(Omslagsark)

Över den mig anbefallte extra ordinarie postvisitationsförrättningen från Stockholm genom Åland till och med Åbo, aflägges följande berättelse, som främst utmärker tillståndet hos hvarje posthåld och wattu-omskifte, samt därefter upptager, vid och emot hvarje huvudsaklig punkt, nödiga påminnelser, hvilka höga vederbörandes nådgunstiga skärskådande underkastas, år 1741.

 

1. Närmaste intill Stockholm belägne postgården Åfwa, förer posten till Stockholm 1 ½ mil, samt till Räfstad 1 ½ mil, och njuter därföre i roteringsfrihet 11 Dr och i kontant 10 Dr 4 / Smt, för enkel post eller en gång fram och en gång tillbaka i veckan. Dess 2ne åboer Lars Ericsson och Anders Mattson hava en dräng och 2ne gossar, jämte 10 hästar och nödigt posthorn, protectorial och beställningsbref.

På tillfrågan hade de ingenting och klaga, men enär dem åtspordes, hurudags finska posten från Stockholm ankommer till detta posthållet? svarades, sådant sker ej förr än tuppen ropat om morgnarne, och att försummelse i postridningen lärer således vara hos Käfwinge-bonden, som fört posten från Stockholm.

 

2. Räfstad förer posten till Åwa 1 ½ och till Ösby ¾ mil, samt njuter därföre i roteringsfrihet 11 Dr och i redbara medel 5 Dr 15 öre Smt. Därvarande 3ne åboerne Eric Ericsson, Pär Jansson och Eric Hansson hava tillsamman 3 drängar och 9 hästar, nödigt posthorn, protectorial och beställningsbref: beklagandes sig att de i detta år ej fått någon postföringslön, och den ena af dem sade sig också hava att fordra 19 öre Smt för förledne år.

Eljest ligger detta posthemman ej allenast ganska långt utur stora landsvägen utan ock på elaka klippor och berg, till hinder för postförselen, utom det att dess åboer visa sig därutinnan merendels försummelige, som på efterfrågan, förmärktes på nästa posthemmanet nämligen

 

3. Ösby som förer posten till Räfstad ¾ och till Väsby 1 ½ mil, och njuter i roteringsfrihet 11 Dr och i kontant 6 Dr 15 öre Smt. Dess 2ne åboer Pär Jacobson och Anders Andersson hava 2 drängar, 2 gossar och 4 hästar, samt posthorn protecotorial och fullmakt. Över förr omtalte Räfstads postgård, månde Ösby posthållare sig utlåta och beklaga, att densamma ligger alltför långt från landsvägen på elaka berg och klippor, där man kan rida af sig både hals och ben, särdeles i mörkret och om nattetid, 0ch att man snarare kunde hinna fram en fjärdedels mil, än komma dit. Dessutan måste Ösby

posthållare tillstå, att Räfstads och Åfwas posthållare föra posten emellan sig ej längre, än tre fjärdedels mil på stora landsvägen utan fara, det övriga skedet af lika längd genom en trång skogsväg, hvarest ingen ser eller vet huru de befordra posten.

 

4. I anseende härtill, frågades, huru Räfstads postförare sig anskicka enär Ösby postförare ditkomma med posten? Hvarpå svarades af ena postföraren, att i 15 år som han varit vid Ösby och befordrat posten till Räfstad, hava detta senare hemmans åboer aldrig straxt fortskaffat posten ifrån sig, under den tid och huru länge den ditkomne Ösby postföraren där väntat och fördröjt att vila ut sin häst, innan han begivit sig på hemväg, utan nedlagt och ibland inlagt posten hos sig i en bod eller annat rum, till dess, att det fallit dem bekvämligst, den att från sig föra.

 

5. Frågades, på min hemresa vid återkomsten till Räfstad, om så vore sig tilldragit, hvarpå Ösby postgossarne övertygade därom Räfstads postgossar, att posterne bliva i Räfstad nedlagde, inburne i bodar och skulor, samt där gömde länge och egenvilligt.

 

6. Frågades, om då intet något lägligare och tillförliteligare hemman i nejden vore att tillgå i detta obekväma och vårdslösa Räfstads ställe? Svar, en nära vid landsvägen belägen gård vid namn av Örstad, hvars åboer vilja sig postförseln åtaga.

 

7. Frågades om ock Örstad är af lika storlek och hemmantal med Räfstad? Svarades ja af Ösby posthållare, hvilka i övrigit, ej hade något vidare att anföra, än klagan däröver att de besväras med alltför många körslor och dagsverken under Hakunga herregård med berättelse, det fru grevinnan Cronhielm, som äger samma herregård och nu dit flyttar, lovat dem därutinnan att lindra, ifall H. Överpostdirektörens promotorial för dem kan erhållas, i anseende till deras åliggande stränga postförsel.

 

8. Wäsby, förer posten till Ösby 1½ mil, njuter därföre 11 Dsmt roteringsfrihet samt i kontant 10 Dr 4 öre Smt. De tvenne postförarne härstädes, nämligen den så nämnde gamla Anders Ericksson och unga Anders Ericksson äga 2 drängar, 2 gossar och 8 hästar, samt posthorn, protectorial och beställningsbref, beklagandes sig över herredagspenningar som kronobetjänterne vilja nu af denne postgården uttaga till 5 eller 6 plåtar, från hvilkas utbetalning de anhålla om förskoning, helst de aldrig samtyckt eller varit med vid sista herredagsmansvåldet. Sade sig ock ej hava ännu i år fått mera än 15 Dkpmts lön, och intet heller blivit hugnade eller försäkrade om och huru mycket de böra erhålla för den anlagde dubbla finska postens befordran och de många extra posters fortskaffande: klagandes därhos, att deras nuvarande postinspektor har, vid dess postvisitationer, aldrig med sig någon penna eller bläck, att kunna därmed uppteckna hvad som å deras vägnar behöves, så alldeles som att efter förra plägseden, annotera straxt lönen i deras kvittencebok, hvilken han, tvärtom skall hvar gång taga från dem med sig till Stockholm, så att de sedan ej veta eller minnas hvad däruti införes, eller om vedergällningen därutinnan dom rätteligen beräknas: hvarjämte de ock beklaga sig över postinpsektorens resor 2ne gånger om året med en tung vagn för 4 hästar.

 

9. Sätuna förer posten till Väsby 1½, och genom Norrtelje till Knutby 1 mil, samt njuter i roteringsfrihet 11 Dr och i kontant 7 Dr 22 öre Smt. Åboerne äro 5 nämligen Hans Hansson, Jan Ersson, Lars Ersson, Erick Jacobsson och Lars Larsson, hvilka hava 4 drängar och 10 svarsgoda hästar, samt posthorn, beställningsbref och protectorial, berättandes, att enär 2, 3 till 4 dryga postväskor komma på en gång över havet och skola sedan till Stockholm fortskaffas med 2 eller flere hästar, erhålla de ändå för hvarje gång betalning allenast för en extra post. Beklagandes sig ock över dryga herredagspenningar, med hvilkas utsökande kronobetjänterne dem nu hotat i 2 gårdar nämligen först för hemmanet, till 2 plåtar på mantalet, och till det andra 4 eller flere plåtar för härtills och ännu omtvistad utjord: anhållandes att därför befrias så vida de aldrig skola hava några Postulata till herredagsmannen att uppdraga, utan vända sig med deras besvär till H. överpostdirektören. Besvarandes sig jämväl däröver, att postinspektoren reser 2ne gånger hvarje år med den tunga vagnen om 4 hästar, och skall ofta, på vissa ställen, särdeles i en eller annan prästegård, uppehålla sig över 8 dagar, samt låta dem med hästar och skjutskarlar, så länge fåfängt vänta på honom över den af honom satte tiden: anhållandes om den författning, att han må efter förra vanligheten, göra sin visitationsresa och deras aflöning allenast en gång vid årets slut, och ej så ofta besvära dem med dryg skjuts fram och tillbaka.

Därhos förfrågade sig bemälte postförare, om vore giltigt att någon annan, än kykoherden eller sockneprästen underattesterar deras kvittenser på postföringslönen? Hvarpå dem åter

 

10. tillspordes, för hvad orsak de sådant föreställte? Svarades, att de måste eljest hava med sig något hvar gång till gåvo och skänk, innan de erhålla prästeattesten.

Norrtelje postkontor

 

11. På tillfrågan, huru postförarne å ömse sidor i nejden fullgöra deras skyldighet? Svarade postmästaren Ekenberg att det kan fuller nu gå någorlunda försvarligit, och att de i Knutby och längre bort till Grislehamn hava numera sig bättrat, sedan postinspektoren, vid sin sista resa, givit dem, efter Ekenbergs påminnelser, behörig förmaning. Vidare frågades bemälte postmästare

 

12. om postpaketer plägat ditkomma från andra postkontor med okarterade bref? Svarades nej.

 

13. Om bref ankomma till mindre lodetal än de stå på kartorne? Svaradess, sådant har inte hänt.

 

14.om postväskorne äro alltid förseglade med nästa postkontors sigill? Svarades, ja, och i övrigit befants vid efter seende, att postmästaren är både försedd med Timmeuhr hvarefter han kan anteckna rätta tidräkningen på postpasset, och brukar härhos vederbörlig tafla eller Charte Bräde, hvarå brefkartorne, enligit förordningarne, bliva utslagne, till korrespondenternes underrättelse.

 

15. Knutby postgård förer posten genom Norrtelje till Såtuna 1 mil och till Svanberga 1 mil, samt njuter i roteringfrihet 10 Dr och i kontant 6 Dr 8 öre Smt: åboerne Tomas Pärsson och Erick Jönsson äga en dräng och en gosse samt 10 hästar, och klagade endast över gärders utleverering in natura.

 

16. Svanberga posthåld förer posten till Knutby 1 mil samt njuter i roteringsfrihet 11 Dr och i kontant 9 Dr 16 öre Smt. Bägge postförarne därstädes hava 2 drängar och 8 hästar, samt posthorn, protectorial och beställningsbref, utan att något var hos dem att överklaga, eller att de ville utsäja om de eller deras närmaste vederlikar vore skuld till dröjsmål i postföringen.

 

17. Elmestad, såsom närmaste posthemmanet vid Grislehamn, förer posten till Svanberga 1 7/8 mil och till Väddö eller Grislehamns postkontor och gästfiveri ¾ mil: åtnjutande därföre i roteringsfrihet 11 Dr och i redbart mynt 8 Dr 9 1/2 öre Smt. Åboen Erick Andersson har allenast en dräng och 3 gamla hästar, ett posthorn jämte tryckt K. protectorial och behörig fullmakt. Sade, på tillfrågan sig hava riktigt fått den för ordinarie och extra posterne belöpande lönen; men anhåller att densamma må hädanefter betalas af postinspektoren straxt vid hvart års slut, och att därmed ej må inpå följande året så långt utdragas, som härtills skett.

 

 

18. Förer den från Finland kommande ordinarie posten till Elmestad ¾ mil, och njuter för enkel postförning årligen 6 Dsmt. I anseende till posternes lama gång emellan Stockholm och Grislehamn, frågades postmästaren och postuppsyningsmannen i Grislehamn Johan Alm pro

 

19. huru postbönderna i de tvenne nyss benämnde postgårdar Elmstad, Svanberga och Knutby fullgjort deras skyldighet, emedan man hade stor orsak att tänka det postens största uppehåld sker imellan Norrtelje och Grislehamn, hvarest jag även, innan någon vidare undersökning företogs, månde, straxt vid ankomsten,

 

20. afleverera en med mig i vagnen tagen Stockholms ordinarie post i förseglad väska, som gått från Stockholm på ordinarie postdagen åt Finland den 20 sistledne octobris och riktigt ankommit dagen därefter till Grislehamn, samt blivit därifrån sänd ut till hafs med en god och ny postbåt, under tämmelig fogelig väderlek; men kom med Uppsala posten tillbakars åt Stockholm samma dag då min postvisitationsresa anträddes, jämte en från postmästaren Tanberg uti Sundsvall skriven underrättelse eller extra postpass att samma post har på havet blivit dit väderdreven, och därföre har berörde postmästare skickat merbemälte väderdvevne post tillbaka med extra post, adresserat till Grislehamn, helst han säger att det eljest skulle gått längre ut på tiden, om den skolat sändas norromkring den tiden: hvarutinnan han ock synes hava rätt; men att postinspektoren Alamis i Uppsala sedan oftanämnde med extra post återkomne finska post åt Stockholm, och ej genast den afsänt med extra post på rätta postvägen från Uppsala över Norrtelje åt Grislehamn, att åter desto förr komma över havet, ifall god vind uppkommit, är af honom intet rätteligen ombeställt:

imedlertid tillspordes postmästaren Alm och de 2ne vakthavande postbonderotarne, hurumed denne Stockholms till Finland ärnade, men väderdrevne post egentligen förelupit? Hvarpå potmästaren Alm svarade, att då densamma gått till sjös, har vinden varit fogelig; men om eftermiddagen har luften blivit töcknug, och därhos fruktade han att samma postbönder skickat sig något galit.

 

21. Frågades därföre, om sådane postbönders kompass ej varit i riktigt stånd? Postmästaren Alm lovade att enär dessa postbönder hemkomna från Sundsvall, skall han därom undersöka, och sedermera vid min hemresa, månde han betyga, att felet bestått dels på kompassens oredighet, dels ock på denna då, imedlertid från Sundsvall hemkomne och landevägen till fots gångne samt nästan utsvultne postbonderotens oförsiktighet.

