, också sörmlänning, ströks ur rullan 1772 på regementschefens skrivelse och ersattes med Hans Mälberg, född i Edsbro 1755, 5 fot 8 tum lång, vid en senare efterlysning beskriven som »tjock och av stark kroppsbyggnad, med rundlagt ansikte och mörkt hår». Carl Fredrik Mälström, som 1811 vid 43 års ålder begärde avsked, hade då en tjänstetid av 19 år 10 månader. Gustaf Adolf Moberg, född i Stockholm, fick transport hit från nr 1 Väsby men erhöll 1816 beställningen som tredje korpral. Johan Nordvall, som dragon (förbandet fick 1815 benämningen Livregementets dragoner) kallad Melin, sade sig i tvenne år ha varit vargerings man och bevistat 1814 års fält­tåg i Norge; han erhöll 1838 avsked för sjuklighet och fick till efterträdare sonen Jan Erik Melin, född 1819, en för sin tid rätt reslig karl om 5 fot 11 tum. År 1849 antogs till tjänsten Carl Erik Nilsson från Lagga, som fick dragonnamnet Mälberg, född 1826, 5 fot 8 tum. Han fick avsked 1860 och blev kyrkvaktare efter den samma år avlidne Matts Stillman. Han var även auktionsutropare. Sist i paraden kommer två med namnet Björk: Olof, född 1825, son till båtsman Liding i Semmersby, transport hit från nr 74 Brölunda, 5 fot 8 tum, avsked 1877, ägare aven hemmansdel i Edeby, och Gustaf, född i Edebo 1856, enligt rullans noggranna uppgift 1.796 mm lång. Han hade (muntlig uppgift) fel i ett ben (»klumpfot»). Den sistnämnde tjänte till organisationens upp­hörande, varefter han flyttade till Massum, därifrån hustrun, Margareta, var (fostersonen J. E. Björk blev en mycket verksam kommunalman i Häverö, död 1949). Dragonstugan såldes och användes vid ett lägenhetsbygge i Hammarby.

Rusthållare i Mälby blev genom köp den 14 mars 1842 Anders Mattsson, född i Ununge 1805, och Carl Carlsson, född i Lohärad 1814, svågrar, gifta med döttrar till tolvmannen och rusthållaren Erik Carlsson i Sebende, den förre med Margareta Christina (Greta Stina), född 1812, och den senare med Anna Brita, född 1814, dubbelbröllopet stod den 26 maj 1835. Köpet omfattade »Mälby kronoskatte rusthåll ett mantal samt Mälby kronoskatte aug­mentshemman ett halvt mantal jämte augmentsräntan av Bergby nr 1 (i Häverö) ett mantal och Mälby nr 3 ett halvt mantal», säljare var byggmästaren Jonsson och köpeskillingen 12.000 rdr banko. Anders Mattsson och Carl Carlsson, den förre senare kyrkvärd och kompanjonen tolvman, hade ursprungligen rusthållet tillsammans, men det skiftades 1863 i tre hemman, så att Carl Carlsson och efter honom sonen Frans, född 1840, död 1913, hade ett halvt mantal, 1:2, Anders Mattsson och efter honom från 1874 sonen August, död 1880, den andra halvan, 1:3, och skepparen Jan Petter Mattsson från Salnö, född 1831, gift med Anders Mattssons äldsta dotter, Tilda, den tredje, som han bebyggde på ny tomt nedåt sjön, 1:4. För den sistnämnde gick det emellertid så, att han 1882 måste avträda gården, som då inköptes av rätta­ren Nils Zetterström från Lagga. (Mattsson, som bodde kvar i Mälby, omkom såsom befälhavare på väddöskonerten »Maria Charlotta», då hon med hela besättningen gick under vid Svenska högarna under den av skärgårdsbefolkningen länge i dramatiskt minne bevarade svåra pingststormen 1890; han var känd som en orädd seglare). Nr 1:3 köptes 1890 av Carl Eriksson från Stabby, död 1931, 91 år.

En annan skepparbonde i Mälby var Olof Ahlström på 3/8 man­tal nr 3, från Skeppsmyra, född 1831, död 1881, måg till Jan Olsson Öhman, född 1814 i Gräddö, som själv blivit gift hit. Ahlström förde bl. a. skeppet» Ulrika» från Senneby, som av den i östersjö­fartens annaler beryktade novemberstormen 1872 kastades upp på land på Möen,³ och 1879 briggen »Henrik», för vilken han även var redare. Bonde på 1/8 samma nummer var på 1860-talet Erik Ersson, död 1867, vars son, kyrkvärden Vilhelm Eriksson, född 1866, död 1938, från 1888 ägde hemmanet (gården utflyttad efter laga skiftet).

Namnet Mälby betyder »Mellersta byn»; »Kyrkiebyn» förekom­mer även (1635).

Den s. k Sikmossen på byns mark torde av båtfynd att döma förr ha varit sjö; på åberopade karta 1786-87 står visserligen blott: »Djupa Gölar». En olikhet mot nu beträffande belägenhe­ten av byns mark var förr, att prästgårdens skog låg intill Ham­marby rågång. Likaså låg rusthållets äng mot Hammarby sjöäng.

1 Vid ett sommartid vanligen uttorkat fräkenkärr, cirka 40 meter från nuvarande strandkanten vid Mälby hamn, finns tydliga spår av båtrännor och bryggor. Höjden över havet torde vara något över en meter. Kärret kallas i beskrivningen till Mälby bys lantmäterikarta (1870) Igelbäcken, men på en karta över Hammarby skogsmark 1779 kallas Mälby hamn Gamla hamnen. Huruvida benämningen visar på en föregångare till utfartshamnen Gamla Grisslehamn får väl dock lämnas som en obesvarad fråga.

2 Se not 31.

3 Art. av Edw. Holme i Rospiggen 1943, Ur sjöfartens hävder.