 

22. Frågades huruledes en sådan oförsiktighet kunnat hända? Svarades af postmästaren det han förmärkt att samma rota har straxt i början hållit åt en orätt och annan kosa än han dem antydt, och sedermera kommit i lägervall ut på villande havet.

 

23. Frågades, om då den, som sitter vid styret och den aldra äldste i roten, som hanterar skotet och bestyrer om övriga seglingar utom de 6 övrige bönder, hvilka i roten följa med såsom båtsmän och till rodd, ej varit förfarne? Svarades, att alla postbonderotar uti Väddö socken äro inte lika goda och duktige sjömän, och att där föga finns bland all 21 rotarne, över 5 eller 6 rotar, till hvilka postmästaren och uppsyningsmannen kan sätta någon lit.

 

24. Frågades, innan något vidare om postfarten vid Grislehamn undersöktes angående de 2ne huvudomständigheter, för hvilka denne extra ordinarie postvisitation är förnämligast anbefallt, genom K M:ts och riksens höglofl. Kanslikollegii extractum protocolli af den 27 sistl ne octobris, nämligen

först om ej vid Grislehamn varit kunnigt, för hvad orsak en resande person, som berättas varit saltpetersjuderieinspektoren Möller och den 16 nästl ne octobris gått ifrån Åbo, har den 23 dito gått över havet med en öppen trebördings båt, hvilken roddes af tvenne kvinnfolk och tvenne karlar, där likväl under den tiden ingen post från Finland hit överkommit? Till denna första huvudfrågan, angående den över havet från Åland åt roslagssidan komne och även till Stockholm anlände resande person, under den tid som ingen post anlänt till Stockholm, sedan den 16 nästl ne octobris, förr än 3ne poster på en gång, den 28 dito, ankommo, svarade postmästaren och uppsyningsmannen Alm, jämte då närvarande postböndernes intygande, att under den tiden, som berörde 3ne finska poster uteblivit över rätta tideräkningsdagarne, har alldeles ingen resande person överkommit från Åland till Grislehamn, utan mente , att om så skett lärer en sådan resande kommit i land antingen vid Byholmarne eller annorstädes norrut om Grislehamn på roslagssidan: kunnandes bemälte postmästare sig aldrig föreställa att en sådan passagerare blivit på det sättet affärdad med en liten båt från Eckerön, och att posten skola imeldertid kvarbliva: hvarjämte han sade, att ganska länge besagde 3ne finska poster uteblivit över rätta tiden från Åland, har i Grislehamn ej kunnat, förrän den dagen, då de ditkommo, förmärkas någon för dem tjänlig vind. Dessutom mente

postmästaren Alm, att sådan resande kunnat från Åland gå utom Eckerö till sjös åt norra eller södra skärgårdskanten af land: dock påminte postmästaren i Grislehamn sig, vid min återresa, att han hört Spargement och tal, som skulle Möller vid ovannämnde tid kommit från Finland och passerat finska skeppsleden, som går söder om Arnholm, men inte kan postmästaren erindra sig, hvilken som därom talt och sade därhos, att den mannen har ej anlänt vid Grislehamn eller där i nejden, utan för något mer än ett år sedan, har han rest postvägen från Åbo till Stockholm men ej velat, utan stor svårighet och mycken fräckhet, visa upp sitt resepass vid Grislehamn.

 

25. Angående andra huvudomständigheten i högbem:te K. Kollegi Extracti Protocolli, nämligen att till de angelägne finska posternes befordran, om så behöves, särdeles när posterne skola med roende framhjälpas, manskapet då må ökas, ja efter omständigheterne fördubblas,hellre än att båtarneoch posten skall bliva liggande,föreställtes vederbörande postmästare och närvarande postbönder, om icke, efter samma K M:ts och riksens höglofl. Kanslikollegii åstundan och befallning, borde och kunde ske den verkställighet, att enär väderleken är så stilla och lugn, att posten ej kan befordras seglande över havet, manskapsroten på postbåten måtte då fördubblas, att roende fortskaffa posten i stilla väder över havet från denna sidan till Eckerön, hvarest även bör på lika sätt förfaras och därom hädanåt efterfrågas: postmästaren och uppsyningsmannen Alm, sade att sådant kan fuller låta sig göra, men fruktade i början därhos, att postbönderne ej torde under så sträng medfart, uthärda emedan de redan och sedan dubbel postförning anlades, även hava nog trägen uppvaktning och svår öfverfart med posterne: dock nekade han omsider intet, att ju sådant kan låta sig göra med fördubblingsrotar, som böra, genom rodd i lugnt väder, befordra posten.

 

26. Under mitt uppehåld i motvind i Grislehamn över fredagen den 30 förledne octobris, gjordes efterfrågan om Väddö postbönder som i hela socknen äro 21 postrotar, hvardera af 8 man, och således 168 postbönder, hava riktigt bekommit deras lön, som årligen för allesamman belöpa till 500 Dsmt för ordinarie enkel postföring, utom 7 Dsmt för hvar extra post, som föres över havet? Postmästaren och uppsyningsmannen svarade, att ordinarie lönen hava de riktigt fått, men på det sätt att densamma, till afräkning på postböndernas räntor och kronoutskylder, lämnas alltid till kronobefallningsmannen att postbönderne få ej däraf se en fyrk, utan måste ändå överlopps, giva en tunna strömming eller något mera, till äreskänck, åt kronofogde för det besvär han säger sig hava, innan han vid K. Generalpostkontoret i Stockholm får medlen utassignerade, och den mistning i hvilken han föregiver sig hvarje (?) gång stanna, medelst missräkning av de från Stockholms postkassa erhållne Slante- och Runstycke-Possor; men hvad extra posterne angår, så hava de därföre själva undfått betalning af postinspektoren, och återstod allenast i detta år för 2ne extra poster.

 

27. Frågades postmästaren Alm, om icke alla med gästgivareskjuts resande kurirer och expresser riktigt betalt frakten själva, så att ej något däraf må uppföras för och ibland extra poster, till last för postkassan? Svarades att slikt har han i nogaste måtto sökt i akttaga.

 

28- Innan någon vidare undersökning om sjöpostfarten och dess tillhörigheter företogs, fortsattes den under ovanstående 19 punkt anmärkte frågan om långsamma postgången landvägen imellan Stockholm och Grislehamn, med tillspörjan, huru tidigt de från Stockholm om tisdags och fredags aftnarne klockan 11 eller 12 afgående finska poster framkomma till Grislehamn? Svarades att sådant sker ej förr, än kl 8 eller 9 om onsdags och lögerdagsaftnarne, men något tidigare då postiljon medföljer.

 

29. Frågades, huru då postiljonerna fullgöra deras skyldighet, och hvarest den vid Grislehamn förordnade postiljonen Jung vistas, och om han flitigt följer med posten? Postmästaren och uppsyningsmannen Alm svarade, att samma postiljon vistas hos sin fader, som är postmästare och uppsyningsman vid Eckerö postkontor; men enär han, hvarje fjorton dagar, tre veckor eller ock en månad följer över havet med posten till Grislehamn, bor han stundom hos postmästaren Alm och ibland annorstädes i Väddö socken.

 

30. Frågades huru ofta strockholmspostiljonen kommer med posten till Grislehamn? Postmästaren och postuppsyningsmannen Alm svarade, att sådan eller makan postiljon, som Jan Staffanson och Lind voro, isynnerhet så länge den senare var frisk, får man näppeligen eller nästan aldrig, emedan posten då dit kom om morgonen eller förmiddagen, efter den kvällen, som han gått från Stockholm, att kunna sändas över havet genast, enär vinden så passade sig, och hvad nu varande postiljonen Barck angår, sade postmästaren Alm, att han rest ibland 2 gånger i månaden och stundom gjort 2 resor i hvarje sex veckor.

 

31. Frågades, om ordinarie postbonderotan som bör hava vakthållning ständigt en hel vecka vid Grislehamn, ifall posten ej dessförinnan af mot- och annat elakt väder, kan befordras över havet, samt om den i år anbefallte reserverotan för extra poster och kurirer sig riktigt och i rättan tid infinna, enär hvarderas Börd därtill infaller? Svarades af postmästaren Alm, att stundom går det trögt nog, i det som med åtskilligt annat af deras åliggande.

 

32. Därföre frågades hvaruti deras egentelige självsvåld månde förnämligast bestå? Hvarpå jag månde, genom postmästaren Alm förmärka, att väddöpostbönder pläga gemenligen, hvar postrota för sig, enär dess vaktvecka lider till slut, använda hvarjehanda svårigheter att om fredagen, och ännu mindre om lögerdagen, göra försök till att gå till sjös med posten och likasom swincka undan till veckans utgång, då de slippa vakthållningen, hvilken sedan må lämnas åt en ditkommande ny rota.

 

33. Förmärktes ock, att en överneskommelse är emellan dessa Väddö postbönder på roslagslandet och Eckerö postbönderne på Åland att enär de senare komma över från Åland med post, taga de med sig tillbaka ifrån Grislehamn Stockholms posten då Väddö postbönder slippa den att föra, utan giva därföre hvar gång 4 Dkpmt åt eckeröboerne, hvilka hava vice versa accord med Väddö- eller roslagspostförare till postfartens hinder och meen som i de på slutet förekommande anmärkningar skall, bland annat förmälas.

 

34. Hvad nu anstalten hos Grislehamns postförarne och deras tillhörigheter angår, påmintes af mig, om icke efter förra kriget med Ryssland och sedan Grislehamns post- och gästgivaregård blef år 1719 afbränd, postbönderna i Väddö hade då, vid sidan invid samma Grislehamns gård, byggt sig en rymlig stugu, hvarest de vistades rotetals, enär hvarderas uppvaktning på väder och vinden till postförsel över havet månde infalla, och om icke bemälte postbönder månde, undgefär år 1727 eller 1728, och nyssförr än jag, såsom då varande deras postinspektor, dit kom på första visitations resan, samt under postmästarens och uppsyningsmannen Alms vistande i Stockholm och honom ovitterligen, bortföra och giva samme stugu åt en bonde, som undergått vådeeld, jämte min tillfrågan, hvarföre de ej velat alltsedan, på bemälte postmästares trägna anmaningar, bygga sig en annan stugu istället, till deras och de från Eckerö kommande Ålands postbönders härbergering, utan tränga sig ännu in i stora post- och gästgivarebyggningen? Postuppsyningsmannen Alm svarade, att de vilja sig aldrig härutinnan bekväma, innan därom ifrån K. Generalpostdirektionen lägges allvarlig hand. På hvad sätt det må göras, lärer här nedan förslagsvis, i påminnelsen vid denna omständighet, punkt för punkt, skäligen å dagaläggas.

 

35. Den vanliga vårdkasen på hästa berklinten utåt havet vid Grislehamn, fant jag vara, både till resning, störar och Rijswärcke samt en där ovanpå eller överst på toppen, till desto större kännetecken, fastsatt tunna, i försvarligit stånd och underhållen af åtskillige vederbörande byar uti Väddö socken.

 

36. Frågades, om vid inloppet till Eckerön finnes någon sådan vårdkase, som vid Grislehamn är inrättad? Svarades, att tillförende har på det så kallade Warg-Berg, imellan Signillskiär och Eckerön, varit en sådan vårdkase, men har nedfallit för några år sedan, och är sedermera ej bleven upprättad; dock sade postmästaren Alm, densamma vara nödig både för postresorne, och andra sjöfarter åt den kusten.

 

37. Frågades postmästaren Alm och de i Grislehamn varande postbönder om postmästaren och uppsyningsmannen Jung i Eckerö har, efter (Öpd) von Schantzes till honom för någon tid sedan aflåtne skrifteliga befallning, låtit laga den alltför bofälliga Eckerö postbonde-stugun, så att Väddö postbönder kunde, efter förra vanligheten, vid ditkomsten över havet få i samma stugu härberge, att värma sig och torka deras af sjö- och regnvatten samt Snöglopp, våta blefne kläder, och därhos hava tak över huvudet, så länge de där måste, ibland många dygn och stundom i några veckor å rad, af motvinden, fördröja och vänta på vinden till hemresan? Svarades att Eckeröpostbönderne hava ännu intet därutinnan fullgjort deras skyldighet, utan är postbondestugun så krasslig, att nästan ingen kan däruti trivas och ännu mindre där hava någon värma, hvarom även kommer, under titulen af Eckeröpostkontor, vidare att förmälas.

 

38. De vid Grislehamn inrättade tvenne bryggor för postbåtarnes anläggning, samt passagerares, bagages och vagnars in- och utlastande, befunnos fuller vara i tämeligen godt stånd; men betarva likväl någon omlagning af nya stockar och ribbor.

 

39. Sex svarsgoda postbåtar finns vid Grislehamn, under namnen af Flink, Färdig, Snäll, Laxen, Gieddan och Råboen, af hvilka den första har kajuta, men de övrige äro öppne: varandes de samma af 28 till 22 fot i längden på kölen, förutan stävorne, med proportionerlig bredd, och 4 af samma postbåtar äro hvardera försedde med goda segel och taklage, och i ett för allt, erfordras nu, till dessa postbåtars förnödenhet, följande persedlar, näml. buldan till segel och dubbla skot till en båt, en tjärat och en otjärad lina, 5 marker tjärat segelgarn, två lispund tågvärke till Warpor, en bunt tjärat Hysing till Bentzlar, två tunnor tjära, 14 famnar tågvärke till så kallad Lek åt seglet, samt bräder till mera båtbyggnad.

 

40. Båt-huset, hvaruti alla postbåtarnes segel och taklage förvaras, bör repareras med nytt eller bättre halmtak, jämte ny Skulle och Botn.

 

41. Frågades huru alleting nu efterkommes och fullgöres af den i Grislehamn varande båt- och vaktare, hvilken ständigt bör förfärdiga nödiga åror och öskar åt postbåtarne, sedan postbönderne förskaffa honom därtill trävärke och År-ämnen: hvarjämte han måste hava inseende över båthuset och de dit inventerade segel och övrige båtsredskaper, hvartill han har nyckeln i sin vård, och kommer för allt sådant att vara postmästaren och postuppsyningsmannen Alm ansvarig? Svarades, att allt sådant har blivit af bemälte båtvaktare riktigt efterkommit och fullgjort.

 

42. Vid min återkomst från Åland till Grislehamn, frågades hvarföre Väddö eller roslags postbönderne ej tillhållas att på postresorne, särdeles vid denna höst- och om wintre-tid, förse sig med stöfflar, hvilka likväl alla åländska och finska postbönderne vid postresorne bruka med största nytta, till postens befordran, enär det gäller, att antingen kliva i kalla vattnet eller ock att med föttren framisa och bråka sönder isen i vikarne, framför stäven av postbåten. Svarades af postmästaren Alm, att sådan blivit ofta omtalt och även för lång tid sedan påmint, såsom högt nödigt och gagneligit, men härtills hava Väddö postbönder ej kunnat därtill förmås, ehuru de dag- och stundeligen sett, med hvad nytta åländningar sådane bohag bruka under sjöpostresorna.

 

43. Frågades, om Väddö postbönder hava i denna sommar någon gång rodt över havet med posten? Svarades nej, undantagande att de stundom rodt under seglingen i svagt väder, men alldeles rodt hela vägen hava de intet.

 

44. Påmintes postmästaren Alm och Väddö postbönderne, huruledes, då de, efter freden, fingo , i underdånigt följe af HKM:ts nådiga befallning, så ansenlig penningehjälp af postkassan till båtars, tågverkes och nya segels uppköpande, skedde sådant med villkor och förbehåll, att de skulle anskaffa och bruka på postbåtarne Gijk- eller jakt-segel, med Focka, såsom tjänligare och bekvämligare i starkt väder, så väl som i lovering, hvarföre ock frågades, för hvad orsak sådant ej skett? Härtill svarades ofta och enständigt, både af postmästaren Alm och närvarande rotarne, att roslags postbönderne ej kunna med slike segeldoningar omgås, och sade fasthellre, att de kunna komma rätt så fort, om icke snarare än åländningarne, hvilka hava jaktsegel, och i lagom blåst med någorlunde med-Wäder, befants posten

vara på vägen över havet emot 5 à 6 timmar; men stundom i 3, och ibland, under stark och god vind, i 2 timmar.

(…skulle anskaffa och bruka på postbåtarne Gijk eller jakt-segel, med Focka, såsom tjänligare och bekvämligare i starkt väder så väl som i lovering, hvarföre ock frågades, för hvad orsak hvilket som oftast förefaller? (Detta stycke verkar ha fallit ur ramen vid mikrofotograferingen, varför viss osäkerhet råder om var i texten det ska stå. GN)

 

45. Frågades om en lätt seglat jakt kunde bättre hålla sjön och prässa vinden, samt överkomma, än de öppne postbåtarne? postuppsyningsmannen Alm svarade, att sådant lärer svårligen låta sig göra, och att ej heller en jakt kan, i korta dagar, hinna att taga sig fram med lovering från Grislehamn till Eckerön.

 

46. Frågades, om icke till den i många år så mycket omtalte hamnen Asphällen eller Byholm, som är enahanda, och hvart än posterne från Finland ändå ibland måste inlöpa, vore närmare väg över havet till och från Eckerön, än åt Grislehamn? svarades, att den vägen är en mil närmare, och dessutan är vid Asphällen bättre inlopp och hamn, än vid Grislehamn.

 

47. Innan något vidare om Asphällen bliver fastställt, i hvad som här nedan, i anmärkningen vid denna punkten, finnes anfördt, frågades, om icke postmästaren och uppsyningsmannen Alm kunde, till postens nytta, nu i vinter låta en postbåt vara där liggande tillhands, emedan posten därifrån lägligare, oftare och fortare kan komma över havet, än från Grislehamn? svarades af besagde postmästare, det han länge tänkt därpå, samt ärnar och skall nu in vinter, till posternes angelägna befordran, låta i berörde bekvämligare hamn bruka en sådan postbåt.

 

48. Frågades om isbåt brukas nu, som tillförene, vid Grislehamn, till posternes befordran både över hafsisen och vattuöppningarne tillika? Svarades ja, och att den minsta af Grislehamns postbåtarne därtill nyttjas.

 

49. Frågades, om postmästaren och uppsyningsmannen Alm, nu som i förra tider, insänder rapporter hvar vecka till (Öpd), emedan jag dem i dessa år sällan blivit varse? Svarades att han med hvar post sig infunnit med de anbefallte rapporter.

 

50. Togs i besiktning själva post- och gästgiverie byggningen vid Grislehamn och huruvida dess och de övriga husens bofällighet därstädes blivit, efter (ÖPD) von Schantz till välborne H landshöfdingen Wolfelt, den 17 septembris 1741 aflåtne skrivelse nödvändigt reparerade, till de med postbåtarne farande passagerares härbergering, och befants, det bemälte H landshöfdinge har fuller därom givit befallning till kronobefallningsmannen: dock har ännu intet något vidare blivit tillgjordt än att källaren är bleven nyligen någorlunda lagad; men däremot återstår ännu förbättring på byggningens tak, som bör nytt göras, såväl som köks- och bodstugutaket.

 

51. Frågades postuppsyningsmannen, om han eljest hade något att omklaga? Hvarpå han sig besvärade, att sedan dubbel finskt post blivit anlagd, kan han ej underhålla postföringen från Grislehamn till nästa postgård Elmstad ¾ mil, med en häst som han härtills haft, emedan, enär samma dess ena häst är borta med ordinarie posten eller ock men någon extra post, har han ingen hvarmed han kan föra den andra posten, utan måste därtill leja häst, emot betalning efter gästgivareordningen: beklagandes sig ock över ringa assistence af kronobetjänterne, vid allmogens oginhet att till honom upplåta till salu, emot skälig betalning, nödvändiga matvaror, som i hast behövas, till de där för motvinden, väntande passagerares förplägning.

 

52. Frågades de närvarande postbönderne, om de hade något att klaga? Därvid begärte de allenast att slippa den, för någon tid sedan anbefallte uppassningen vid Grislehamns postkontor med en ständigh tillstädes varande reserverote, och på tillfrågan

 

53. om de hade något vidare att påminna, önskade de högeligen att slippa de 2ne håll- och skjutshästar, hvarmed de ständigt måste sig infinna och vara tillstädes vid gästgivaregården Toftinge så väl som vid Grislehamn, helst som de hava ändå nog trägen uppvaktning vid postfarten, emot ringa lön af 3 Dsmt allenast årligen för ordinarie posten över havet, och måste själva hålla sig med dyra båtar, samt matsäckar på 8 till 14 dagar, och om höst- och vintertid, väl en månad.

 

54. Efter ovanskrefne förrättning vid Grislehamn, antyddes postmästaren och uppsyningsmannen Alm såväl som därvarande postbönder, att hädanefter noga taga sig till vara, att bliva drefne, af oförsiktighet, med posten i lägerwall, som nyligen skett åt Sundsvall, och att postbönderna böra i lugnt väder med roende och fördubblingsrotar befordra posten till Eckerön jämväl påmintes och åtvarnades postmästaren och uppsyningsmannen Alm, att aldrig, utan tillstädjelse, resa från Grislehamn och dess syssla, utan ständigt vara tillstädes och hava flitigt inseende på postbönderne samt tillhålla och pådriva dem att gå till sjös i lugnt väder och fortskaffa posten roende af ovannämnde 2ne, nämligen ordinarie och därvid städse eller varje dag varande reserve rotan, som då bliver 16 man, och sluteligen blef postuppsyningsmannen ansagd, att ingalunda, som härtills förmärkes hava ofta skett, låta postbönderne skräda och välja åt sig, efter deras behag, väder och vind, utan sicka dem till sjös, änskönt vinden voro något knapp eller ock tämmelig stark, enär intet alldeles mot – eller grymt stormväder utmärker själva omöjligheten och ? (fortsättningen har fallit bort troligen i mikrofilmningen GN)

 

55.På yttersta tillfrågan, hvarföre den, vid min ankomst till Grislehamn där liggande ena Stockholms ordinarie posten tillika med en extra post ej blivit fortskaffade? Svarades, att postmästaren Alm har om nästa dagen förut, låtit postbönderne gå till sjös med besagde poster; men de hava, vid en mils höjd uti havet, måst vända om tillbaka, för uppkommit motväder skull.

 

56 Under resan över havet, besåg jag de, 4 mil från Grislehamn och 1½ mil från Eckerön, där liggande åtskilliga många och bara klipporna, under namn

af signilsSkiär, hvarest 2ne bönder bo, utan åker, äng eller skog, och hava, jämte det dem förunte strömmingsfiskeriet, ej mera tillsamman af kronan, än 6 tunnor spannemål årligen, för det, att de, om vintern – och mörk årstid skola vara postbönderne och stundom eljest andra sjöfarande beforderlige i resorne.

Så vida detta Signilsskär ej allenast alltid om vinteren varit lika som Eckerö – postböndernes huvud-kvarter, dit posten då merendels föres på isen, att där ligga och afbida samt desto närmare passa på läglig väderlek till överkomst på havet åt Grislehamn, under ofta uthärdande hel eller samfällte fjorton dagars vakthållning, utan ock jag, vid mine förra åt Grislehamn gjorde årliga postvisitationer från åren 1728 till 1732, förmärkt, att Väddö postbönder måste, vid svåra årstider med posten från Grislehamn, ofta för knapp vind, löpa in och hamna vid Signilsskär, frågades, om där finnes någon tjänlig brygga, till postbåtarnes anländning och säkran inhamnande? därtill svarades nej både af postmästaren och uppsyningsmannen Alm i Grislehamn, i fram och återresan, såväl som af postiljon Jung, ehuru de bägge bedyrade sådant vara högst nådigt, för de orsaker dem jag själv även af egen åsyn rönt, och skola här i anmärkningarna över denna punkt framvisas.

 

 

57. Straxt vid min ditkomst, föreställdes vederbörande där postiljon Jung såväl som sedermera dess i början frånvarande fader, postmästaren och uppsyningsmannen Jung första och andra huvudfrågorna, som skedde i Grislehamn, nämligen 1:o angående 2ne där nyligen över rätta tiden kvarlagde finska poster, och 2:o dubbel rodd med posterne af 2ne rotar i lugnt väder, över havet. Till den första frågan, om icke, ifrån den 19 till den 31 octobris, varit någon dag så lugnt väder, att man kunnat därifrån ro över havet med de trenne där så länge fördröjde och uteblefne poster från Finland, och hvarföre sådant ej skett, där likväl en resande Salt- bitter siuderie Inspector har, efter dess nyligen gjorde utsagu å hög ort i Stockholm, kommit, under samma tid, fort den 23 i berörde månad, roende över havet med en förr omtalt TrebördingsBåth? Svarades att en sådan resande man har, under besagde tid, hvarken kommit till eller farit förbi Eckerö postkontor, utom, om så skulle ha hänt att han vid den tiden kommit över Ålands haf från Eckerö sidan, det dock Jung omöjeligen kan tro, så förmente Jung, att han torde gått från Eckerö östra skärgårdskust, med någotn liten båt åt roslagskanten, eller efter de 2ne då vid Eckerö postkontor närvarande Signilsskärs boernes mening, farit över från Fliseberg eller så kallade Rödan, med sunnanväder till Arnholma och så vidare åt Roslagen: förmenandes postiljonen Jung, att en slik vandringsman lärer ej varit försedd med behörigt resepass, eller velat låta veta dess framfart, såvida han ej, som alla andre resande, farit rätta vägen åt Eckerö sjöhamn, eller ock torde han varit på någon bördfast finlandsskuta, och sedan nödgats låta ro sig därifrån med båt: skolandes ovannämnde Signilsskärs bönder fuller hava, en liten tillförene, sett något ut i havet en båt, hvaruti även suttit kvinnfolk; men, om den rott och kommit alldeles över havet, veta de intet; dock sades, att detta senare, har ej heller kunnat låta sig göra: då jag ock däremot påyrkade, att meromtalt resande

man verkeligen kommit över Ålands haf, genom roende, enär posterne likväl kvarlegat vid Eckerö: svarades med bedyran lika fullt, att hela den tiden eller sedan den 16 till 31 octobris, har varit stundom sådan motvind och dessemellan alltid töknigt och mörk väderlek, att de 2ne från Finland då till Eckerön ankomne poster hava omöjeligen kunna befordras därifrån över havet till Grislehamn. På vidare tillfrågan, om då alldeles intet, under hela den tiden, varit någon gång så lugnt väder, att Eckerö boerne kunna med roende hjälpa de kvar blifne poster åt roslagssidan? svarades nej, och att man aldrig vet sig hvid Eckerö hamn hava försummat ringaste goda vind och lägenhet, till posternes fortskaffande, både sommar- och vintertid.

 

58. Uppå andre huvud-föreställningen angående posternes roende över havet, i lugnt väder, af dubbla rotar från Eckerön: lovades att sådant skall hädanefter ske och verkställas.

 

59. Frågades nogare, att så vida här ovan nämndes angående den resande mannen, att han torde gått över från östra Föglö- och Lemlands skär, Fliseberg eller Rödan, som allt ligger på en 7 eller 8 mils vidd ifrån Eckerö postkontor belägen trakt eller kust, med sunnanvind till Arnholma skärgård, och så vidare åt Roslagen, om icke, enär motvinden är så långvarig, att åtskillige poster från Finland samlas, utan att kunna komma över till Grislehamn, möjeligit vore, att fortskaffa dem på ovannämnde omväg, helst man där sedan berättas kunna betjäna sig af sunnanväder, som eljest är nog contrairt för de frå Eckerö postkontor direkte över Ålandshaf sig ärnande poster? Svarades att sådant kan ej låta sig göre, för de på den långa vägen belägne många vattupass och elaka överfarter, samt till en stor del ovägade (sic!) lands-stycken och isynnerhe6t en fjärd af en mils bredd och obekväma hamnar.

 

60. Frågades hvarföre postiljonen Jung efter Alms i Grislehamn utsagu, följer så sällan med posten? Postmästaren och uppsyningsmannen Jung svarade och mente, det postiljonen ej kan medhinna att fara över havet med hvar post från bägge sidor.

 

61. Frågades om Väddö och Roslags postbönder taga posten stundom med sig från Eckerön på Åland, under hemresorne, ävensom eckeröboerne göra i Grislehamn? svarades att sådant likaledes sker, emot 4 eller 5 Dkpmts betalning enär vinden är god direkte tillbaka åt Grislehamn.

 

62. Frågades, om de länge brukat den plägseden? svarades, att sådant gått i svang sedan förra krigets slut; men sedan sista flyktningstiden, har det ej varit brukeligit.

 

63. Frågades om desse postbonderotar riktigt och tidigt sig infinna vid posthamnen i Eckerö, enär hvars och ens tour och börd därtill infaller? svarades ja: dock förmärkte jag härvid den åtskillnad emot hvad, som i Grislehamn är föranstaltat, att hvar Eckerö postbonderota, som består af 8 bönder, väntar och uppvaktar där vid Eckerö postkontor på sin post, för hvilken densamma efter ordningen är ditkommen att den överföra, och måste eljest förbliva vid besagde postkontor i fjorton dagar till dess att aflösning sker af en ny rota; men kommer post dessförinnan från Grislehamn

och vaktande eckeröboerne komma överens med Väddö bönderne, emot förr omtalt lega, att taga med sig tillbaka den första från Finland kommande posten, så slipper Eckerö postrotan straxt sin vaktetid, som så ginnast (sic!) emottages af en annan i ordningen påföljande rota: dock har detta med sig samma olägenhet som i dy mål redan är berättat angående Grislehamns postrotar, emedan bönderna söka under beskyldning af elakt väder och knapp vind, att draga ut tiden med afsegling, till dess, att post från andra sidan anländer, att kunna med densamma, i återresan, sända den vakthavande rotens post, få slippa henne.

 

64. Frågades, om hvarje rota, enär den sig infunnit, förbliver där ständigt under vakthållningen till dess att den kommer att överföra post? svarades , att den samma får, under sin vakthåldning lof att gå hem till sina byar och gårdar, om höst- och vårtid, redan middagen är förbi, eller så långt lidit emot aftonen, att ingen post kan om den dagen hinna över havet, innan mörkret infaller, då de sedan om andra morgonen, förr än dagningen, sig åter infinna.

 

65. Frågades, om vid Eckerön, ävensom nu vid Grislehamn, enligit den, för någon tid sedan utgångne befallning, brukas alltid en reserve postrota, till ersättning, istället för den med post afgående ordinarie rotan? svarades att sådane fördubblingsrotar hava där intet varit här tills brukelige, vidare, än enär vakthavande roten seglat af med posten, kommer en ny rota strax i stället, och kan, vid hemvisterne, se eller märka på väder och vind, den förras afgång till hafs, emedan alla 7 rotarne ej bo längre än en half mil och högst tre fjärde dels mil ifrån och omkring Eckerö postkontor, hvadan man dessutom kan, inom en timmas tid få bud till dem allesamman.

 

66. Vid tillfrågan och efterseende huru många svarsgode postbåtar voro vid Eckerön? befunnos där sju dylika brukbara båtar, till nästan samma storlek, som här ovan i 39 punkten om väddöpostbåtarne förmäles.

 

67. Frågades, huru och på hvad sätt de underhållas? svarades att de samma ej byggas och hållas vid makt med sådan god författning, som i Grislehamn är vedertagen, från långlig tid, nämligen, gemensamt af alla postbönderne i socknen, utan månde hvardera postbåten tillhöra särskilt en af de 7 Eckerörotarne, efter hvilkas egna namn postbåtarne och kallas, näml. 1 Söderfärde, 2:o Mit-i Färde, 3:o Norr-Färden, 4:o Kyrkioby Roten, 5:o Öfverby Roten, 6:o Lapp-Roten, och 7 Torpare-Roten.

 

68. Frågades, om ej någon irring förelöper med sådan inrättning, och inte den ena rotan nekar att släppa ut sin postbåt till postens överförsel enär den andra vederbörande rotans båt kan fått någon skada, eller ett och annat af dess tillbehör gått sönder, hvilket ej kan botas i sådan hast, som postens fortskyndande kräver? Härtill svarades både af postiljonen Jung så väl som af dess fader, postmästaren och uppsyningsmannen Jung, att det är nog ledsamt och förtreteligit, det hvar rota vill för sig egenteligen underhålla sin egen båt, helst som stundom går därmed något vårdslöst och sinksamt, särdeles med de fjärmare från posthamnen boende rotar, och enär något fattas på en postbåt, vid hastigt åkommande resa, och en annan rotas

postbåt måste i dess ställe tagas, sker det ej utan den senares vedervilja, Kiäbbel och däraf flytande tidsens utdragt.

 

69. frågades om eckeröpostbönderne hava, lika med Väddö-boerne i Grislehamn, en samlingskassa utav en viss del af deras för passagerare infllytande fraktmedel, till nya segel, tågvärke och annat som kunde, från en till en annan tid, behövas på postbåtarne? svarades, att de hava ej velat sig där till bekväma.

 

70. Båthus fant jag intet vid Eckerön, vidare, än en liten, emot ena bryggan, upptimrad bod, som de 2ne kyrkobyar Tarparby post rotarne hava byggt sig tillhopa, och därföre frågades närmare, om de andra rotarne äga alldeles intet något sådant högstnödigt båt-hus. Svarades att det blivit anskaffat.

 

71. Frågades, hvarest desse övrige 5 rotarne berga och förvara deras segel, årar och mera dyligt imellan postresorne? svarades af postmästaren och uppsyningsmannen såväl som af postiljonen Jung, att bemälte rotar släpa hvar gång sådant hem med sig, eller lämna något där af, än i en , än i en annan närmast vid vägen liggande by, såväl som ibland sticka somlige båtredskaper undan i skogen, där de stundom stjäla årorne från hvarannan.

 

72. Frågades om ej postmästaren Jung antydt dem att bygga sig båthus? svarades att han varit allvarsamt därom med dem i samtal och förmaning, men de akta sådant intet.

 

73. Frågades, huru postbönderne kunna på dyligt sätt, utreda i hast deras pålar, och få all sjöredskap tillsammans i behörigt skick? svarades af bemälte både äldre och yngre Jung, att det är mäkta ängsligit, när bråttom bliver, då sådane postbönder måste löpa, ränna och söka än hit och än dit efter ett och annat.

 

74. Efter hvardera roten velat härtills hava egen båt och dess tillbehör för sig, frågades, om icke hvarje sådan är försedd med sin egen compass, vid postresorne, och om den alltid medtages? svarades ja.

 

75. Frågades, om Eckerö postbönderne ej hava någon båtkarl, den där kan taga vara på de i hamnen liggande postbåtar och hvad dem tillhörer? svarades nej af uppsyningsmannen och postiljonen, med beklagande, att där ej sker, som i Grislehamn, hvarest allt det, som postbåtarne tillkommer, ligger så väl och nära på ett ställe.

 

76. I anseende till brist på en dylik båtkarl vid Eckerö posthamn, frågades, om ej heller någon skjutsryttare vore tillstädes? svarades, att en sådan är intet att tillgå, utan enär mycket resande folk månde ditkomma med postbåtarne, måste postuppsyningsmannen Jungs söner och folk löpa upp i byarne efter hästar: hvilket är besvärligit, helst som jag fant, att vid Eckerö postkontor äro dageligen ej flere än 2ne skjutshästar på håld, och de 2 andra hästar, som egenteligen böra stå till reds för de från svenska sidan ankommande kurirer.

 

77. Den i 37 punkten förr omtalte postbondestugun vid Eckerö befants alldeles förfallen och odugelig, samt bör, med aldra första, å nyo uppbyggas, hvartill postbönderne lovade att nu i vinter framköra timmer och värcke.

 

78. Af de 2ne vid Eckerön varande bryggorne, befants den ena i godt stånd; men den andra behöver förbättring, hvartill värke likväl försäkrades vara redan huggit och ligga färdigt vid en något stycke därifrån belägen by.

 

79. Vid tillfrågan och efterseende, befunnos Eckerö postbåtarne vara försedde med jaktsegel och Focka: dock utan Flagg, änskönt de ock ibland bruka att lovera (kryssa – anmärkning av TH); men vinna dessmedelst ej stort med så lätta båtar, utom Sidoswärd.

 

80. Frågades, om ej bättre vore, att med lagom jakter befordra posten? svarades, att det lärer näppeligen gå bättre än med postbåtarne, och att man föga skulle vinna något i tiden med jakters lovering mellan Eckerön och Grislehamn, särdeles vid Signilsskärs många ref, som sades, efter den för någre år sedan på isen anställte nya vägemätningen, ligga allenast 1 1/4 mil från Eckerön, i det ställe man förr räknat däremellan nästan 2 mil.

 

81. Frågades, om Eckerö postbönder hava någon gång i denne sommar rodt med posten över hela havet. Svarades både af postmästaren och postiljonen, att sådant skett många gånger, och oftare får man om sommaren ro, än segla, över med posten, ty om någon stund skulle blåsa kunna väl ändå åtskillige slags väder –pustar på en timma och resa förefalla; men lika fullt, måste postbönderna hålla i årorna, såframt de vilja hinna till lands, den dagen: hvarjämte förspordes, att stundom har man ock från Eckerön, med roende, ankommit till roslagssidan vid Asphällen, och en gång, i förleden sommar, till Mås-Sten, som ligger en mil norrut längre bort än Asphällen.

 

82. Angående nyssmämnde och även i 46 punten omtalte hamnen Asphällen eller Byholma, åtspordes vederbörande närmare, om Eckerö postbönder kunna lättare och snarare, i knappt väder, hinna med posterne dit, om de allennast finge ersättning för skjutspenningarne, som de härtills måst utgiva till postens förande, landsvägen därifrån, åt Grislehamn.

 

83. Fr´ågades även vid Eckerö, hurulänge posten, i jämnt och fogeligit väder, plägar gemenligen segla där imellan och Grislehamn? svarades, att sådant sker gemenligen på 5, jämväl ock på 4 timmar.

 

84. Frågades, om eckeröbönderne ännu hava och bruka om vintern, till postens överförande, de så kallade isbåtar, hvarmed de böra antingen köra eller själve draga en sådan ut på isen till öppningen i havet? svarades ja, och de hava 2ne slika isbåtar och köra där med på isen, ut till Signilsskär, eller ock till Torpare-Udden på fasta eckerölandet eller ock till Tö-Klubb vid Storby-Öarne, enär isen är så stark, men eljest månde manskapet, stundom ock enär isen ej kan tåla eller bära hästen, draga densamma dit ut, och sedan längre fram på stora skrofliga hafsisen intill rena wattuöppningen på havet, däruti isbåten nedskjutes, då ock alla man måste om bord, ofta till 10 eller 12 personer, som med ispiggar skjuta

båten fram på ömse sidor, eller ock, om öppningen är så bred brukas åror, eller ock segel, efter vind och väder till dess, att de komma åt andra isbrädden, där isbåten åter uppdrages och föres till andra landet med posten.

 

85. Efter nu hvarje eckerörota härtills haft och ännu behåller hvar sin egen postbåt, så frågades, vem som är ägare till dessa, lika med andre båtar, men mindre än rätta hafspost-båtarne, gjorde isbåtar? svarades , att 4 postbonde rotar äro ägare till desse bägge isbåtar, hvilka även ibland nyttjas om sommaren; men om vintern brukas de till nyssnämnde behof af alla 7 postrotarne, af hvilka, jämte den här nedan förekommande Marsunds rota, alla Eckerö sockens invånare bestå.

 

86. Vid tillfälle af dessa nu efterfrågade isbåtar, föll i minnet, hvad jag, under min förra postinspektiorsvisitationer vid Grislehamn, hörde talas och berömmas, om de från Österbotten på SkiälFång och Skytterie, om vintern i willa hafwet, både över själva blå-Isen och emellan dess öppningar med mera fortkommande och hvarken besagde eller stilla liggande Nerpis-Boar, med deras dragdoningar, till stora båtens fortskaffande, och enär de ej komma därmed längre, sättes ut den inneliggande lilla Nerpen, hvarmed de måste ändå i land; och i anseende därtill frågades, om ej skulle gagneligit vara att sådane en gång, till prof, kunde kallas och brukas om svåraste vintern över havet, till postens befordran? härtill svarade postmästaren och uppsyningsmannen Jung, att sådant skulle vara ganska nyttigt, och berättade därhos, att för ett par år sedan, hava sådane, med 2 båtar, på SkiälarsFång, utfarne Nerpis-Boar varit här vid Eckerön i en eller 2 dagar sedan posten länge där, mitt i vintern, kvarlegat, då de sagt och försäkrat, att då de vore där med deras doningar, aldrig skulle posten ligga still, fast det vore själva blå-Is, eller hvad det vara månde på havet; dock skall, angående denne omständigheten och dess nytta, vidare förmälas, i den här nedan vid denna punkt, förekommande bemärkning.

 

87. Frågades hvarföre posterne från Finland blivit merendels i år så länge ute och fördröjde uppå havet, där likväl de från Stockholm till Finland gångne poster kommit temmeligen skyndsamt och merendels hvar för sig fort och fram till Eckerö och så vidare, hvilket af postpassen befunnits? svarades af postuppsyningsmannen Jung, att sådant härrörer där af, att oftare på året blåser god vind och West-Sunnanväder till posternes över komst från Sverige, än från Finland: hvilket ock postinspektoren Alleen i Åbo, på min ytterligare tillfrågan, intygade, och besannade så hänt vara, särdeles i de senare tvenne åren, och dessutan sade Jung, att från svenska eller roslags och Grislehamns sidan och dess långa landref å ömse sidor, går aldrig så stark sjö och svall emot som från Ålands eller Eckerö-sidan vid utseglingen.

 

88. Frågades vid min återkomst från Åbo till Eckerö, om man ej försökt att gå till havs med 3ne där då liggande finska poster? svarades att Väddö-rota, som i hemfärden skulle taga dem med sig, hava, några dagar förut, varit 2ne gånger med dem ut till hafs; men nödgats bägge resorne, af storm och elakt väder, med lifsfara, vända om.

 

89. Hvad angår Eckerö posthusgård, så är ingen gästgivare eller härbergeringsbyggning bliven där uppsatt efter förra kriget, då den blivit uppbränd av ryssarne: havandes fuller postmästaren Jung låtit, för några år sedan, ditföra och uppsätta en upphuggen ny byggning om 3 rum, i mening, att efter förra vanligheten, få hjälp af häradet eller landshöfdingeembetet, till dess förfärdigande; men förgäves, så att densamma står ännu med blotta och bara väggar, samt förskämmes ju längre desto värre, utan något tak, eller ringaste golf, fönster, dörrar, spisar eller grundläggning, hvarigenom postmästaren sade sig hava på samma ofullkomliga byggnad tagit, af egna medel, skada på någre hundrade daler. I de andra gamla och lilla byggningen, finnes allenast 2ne ynkelige rum, det ena till kök och det andra till stugu, så att de resande hava där ganska slätt härberge.

 

90. Frågades om samtelige Eckerö postbönderne fått riktigt deras lön för ordinarie och extra posterne? svarades ja, och att ordinarie postlönen godtgöres dem på deras räntor och utlagor, och hvad extra posterne angår, så har postinspektoren i Åbo dem betalt årligen: njutandes desse 63 hemmans postbönder på Eckerön för enkel postföring över havet, årligen 514 Dr 30 1/6 Smt samt 15 Dsmt till jämkning och premie för de flitige; men för dubbel post, 260 dr och dess premier 15 Dsmt samt för hvar extra post 6 Dsmt.

 

91. Frågades, om postbönderna på Eckerön hade något att klaga? hvarpå de besvärade sig över den dem antydde ränte- och gärde-persedlars utleverering in natura, tillika med hölevrantzer.

 

92. Postmästern och uppsyningsmannen Jung vid Eckerön hade ej vidare att omklaga, än att han skäligen betarvar dubbla kontorsexpernser, sedan dubbel post anlades, och beder även om större lön, vid dess trägna arbete.

 

93. Frågades, hvilken den över havet från Stockholm till Eckerö postkontor kommande posten fortskaffar

därifrån landsvägen till nästa postgård? svarades, en ordinarie postbonde, som bor ett litet vägstycke därifrån i Stor-Byn. För hvilken landpostföring åt Marby staten honom tillägger för enkel postförning 9, men för den dubbla 6 Dsmt årligen.

 

94. Frågades om han därhos bör och hinna föra posten över havet? svarades, att sådant sker lika med de

andra Eckeröboerne, enär hans Börd därtill påkommer och njuter eller participerar lika med de andre i lönen för postfarten över havet.

 

95. Frågades, om alla postbonderoterne äro fullsatte med 8 man? svarades ja, undantagande en, som lidit

brist på 3 duktige bönder, hvilka alla på en gång, drunknat ett par veckor för min ditkomst, med en till Stockholm sig ärnande men med hela laddningen förgången höbåt.

 

96. Frågades hvarföre ingen vårdkase brukas vid Eckerön? svarades, att en fjärdedels mil därifrån, har en

sådan tillförene varit; men nu, på någre år ingen, under förmodan, som skulle densamma vara mindre nödig: dock berättar postuppsyningsmannen Alm i Grislehamn wederspelet, som här ovan i …(siffran ej utsatt) punkten är berättat.

 

97. Gjordes till Jungen och närvarande postbönder på Eckerön samma påminnelse och antydning, som

skedde i Grislehamn samt Väddö postförare och finnes här ovan i 36 punkten såväl angående posternes roende över havet i lugnt väder med dubbla rotar, som angående ingen tjänlig, ja, ej heller hågon knapp vinds försummelse, till posternes befordran, och att postmästarne och postuppsyningsmannen Jung må ej heller fördrista sig att resa från sin syssla, utan ständigt vara tillstädes, till posternes fortskyndande.

 

98. Vid framresan åt Åbo från Eckerön, antyddes postiljonen Jung, att få om söndagen än vidare, på

kyrkobacken, tala med och fråga de postbönder ,som ej voro tillstädes vid Eckrö postkontor, under mitt där vistande, huruvida de visste någon underrättelse, om och på hvad sätt den ofta omtalt Salt bitter Siuerie Inspectoren kunnat komma över Ålandshaf, då posterna kvarlegat, och låta mig sedan, vid min hemresa, vetta, hvad upplysning därom erhållits; men, med återkomsten till Eckerö, förspordes, att ingen människa där i socknen vet att giva ringaste besked angående samma resande man, samt att han ej heller i hela denna tiden farit igenom Eckerö-socken, och ännu mindre har man hört därstädes, att någre pigor eller pojkar rymt bort därifrån åt svenska sidan, som någre gångor hänt, alldenstund de eljest äro förbudne att resa, utom H. Landshöfdingens pass, så att meromtalte resande man ej heller kunnat, med sådande undanvekne kvinnfolk och pojkar komma över havet.

 

99. Marby posthemman.

Föra den från Finland över Marsund kommande posten till Eckerö postkontor lantvägen ¾ mil samt

över Norrsund till Frebbenby ¼ mil på Hammarlandet, och bebos af 6 bönder, på hvar sin gård, nämligen: Hindric Mattsson, Matts Hanson, Pär Pärsson, Carl Andersson, Matts Andersson och Anders Andersson, hvilka hava inga drängar eller gossar; men en stor och 2 smärre båtar, samt 12 hästar.

Dessa 6 bönder, såsom åttonde postrotan på Eckerön, njuter lika andel i summan, som bestås för

Postförningen över havet, hvilken de ock härtills åtnjutit, ehuruväl ej utan en mångårig och ofta redan

hos generlalpostexpeditionen anmält tvist af de övrige Eckerö rotarne, som påstå att antingen böra

Marby-boerne föra med de andre rotarne ömsevis posten över havet, eller och lämna till dem andelen

af lönen, emedan hafsresorna åkomma de övrige desto oftare, huru nu denna långsamma träta må afhjälpas, lärer här nedan i besvärspunkten emot denne § föreslås: havandes marbyboerne inga fullmakter eller beställningsbref, utan anhålla att därmed bliva försedde.

 

100. På tillfrågan om de riktigt blivit betalte för extra posterne, svarades att de på 3 år ej fått därföre full

förnöjelse, utan allenast ½ Dkpmt till mans för hela den tiden, afräkning, med berättelse att postinspektoren i Åbo har, på 2 år inte varit till Eckerö postkontor, utan vid visitationen, farit in hos kyrkoherden, och därifrån vänt om på hemvägen.

 

101. Frågades, om ej postinspektoren sagt dem huru mycket de böra erhålla för hvar extra post? svarades,

sådant har intet skett, utan leva de därom i okunnighet.

 

102. Frågades om de eljest hava något att klaga? svarades gemensamt att förra postinspektoren i Åbo

hade afdragit för marby-boerne åreligen 6 Dkpm:t i 2 eller 3 år; under namn af en utaf honom så kallat

besparingskassa, till båter utan att någon af dessa bönder har sedermera njutit där af ringaste nytta.

 

103. Befants Marbyen ligga en dryg halffjärdingsväg från Marsund, dit posten måste bäras till fot,

landvägen, sedan föras över Marsund, och så vidare bäras ett långt stycke till lands upp till nästa

postgården Frebbenby, som allt sker långsammare, än om det kunde låta sig göra ridande.

 

104. Marsund är väl ej mer än ¼ mil att överfara; men om höst- och vårtid, måste posten bäras nästan en mils omväg, enär rätta passagen över sundet hvarken bryter eller bärer. I övrigit befunnos

marbyboerne underhålla vid Marsund en god brygga för båtarne, hvarmed posterne samt resande

personer och deras bagage överföres.

 

105. Frebbenby post-gård.

Åboen Jöran Jöransson har ingen dräng utan allenast en dålig och nästan blind son, samt en annan

någorlunda tarvelig, men mindre son, jämte en krasslig båt, hvarmed han föra extra poster över

sundet, och förer hvar femte gång ordinarie posten över samme Marsund, med de andre 4 i byen

liggande gårdarne, som äga därtill 4 båtar; dock svarar denne Jöran Jöransson ensammen, såsom

huvudpostbonde, för postföringen till lands åt Giölby postgård 2 mil hvartilll han nu för tiden ej har flere än 3 usla hästar, sedan en häst omkommit i Marsund för honom, under postförseln i förledne vinter, och vargarne, nyss därefter, bitit ihjäl för honom ändå en häst: varandes försedd med posthorn och protectorial, men intet beställningsbref. Njuter för postförningen till lands åt Giölby 12 Dsmt, och

för postförseln över Marsund med dess övrige 4 grannar tillsammans 32 Dr 18 /. 22 1/5 pgr Smt årligen på enkel post, men för dubbel post, för den förra, 8, och för den senare 10 Dsmt: hvarjämte anmärktes

att Frebbenbyboerne måste bära till fots, posten om vår – sommar – och hästetid, den långa

landvägen ned till Marsund, hvaröver de sedan ro, och så vidare åter bära posten 1/8 mil till Marby.

 

106. Ordinarie postlönen fants vara riktigt betalt; men angående extra postförnings arvodet, gaf denne

postbonde på efterfrågan, ej annat svar än får vara, som bortta är och sade, att för detta i Åbo varande och numera, genom döden afledne postinspektoren Alanus blivit honom på postlönen skyldig 6 Plåta, som han aldrig fått betalte.

 

107. På tillfrågan om denne postbonde hade eljest något att klaga, svarades, att han nyss blivit belagt och

exekverat med 15 Dkpmnts plikth, för det han ej arbetat på ett nytt gjordt landsvägs stycke, som

aldrig förr varit nere vid stranden af Marsund, och sade sig eljest bliva som oftast bådad till bivägars

rödjande och om lagning.

 

108. Vid utforskning, huru posten där befordrades, förnam jag, att Stockholms posten, som kommer från

Marby fortskaffas genast vidare från Frebbenby; men den från Åbo ditkommande posten uppehålles något i Frebbenby dess medelst och särdeles om nattetid, att innan huvudpostbonden hinner löpa till de andre grannarne i byen och väcka upp endera, som bör då föra posten, drages tiden något ut: hvarföre jag då erindrade , om icke den postföraren som kommer med Åbo posten, kunde genast fara till granngården, hvars Börd må vara att föra posten: dock förmärktes därpå, att posten bör först säja till vid denne rätta postgården hos huvudpostbonden, för de med posten följande lösbreven, som där emottagas, urskiljas och afgivas.

 

109. Androg förra postiljonen, men numera gästgivaren vid Marsund Gabriel Sparf, som även har hemman

och del i postförningen över sundet, jämte de övriga 3ne Frebbenby boerne, Matts Matsson, Mats Andersson och Jan Jansson, det förr omtalte huvudpostbonde begynt, nu i sommar att själv eller ensammen föra extra posterne och dubbla posten, utan att säja dem till, vid förseln över sundet: förmenandes honom ej kunna därmed uthärda.

I övrigt har Frebbenby vid sin strand af Marsund, en

duktig brygga för större och mindre båtarne, hvarmed de överföra posten, och resande.

 

110. Gjölby posthemman.

Postbonden Matts Andersson har 2 duktige söner, och 3 goda hästar, posthorn och protectorial, men intet beställningsbref, ej heller någon kvittensbok

på postförningslönen. Förer posten genom och förbi Kastelholms postkontor till Finby, 2 mil på ena sidan, och till Giölby, 2 mil på den andra sidan, allt landsväg, undantagande ett litet vattupass, som kallas Färjesundet: njutandes därföre 20 Dsmt för enkel, men för dubbla posten 15 Dr 24 / Smt årligen.

 

111. Vid tillfrågan, huruvida han härtills fått lönen för ordinarie och extra postförningarne, sagde han sig

blivit riktigt förnöjd för de förra; men mente att han fått för litet för de senare, såvida han nu, emot förra vanligheten, erhållit 4½ / Smt för milen.

 

112. Frågades om något vore, hvaröver han hade sig att besvära? Hvarpå han allenast klagade sig över

den dryga höleverantz, som då inom ett par dagar skulle hos honom af kronobetrjänterne uttagas, i hvilken händelse, han bedyrade sig ej hava över vintern tillräckeligit foder åt posthästarne.

 

113. Kastelholms postkontor

Hålles i 2ne, ett litet stycke på andra sidan om Kastelholms slott, dock tätt intill stora landsvägen, belägne små stugor på själva stora skogen invid förra djurgården, hvarest straxt vid min ankomst tillfrågades den förordnade postmästaren Törn hvarföre posten från Åbo har då i 2 dagar uteblivit över rätta tiden? Svarades att motvädret i den stora hafssjön Delet lärer sådant hindrat.

 

114. Frågades huru postföringen på denna sidan om Kastelholm, har i denna förflutna tiden haft sin

riktighet? Svarades, att postridarne bliva ibland vid det här ovan omtalte färjesundet nog uppehållne, innan färjan från andra sidan överkommer.

 

115. Frågades, om postiljonerne ofta följa med posten och om Tomasby postiljonen Hammar varit nyligen

med posten till Kastelholm? Svarades att på en lång tid har det intet skett.

 

116. Frågades, om då den vid Kastelholm förordnade postiljonen Mörk reser ofta med posten? Svardes:

kan intet säja: dock plägar det mest ske hvarje fjortonde dag.

 

117. Frågades, hvarest denne senare postiljonen vistas, emedan han då hvarken var stadd på någon

postresa, eller syntes vid postkontoret? Svarades, att han bor undgefär en mil därifrån i Wiswarby gård; och då jag ytterligare föreställte, att om någon angelägen extra post ankomme med depeche, som borde levereras och befordras med postiljon från postiljon på hela vägen, huru han då vill stå till svars, emedan postiljonen bor så långt afsides. Svarades, att då måste Finby-postföraren säja honom till.

 

118. Frågades, hvarföre postiljonerne intet nu, som tillförene skedde, sända in deras skrifteliga rapporter

hvar gång över deras postresa till (Öpd)? Svarades, att sådan var brukeligit i framledne (Öpd) Bunges lifstid, men sedan har en sådan nyttig sak kommit utur bruk och vana.

 

119. Frågades om någon konungens embetsman har och nyttjar fribrefsbok eller postfrihet där vid

postkontoret samt huru därmed allt riktigt tillgår, eller om underslef därvid försökes? Därpå beklagade postmästeren Törn sig över däromkring vistande fribrefskorrespondenters självtagna frihet, särdeles häradshöfdingen Åkerhielm, som ej velat eller vill inskriva med ett och annat ord ärendet af brevet, ej heller underattestera dess fribrefsförteckning.

 

120. Eftersågs om postmästaren Törn vid Kastelholm är försedd med timur eller solvisare, men intetdera

befants därstädes vara brukeligit.

 

121. Frågades om någon viss timma är utsatt till brevens inleverering? Svarades nej, utan pläga de givas in

vid postkontoret en dag förr än posten ankommer dock komma någre korrespondenter så sent, att de vilja hava postväskan öppnad, sedan posten där blivit inlagt och och expedierat.

 

122. Om postpaketer ankomma med okarterade bref? Svarades: kan ej så noga säjas, åtminstone har det

ej nyligen skett: dock har det förr kunnat någon gång hända.

 

123. Om bref ditkomma från andra postkontor med mindre lodetals anteckning, än deras rätta tyngd?

Svarades, att sådant ej förmärkts: dock hvad stora fribref angår, kan väl så vara.

 

124. Frågades om annotationsbok föres på de där igenom postkontoret gående postpaketer? Svarades

nej.

 

125. Om då annotationsbok brukas över ankommande rekommenderade bref? Svarades nej: dock har

postmästaren ibland tagit därå kvittens af brefägarne.

 

126. Om postväskorne alltid är förseglade med nästa postkontorets sigill? Svarades Jo men; dock har

sigillet ibland varit sönderbrutit; men då har postmästaren åter desto nogare sett över postpaketerne.

 

127. Frågades om postpaketer ditkommit utan poskrift hvarifrån? Svarades nej.

 

128. Om breven straxt införas i det genomdragna postprotokollet? Svarades och befants, åtminstone

under min därvaru, således ske.

 

129. Kartebräden och överblifne brefs karta, fant jag där intet vara brukelige.

 

130. Frågades om någon abuse skett med borttappade bref utur lösväskan, under postförningen?

Svarades, att sådant har intet nyligen timat; men, i postiljon Almns lifstid, har ett och annat sådant fall sig tilldragit.

 

131. Frågades hos hvilken postförare på fasta Åland, försummelsen i postförningen mest består?

Svarades, att Giölby och Finnby postgårdar föra riktigt nog; men i Frebbenby lärer därmed tillgå något sinksamt.

 

132. Emedan jag förut fått höra, att med posten, särdeles mellan Kastelholm och Åbo, sändas, både i och

utom väskan, portofritt, andra och till en del tullbara varor, så åtsporde jag den vid Finnby posthemman på sin egen gård i Wiwasby boende förra och nu förafskedade gamle postiljonen Mörck, om något sådant, i hans tjänstetid, sig tilldragit under postförseln? Svarades det ibland och under tiden ofta nog sig tilldragit, att med finska posten imellan Åbo och Åland hava blivit i själva väskan inlagde både linbuntar , Sål Läders Stycken och andra varor, Krydd- och Specerier- Packor med mera, honom till största förtret, i anseende till postböndernes däröver betygade knorrande.

 

133. Frågades, huru postiljonen och postbönderne kunna förmärka sådane saker vara inlagde i själva

förseglade väskan? Svarades, postväskan har stundom och isynnerhet en gång varit så krasslig och söndersprucken i sömmarne och Laskningen, att en dylik omtalt vara eller LinBundt, har till hälften utkrupit och vist sig i själve dagen och för alla närvarandes ögon, då ock postbönderne besvärat sig däröver, att de jämte konungens post, skola föra sändningsgods, hvilket en eller annan gång gjort väskan så tung att postbönderna vid dess bärande över de långa landskiftena till ½ och ¾ mil på hvart ställe imellan de 5 hafsfjärdarne, blivit däraf trötte och vanmäktige.

 

134. Finby posthemman.

Postbonden därstädes Mats Jörandsson förer posten landvägen till Giölby 2 mil och även på andra sidan över hafsfjärden Wargata till Wårdö ¾ mil, hvarföre han åtnjuter 22 Dsmt på enkel post, och undfår i staten lika mycket för dubbla postförseln: varandes bemälte posthåld belägit ¾ mil från Kastelholms postkontor samt 1 ½ fjärdingsväg från Bomarsund, hvarifrån sjöpostföringen sker åt Wårdö. Åboen äger ingen dräng utan 2 svarsgoda gossar, 3 hästar och 1 posthorn samt allenast en båt, hvarmed posten föres över sjön, och är liten samt nästan utsliten. Från detta posthemman bäres posten till lands in emot en half mil till sjön eller hamnen Bomarsund, och enär man kommer över samma hafssjö, måste man även, till fots, bära posten half annan fjärdings mil upp till postgården Wårdö i Sundsskiär, så att en dylik bärning, å ömse sidor, belöper till nästan 7/8 mil.

 

135. På tillfrågan sades, att lönen vid detta posthemman blivit för ordinarie posten betalt; men för extra

poster visste postbonden ej annat att säga, än att de fuller för nästl. år kunnat bliva betalte: dock mente han, att för året förut var det som det kunde, med den tillsats likväl, att därvid får och må förbliva, helst bonden, såsom då nyss kommen till hemmandet, sade sig ej kunnat så noga förstå sig därpå: besvärandes sig över en myckenhet af hos honom redan utpantat hö, där han likväl har vid detta hemmanet ganska svår och långt drygare postföring än alla andra posthemman, så att ock nyligen, på ett enda dygn, varit därstädes nio ordinarie och extra poster till sjös och lands å ömse sidor att fortskaffas.

 

136. Frågades, huruledes han kommit att vara ensammen i postförseln över Wargata-fjärden, där likväl vid

de andre hafs-sjöarne och även vid Marsund, om ¼ mils överfart allenast, finnes å ömse sidor 4, 5 á 6 hemman, som hjälpas åt i postens befordran och båtars underhållande? Däruppå beklagade han sig hava varit nyss i Stockholm att söka hjälp; men då han feck höra att postvisitation var å färde, har han förfogat sig hem, att beklaga sin nöd, och anhöllt därföre, att antingen får större lön för postförseln över den svåra Wargatasjön, eller ock att någon af hans 4 bygårdar i Finby må af höga överheten, ju förr ju hellre honom anslås till hjälp och biträde i postförningen sjöledes, hvartill han ständigt härtill måste hålla eller leja 3ne personer.

 

137. Frågades efter orsaken till så ganska olika postförare – indelning här på andra sidan om en och

samma sjö-fart förordnade postbönder; men därom feck jag ej vidare besked, än att postiljonen Mörk sade sig fått höra, det tillförene har på detta posthemmanet bott en bonde, som haft många fullvuxna söner, till hvilkas försvar från värfning och utskrifningar, han åtagit sig, att allena föra posten över havet, utan det övriga bylagets tillhjälp.

 

138. Frågades om postbonden, enär Wargata – sjön hvarken bryter eller bärer eller ock starkt motväder

infaller, då har någon annan änskönt längre, omväg att fortskaffa posten? Svarades, att då måste man taga landvägen åt höger över holmar och därimellan belägne 3ne sund, hvilka även vid min överfart, viste sig åt högra handen, under namn af Bomarssund Präst – sund och Löfte – Sund, från hvilka ställen, Finby postförare måste, vid menföre på fjärden leja små båtar att överkomma och löpa sedan med stort besvär över de imellan berörde sund liggande höga holmar och klippor: varandes denne sjön dessutan stundom så elak i stormväder, att ej allenast jag blef uppehållen över ett dygn af motvind, utan ock hava denna postbondens utskickade tjänst hjon med posten måst, för ett par år sedan dväljas 3 dygn i sjön på en klippa, och så när svutit ihjäl. Eljest finnes tjänlig brygga och båthus på denna sidan af Wargata – sjön ävensom på andra sidan vid Wårdö är brukeligit.

 

139. Wårdö postheman eller Sundskärs postbönder

Större delen af desamme föra posten över hafssjön Delet 3 mil, och huvudpostbonden i Wårdö förer, jämte 6 andra postbönder, posten över sjön Wargata ¾ mil till Finby. De förra äro indelte i fem båtlag, eller af dem så kallade Förslor, hvardera bestående af 6 bönder som göra således 30 tillsamman; farandes en sådan Försla af 6 man hvar gång över med posten; men om sommartiden i godt väder, går allenast halva förslan till sjös. De beklagade sig, att sjette förslolaget har blivit dem, allt sedan år 1711, genom sal (Öpd) Schmedemans resolution, fråntagit och tillagt Wårdö huvudpostbonden till hjälp i postförningen över Wargata – sjö till Finby postgård. Njuta för enkla postens förning 226 Dr 18/ Smt, men för den dubbla 144 Dr, förutan 12 Dsmt som Wårdö huvudpostbonden särskildt njuter för enkla postens förande ensammen med släda över isen om vintern och 8 Dr för den dubbla.

 

140. Hvart förslolag i Delet därstädes har sin egen postbåt, så att där ligga 5 svarsgoda postbåtar,

hvardera till 11 eller 12 alnars längd på kölen, men något längre imellan stävarne. Vid Delets strand hava de 3ne båthus eller timrade bodar, hvaruti postbåtarnes segel och annat förvaras.

 

141. Beklagade sig över utlagornes erläggnade in natura, så väl som över de den ålagde Schold penningar

till 26 öre Smt af hvar bonde, jämväl över fångars förning, utan något arvode, samt över jägmästaren, som vill påbörda dem till skallgång ända åt Eckerön.

 

142. Befants, att posten föres från Wårdö ned till Wargata strand; men resande personer få likväl

därstädes hästar för betalning, och kunna således komma fortare än posten, hvarom vidare skall handlas i den här nedan vid denna punkten förekommande anmärkning.

 

143. Röntes, att enär isbrott, vakar och stora öppningar om vintern ofta äro på hafssjön Delet, eller ock

isen hvarken bärer eller brister om höst och vår, på denna svåra fjärden, som är föga bättre, utan stundom snarare värre, af tvär sjögång, än Ålandshaf, måste man taga en omväg af 3 mil i krok åt holmarne på högra sidan till Såttunga postbonde, och då sundskärsbönderne skola på den omvägen leja båt över Benefjärd, betala de därföre 2 Dsmt; men postinspektoren Alleen i Åbo har dem ersatt sådan utgift med allenast 1. Dsmt.

 

144. Även som posten vid alla posthemman och byar på denna väg imellan sjöarne bäres en fjärdedels mil

till fot och väl mera, å hvardera sidan, så måste man ock bära posten från Wårdö by till Delets strand ¼ mil, samt på andra sidan af sjön upp till Kumlinge by ½ mil.

 

145. Vid återresan befunnos i Wårdö liggande 2 stockholmsposter, hvilka för häftig motvind ej kunde då

komma över Delet.

 

146. Med nyssbesagde 2ne poster följde en privat och ej till dem hörande lärftspåssa om 3 markers tyngd

med inneliggande linne – kläder eller annat tyg, under adress till postinspektoren Alleen i Åbo.

 

147. En mil från Sundskärs postgårdar ligger i sjön Delet ett skär af åtskilliga klippor, och på den ena, som

kallas Lesöre, bor en torpare, endast därföre, att postbönderne kunna, under postfarten taga där deras tillflykt undan för dref – is från det på ömse sidor och många ställen inflytande södra och norra Wilda havet, så väl som i storm och översköljningar, att få där tak över hvuvudet, till dess att fogeligare väder bliver och sist pro

 

148. tillstodo Sundskärs och Wårdö postbönderne sig hava riktigt fått betalning för ordinarie posterne

ävenså väl som för extra poster: dock, för de senare, som postinspektoren skall behagat.

 

149. Kumli(n)ge posthemman

Hela socknen i Kumli(n)ge och alla dess bönder, undantagandes ene gästgivaren, äro postförare, af hvilka, 6 hvar gång befordra posten så väl över sjön Delet 3 mil som över hafsfjärden Lappwäsi 2½ mil; men äro ej indelte så alldeles i vissa rotar eller förslor, utan föra posten om hvarannan, dock sade de, på tillfrågan, sig vetta enär hvarderas Bördes resa infaller och njuta lika till delnings af lönen, som är 689 Dsmt för enkel, men för den dubbla 486 Dr, utom det, som huvudpostbonde njuter för postförningen med häst om vintern, och hvad eljest i staten dem bestås, enär de ej slippa med posten över sjön, rätta vägen, utan måste taga omväg åt Såttunga.

 

150. Underhålla 4 goda båtar till postresorne i Delet och 2 båtar i sjön Lappwäsi: dock har byen Biörckö

och byen Lappo därtill även hvar sin båt.

 

151. Sedan dubbel post begynts, föra de posten ej, som tillförene, ända fram till rätta post byen Brände,

utan aflämna densamma på halva vägen i Biörckö och Lappo postgårdar. Ordinarie postlönen är betalt, så väl som för extra poster; men inte vetta de huru mycket de böra erhålla för hvar extra poste, ej heller har postinspektoren dem någonsin där om underrättat havandes de ej heller af honom fått någon kvittensbok.

 

152. Klaga 1 o över fångeförning, utan betalning, 2 o räntepersedlars utgörande in natura, 3 o förbudet att

få föra matvaror till salu åt Stockholm, att vändas i penningar, helst de hava ingen skog, utan måste köpa allt timmer och gärdsle, 4 o att länsmannen Meiter belastar dem nästan ständigt med sin skjuts om kring socknen, till och med då de bära posten fortskaffa 5 o att krono befallningsmannen på Åland uppbärer samtelige deras hela postförnings lön i

afräkning på deras utlagor, så att de ock måste på köpet vara honom likasom i dy mål undergifne, och giva honom därtill 6/ Kpmt för hvar mil i förslolön: begärandes, att hädanefter få deras lön själva i händer af postinspektoren, och sedan afbörda sig utlagorne till kronofogden, enär rätta tiden kommer, 6 o Pär Pålsson i Kumlinge by påminner om slut på dess i förledne höste ingifne supplik i Stockholm, om de af länsmannens förvållande för honom bortmistade kreatur, 7 o Postbonden Olof Jacobsson i Kumlinge som nästan i 40 år stått och svarat för sitt hemman, beklagade att dess broder, den där aldrig annorlunda än för dräng befattat sig därmed, söker nu att få dela med honom samma hemman.

 

153. Vid min senare ankomst till Kumlinge måste åboposten där fördröja över natten, och kunde för

mörker skulle, ej gå till sjös över Delet, förrän om andra morgonen med ganska knapp och häftig vind.

 

154. Frågades både Kunlinge och Sundskärs boerne, om de över denna 3 mils hafsfjärden Delet, bruka

kompass vid postresorne? Svarades, att härtills har det intet skett.

 

155. Den på andra sidan liggnade hafssjön Lappwäsi är såvida värst, bland de övrige på den vägen, om

vinteren, att han bryter ofta och snart upp, då man måste taga krokvägar långt omkring åt uddar och holmar.

 

156. Alla dessa Kumlinge postbönder äro 40 till antalet, men med de 41 postförare i Brändö, som är

enahanda socken och prästgäld med Kumlinge, bestiga de till 81 bönder.

 

157. Över Kumlinge landet måste posten bäras ¾ mil från stränderne af sjöarne Delet och Lappwäsi.

 

158. Brändö posthemman.

Förer posten å ena sidan över Lappwäsi till Kumlinge 2½, och på den andra över sjön Watuskifte 2 ¼ mil till Warsala posthemman. Hela socken förer posten, nämligen hälften af bönderne över Lappwäsi, och den andra halfdelen af socknemännerne över Watuskiftet: varandes de förstnämnde, 22 bönder, hvilka föra posten ända fram till Kumlinge och lägga ej till vid B(j)örkö, samt äro indelte i 4 rotar, hvaraf 2 bestå af 6, och 2 af 5 bönder: ägandes hvardera postroten sin båt, så att 4 båtar äro uti Lapwäsi. Uti sjön Watuskiftets postföring äro 19 bönder, hvilka dock ej äro indelte så Wist och ständigt i rotar, som årstiden kräver, och fara om höst och vårtid merendels 6 man åstad, njutandes lika andel uti den här ovan utnämnde vedergällningen åt kumlingepostförarne både för enkla och dubbla postförseln; undantagande, att huvudpostbonden i Brändö njuter särskilt betalning för postförningen med häst och släda över isen: havandes 3 svarsgode båtar vid Watuskiftet, och tillstode att de fått ordinarie postlönen, men pro

 

159. befants huvudpostbonde ej hava mer än en häst till den honom åliggande postförselen om

vintertiden och sade sig ej heller kunna underhålla flere.

 

160. Beklagade sig 1 o att enär man om vinteren skulle antingen åka eller bära posten över isen till

B(j)örkö postbönder, vilja desse senare ej utan betalning, lämna båt till postens vidare överförande åt Kumlinge, helst Börkö – boerne lyda under Kumlinge postbonderotar. 2 o ynkade sig huvudpostbonden däröver att han ensammen måste årligen skjutsa postinspektoren vid sina visitationer,och beder att de övrige måge sådant göra ömsevis. 3 o Önskade samtelige att nu slippa vakthållning med reserve rota, särdeles emot vinteren, helst de därtill ej hava så många tjänlige båtar. 4 o Att rätta postgården i Warsala på andra sidan af sjön Watuskiftet, är emot gamla vanligheten bliven i nyare tider förlagd till norrbyen, hvarthän posten måste bäras en lång och af kärr, berg och morater besvärlig väg, 5 o över fångeförning, såsom ett deras största och ofta dem påkommande besvär, 6 o att de ej af postinspektoren fått vetta, huru mycket dem bestås för hvar extra post, utan har han givit dem där före i ett för allt, efter godtyckio, och ej heller meddelt dem någon kvittens – bok, samt 7 o över giärde Persedlars utgörande.

 

161. Mitt i den stora hafsfjärden Watuskifftet ligger 3 blindklippor, på hvilka postbåten, under min

hemresa i mörkret stötte och stod fast en stund, och om några veckor förut, hava postbönderne även där stött på med båten under postföringen.

 

162. Warisala posthemman.

Huvudpostbonden Johan Jöransson förer posten sjöledes över sjön Tourwasi 2 1/4 (mil) å ena sidan, så väl som å andra sidan (Tomoisby över – Holms anmärkning) till Watuskiftet 2 mil och har 17 bönder till hjälp, så att de äro tillsammans 18, hvilka finnas indelte i 3ne båtlag, som förer posten i bägge sjöarne, och hvar sådan rota har 2 båtar, så att de tillsammans hava och underhålla Tourwasi 3 och Watuskiftet 3 goda båtar; njutandes, på enkel post 237 Dsmt och för den dubbla 108 Dsmt, förutan hvad huvudpostbonden ensammen är bestådt för postförseln över isen med häst om vinteren, nämligen 12 Dsmt för enkla och 8 Dr för dubbla posten: sade sig riktigt fått ordinarie postlönen; men för extra posterne, veta de ej huru därmed förevetter, ej heller har postinspektoren sagt dem huru mycket för en extra post bestås, och ännu mindre givit dem kvittensbok. Tyckandes det underligit vara, att för somlige år, då mindre extra poster gått, hava de fått mera vedergällning, än de åren, enär de fortskaffat flere, för hvilka de åter fått mindre: beklagandes att deras ränta blivit nu fördubblad på några år, och i övrigit, bäres posten från Waritsala by en half fjärdedels mil ned till sjön Tourwasi, och på andra sidan bäres den även så långt till Tomasby posthemman.

 

163. Tomoisby på fasta Finland

Förer posten sjöledes till Warisala 2 mil och landsvägen till Wukilö postgård 2 ¼ mil. Bebos af 4 bönder, hvilka tillsammans eller ock med hvarderas folk, gå hvar gång till sjös med posten över Tourwasi; men ibland eller hvar tredje resa landsätta de närmare och gå ett litet stycke över land, samt leja sig sedan en liten båt, till framroende. De hava fuller egentligen ej mer, än en båt till postförningen; men eljest har hvar och en sin Not – Båt, lika fullkommelig och stor med postbåten, och brukas jämväl till postförseln, enär så omtränger, och till land-postförningen, äga de 4 hästar tillsamman, 2 drängar och 5 duktige gossar, och äro försedde med ett posthorn tillsamman: tillståendes sig hava fått ordinarie postlönen, änskönt de tycka den vara allt för liten, nämligen 39 Dsmt för enkel post, och för extra posterne hava de fuller fått något; men aldrig har postinspektoren låtit vetta huru mycket dem därföre bör bestås, utan måste de vara nöjde med hvad han dem giver: beklagandes sig över räntepersedlarnes utgivande in natura, och större förhöjning på utlagorne, än deras ordinarie ränta sig belöper. Från detta hemman bäres posten en half fjärdedels väg ned till stranden af Tourwasi – sjön och enär åtskillige dess trånga sund hvarken bära eller bryta, måste posten bäras till fot ¾ mil utomkring över holmar och land, å hvars andra sida, emot fjärden, de sedan låna sig annan båt åt Warisala.

 

164. Den i Tomasby förordnade postiljonen Hammar, som ej på någon tid rest med posten antyddes, att ej

allenast hädan efter vara flitigare, utan ock under sine postresor ingalunda taga med sig några enskylte saker, till postbondehästarnes tyngd och last, jämte postväskan, till undvikande af det straff, som därpå följer, havande denne postiljon byggt sig en ligen stugu nere vid sjön Tourwasi, där han bor, och ej , som förra därvarande postiljonen Holmberg gjort, vistas hos postbönderne till deres trängsel: anhållandes om ersättning af postkassan för samma byggnad, som han menar kunna sedan lända dess efterträdare till nytta: ävensom han ock anhöllt om en kapprock, hvarmed han må kunna betäcka postväskan för regn och väta på sjöresorne.

 

165. Winkila postgård

Förer posten till Tomois 2 mil och till Karilla 1 mil, landväg och njuter därföre 18 Dr 22 öre Smt. Åboen Matts Ericksson har 2 drängar och 2 hästar, och tillstod sig hava riktigt fått dess lön för ordinarie postförseln, så väl som för nästl: års extra poster. Dock vet han ej, huru mycket honom för hvar extra post bestås, emedan potinspektoren aldrig honom där om underrättat, och i övrigit anhåller han om befrielse från reserve- och fördubblings karls utredande.

 

166. Karulla postgård

Förer posten på ena sidan till Winkelä 1 mil och på den andra till Nousis Nummis 2 mil: havandes postföraren därstädes 2 drängar och 3 hästar samt posthorn och protectorial. Njuter i lön för enkel postförning 18 Dr 22/ Smt, men för den dubbla, allenast 13 Dr 26/. Sade sig hava till nästledne års slut, erhållit sin betalning både för ordinarie och extra posterne; men vet intet, huru mycket honom bestås för hvar extra post, utan har tagit

emot, hvad honom därföre blivit givit, och beklagar sig över alltför stor förhöjning på ränte – hö, som Munster – Skrifwaren Brygner af honom tagit förledne år, till foderbrist för posthästarne, och önskar att få lösa sådant hädanåt, efter kronovärdie, och säjer sig, för den ringa postförningslönen à 5 plåtar, ej kunna hålla därföre en dräng, fast mindre en häst därtill; anhållandes om sama löns någorlunda förhöjning, åtminstone för den posten som han förmenar föra både till och från K. armeen.

 

167. Nussis Numis posthemman.

Postbonden Johan Matsson har en stadig dräng, en gosse, 3 hästar och ett posthorn till postföring åt Karulla på ena sidan 2 mil, och åt Åbo på andra sidan, hvarför han njuter på enkel post 21 Dr 4/ Smt, men för den dubbla 14 Dr 20/ Smt. Havandes riktigt fått lönen för ordinarie postföningen; men för extra posterne, skall inspektoren Alleen i Åbo betalt honom, efter godtyckio, utan att låta veta, huru mycket för hvar extra post bestås, änskönt denne bonden sade sig i detta år hava redan framskjutsat 18 extra poster.

För Österbottens postens befordran till Åbo har han fuller fått betalning för 1730 och 1740,

men önskar de nu att få vetta, hvarest samma postförnings lön för de förra åren stannat. Beklagandes sig däröver, att posthästarne bliva ofta under postförandet betyngade med allehanda persedlar, såsom humla, hampa, lin etc. jämte postväskan, och besynnerligen om vintern, samt höst, då postiljonen reser med posten.

Därhos besvärar han sig över räntors svåra förhöjning af räntetagaren, besynnerligen för hö, så att enär hemmanet skattar årligen 39 Dkpmt, söker räntetagaren därpå 21 Dkpmts förhöjning, som bonden måste utgöra, efter som han från posthästarne ej kan taga höet: bedjandes att bliva förskont för höes och slik förhöjnings erläggande och att få vetta, om han är skyldig att arbeta på prästegårdsbyggnad, samt bivista skallgång, hvartill 2 personer måste skickas stundom, då posten skall föras.

Berättade ock det han haft en beteshage hägnad, till posthästarnes underhåld; men herr lagman Lilliestierna har, för ett år sedan velat densamma bemälte postförare och dess övrige grannars däruti ägande andel bestrida, samt låtit nedhugga deras stängsel och gärdesgårdar, 2 eller 3 gånger, emot gammal häft och till trångmål för posthästarne: förmenandes postförarne sig hava fog att behålla hvad utmark, som dess hemman efter vanligheten tillkommit, till dess att H. Lagmannen visar contarium, genom lagliga skäl. Eljest förer ock detta hemmanet posten från Åbo åt Kalais 2 mil på strand- eller björneborgsvägen.

 

168. Tre – Råntula posthemman

Tager Stockholmsposten från Åbo och förer densamma till Nousis Nummis, 2 mil, samt njuter 15 Dr 20½ öre Smt för enkel, men för den dubbla postföningen 11 Dr 31!½ öre Smt. Postföraren därstädes Jöran Mattsson har 2 drängar och 2 hästar, och sade sig hava fått postföringslönen riktigt; men för extra posterne, lärer vara ovisst ävensom för de övrige förr omtalte postbönder på denna vägen.

Alla desse postförare imellan Stockholm och Åbo, både till sjös och lands, förmantes och

antyddes, att med yttersta flit, och sorgfällighet fortskynda KM:ts högst angelägne poster, och ej försumma ringaste tid och lägenhet till deras skyndesamma befordran, hvar ifrån sig, samt upptäcka och å vederbörlig ort angiva om deras skyndsamma befordran hvar ifrån sig, samt upptäcka och å vederbörlig ort angiva, om deras vederlikar och naboer å ena eller andra sidan eftersätta något af deras skyldighet i postföringen. Anhållandes de sluteligen, att få för dubbla finska posten så mycket som för den enkla.

 

169. Åbo Postkontor

Frågades därvarande postinspektoren Alleen, om han, vid sine årlige postvisitationer, tillhållit och antydt postförarne särdeles vid Ålands haf, att hava riktiga kompasser? Svarade sig hava hvart år påmint postuppsyningsmannen Jung i Eckerön, att hava noga uppsikt på allt hvad postförningen angår, och vill ej annat förmoda, än det ju berörde postuppsyningsman även har inseende på den för postbönderne i töcken och mörk luft, nödig varande kompass.

 

170. Frågades om icke postinspektoren själv kunna förmärka, huru nödig en postbondestugu är vid

Eckerön? Svarades det han funnit densamma oomgängelig, och lovade, efter begäran, att härnäst anmana om sådan i den odugeligas ställe.

 

171. Frågades, om Ålands postbönder erhålla af krono allmänningen ekar till stam och köl åt Ny-byggande

postbåtar, ävensom Väddö postbönderne på roslagssidan alltid erhållit? Svarade sig ej vetta så egenteligen.

 

172. Frågades, om den här ofta omtalte inspektoren Möller rest nyligen därigenom? Svarades, att sådant

intet skedt denne tiden, eller sedan för ett par år, då han varit i Åbo och rest åt Helsingfors, samt vidare i Finland, på försök till salt – petter – sjuderievärket.

 

173. Påmintes postinspektoren, att låta postförarne i lugnt väder, befordra finska posten över havet med

dubbla roddars rodd: hvilket han ock lovade skola hädanefter ske.

 

174. Frågades, om ej postinspektoren sökt hämma det självsvåld, som bast(post?)bärarne i Eckerön bruka

med väddöpostböndernes lejande till postförning i återresan, och därigenom timande dröjsmål? Svarades det han ofta förbudit dem, att i någorlunda fogeligit väder, vänta på ankommande post från Väddö.

 

175. Frågades, om postinspektoren funne postjakter kunna bättre fortskaffa posten över Ålandshaf?

Svarades att de samma voro nästan onödige utan kunna posterne snarare komma fort med postbåtarne.

 

176. Frågades hvarföre postinspektoren har, efter Marby postförares utsagu, ej rest på ett par år ända fram

till Eckerö hamn och där besett tillståndet, utan vänt om tillbaka vid prästegården, under sine årlige postvisitationer? Svarades, att så vida postuppsyningsmannen Jung ej då varit vid Eckerön, utan på sin lantgård Diekneböle, har postinspektoren dock där stannat, och lämnat fulla af löningens summa åt Jung, att dela postbönderne imellan, hvilket han och låtit då närvarande postbönder vetta.

 

177. Frågades, för hvad orsak Marby – och alla de andre postbönder på Åland och Finland ej blivit rätteligen

förnöjde med extra postförningars lön i de framledne åren? Svarades, att han ej själv vet, huru mycket därtill bestås, utan har han givit dem undgefärligen, somliga år mera, och för andra år, åter mindre, hvilket senare han merendels i akttagit, för sin större säkerhet skull, att i brist af ordres, hellre spara något, än bliva själv graverad med observationer i räkenskaperne: önskande sig, i övrigit, kunna få en rätt stat eller befallning, huru mycket bör af honom bestås och utbetalas för en extra post, vid hvarje färjestad och överfart sjöledes.

 

178. Frågades, hvarföre han sådant ej begärt från K. Generalpostkontoret? Svarades, det han ofta och

nästan hvartår därom skrivit till H. Postkamereraren Helding, och en gång fått därigenom till svar, att han borde sig därmed förhålla, efter gamla vanligheten.

 

179. Frågades hvarföre postbönderne på Åland och Finland ej äro, efter postordningarne, blefne af honom

föredde med kvittenseböcker? Svarades det han har vid anträdet till postinspektionen, givit hvar och en sådande böcker; men somlige eller de fleste hava dem bottappat eller förlorat.

 

180. Frågades, för hvar orsak den Tou(?)by varande postiljonen Hammar har denna tiden rest så ganska

sällan med posten? Svarades, att han då varit länge sjuk.

 

181. Frågades, hvarföre Wårdö postbönder som föra posten över hafssjön Delet, erhålla nu, emot förra

vanligheten allenast en Dsmt för deras utlagde 2 Dsmt i båtlega, enär de måste taga, i menföre, en omväg med posten åt Bena – fjärden? Härå förklarade sig post inspektoren att i anledning af H. postkamereraren Heldings bref, hava de i staten uppförde 30 Dsmt premiepenningar, och hvar af desse postförare fått fulla 2 Dsmt, blivit indragne till 15 Dsmt, och allt sedan, hava desse postförare kommit allenast att åtnjuta hälften, som är en Dsmt: förmenandes bem:te postinspektor, att det är ock nästan för dryg båtlega, à 2 Dsmt, fastän han även medgaf, att den hyrande Båten, vid sen årstid och uti isen farer nog illa.

 

182. Frågades hvarföre postbönderne fått mera vedergällning i de år, då de fört mindre extra poster, än då

de befordrat flere och erhållit därföre ringare lön? Svarades att sådan skillnad lärer härröra af de från Ryssland i förra åren komne extra poster och estafetter, för hvilkas befordran han dem aflönt efter gästgivareordningen, och således mera, än efter postförnings staten: alldenstund han fått röna, att

sådan utgift skulle å ryska sidan godtgöras.

 

183. Frågades, huru Tomasbyns räntas utleverering, kommer nu, emot förra vanligheten, så ganska högt att

uttagas? Svarades, sedan landssekreteraren i Åbo såsom löningens havare, kommit i desse åren att där bliva räntetagare, har sådant skett och faller desse postförare för svårt och odrägeligit, att på slikt sätt kunna uthärda med den trägna postförningen till lands och sjös.

 

184. Vid detta tillfälle frågades, om intet postinspektoren, enligit sin instruktion, söker vällofl Landshöfdingeembetets i orten assistance, i hvad som kan angå postböndernes hägn och beskydd vid

deras förmåner? Svarades med beklagan, att ehurur han ock där härom gör anhållan, får han ändå ingen handräckning.

 

185. Frågades, om dubbel post öven af honom blivit inrättad på strandavägen från Åbo uppåt

Österbotten norrut till Vasa, och så vidare? Svarades nej, emedan inga ordres därtill varit, utan har dubbel post endast blivit inrättad emellan Åbo och ryska gränsen.

 

186. Huruvida nödigt vore, att dubbel postgång skulle om vindtertid anläggas på berörde

strandaväg? Svarades, att sådant kunde ej synas vara så alldeles nödigt: dock torde väl Åbo stad vara därmed belåtne, att då kunna även norrom få post 2 gånger i veckan.

 

187. Frågades, om dubbel post blivit inrättad på den för någon tid begynte nya postvägen imellan Åbo och

Tavastehus? Svarades, att sådant har intet heller skett, emedan inga ordres därtill varit, och lärer den ej heller vara särdeles nödig; men kan väl hava sin nytta med sig en gång i veckan, som nu är brukeligit.

 

188. Frågades, om postbönderna på nya tavatehusvägen fått någon lön? Svarades ja, änskönt

postinspektoren ännu inte fått någon stat därtill, utan har han dem betalt, praeter propter efter miletalet, till vidare, på det, att de ej måge afskräckas och frukta att bliva oaflönte, som skett i förra kriget, för ett halft år, då posten på den vägen varit i gång.

 

189. Sonderades postinspektoren, om postkursens inrättning över Kvarken vore gagnelig, att

vinna något i tiden, svarades, det han intet så noga kan säja, alldenstund samma överfart är ganksa osäker och isen månde hastigt bryta upp, så att ingen kan överkomma.

 

190. Föreställtes, om icke de på Åland och Finland varande postiljoners ömsning på andra

ställen vid watuskifterne skulle med sig föra mera nytta och posternes bättre fortskaffande? Svarades, att sådant vore gagneligit, särdeles i Kumlinge: hvarom här nedan i anmärkningarne, närmare gives vid handen.

 

191. Frågades, om åbopostiljon Kyréen flitigt reser med posten? Svarades, sådant sker som

oftast, men på sista resan till Helsingfors med den till Sundswall väderdrefne finska posten, har han störtat med hästen och brutit sitt ena ben alldeles af, så att han nu är förlamad och under läkarehand.

 

192. Frågades, hvad dagar posten bör gå från Åbo till Stockholm? Svar, sedan dubbel post

begyntes, ditkommer posten från gränsen om sommaren hvar måndag och fredag; men om höstetiden går därmed något längre ut på natten och emot andra morgonen, emedan landsvägarne åt Helsingfors skola vara ganska djupa och elaka, isynnerhet sedan durghmargerne (?) begyntes, och dessutan dependerar mycket af postens expediering från K. armeen: dock så snart posten kommer till Åbo, bliver han genast åter affärdad.

 

193. Frågades, om några herrar embetsmän i Åbo söka där, för deras korrespondens skulle, att uppehålla

posten? Svarades, att postinspektoren har, enligit förordningarne, ej funnit sig befogad att på H. Landshöfdingens åstundan eller andras försök, uppehålla posten, med mindre någon gång det kunna ske en timma, enär H. Landshöfdingen haft något särdeles angelägit att skriva i publike mål.

 

194. Frågades, om någon viss timma är utsatt till brevens in- och utleverering? Svarades,

korrespondenterne i Åbo pläga gemenligen komma på sista stunden, enär de ungefär vetta posten från ryska gränsen anlända, till största hinder vid brevens inprotokollering, kartering och paketerande; men välloflig landskansli – breven komma ännu lång senare; där likväl K. hofrättens och venerandi Consistori bref komma någorlunda i rättan tid.

 

195. Frågades, hvad dagar och timmar postinspektoren finner böra i det skäligste utsättas till

brevens inleverering i Åbo, så att dunna expedieras, utan att K M:ts angelägne stråkpost från Stockholm så väl som från Friedrechshamn och K. armeen behöver dessmedelst uppehållas? Svarades, till brevens inleverering med posten åt Stockholm, borde tiden vara hvarje torsdags och måndagsförmiddag; men till Friedrichshamn och så vidare, hvar tisdags och löger dags förmiddag.

 

196. Frågades, om poste-paketer ankomma till Åbo med okarterade bref? Svarades nej; men ofta

skola bref skickas med lösposten från landet med enkelt porto, fastän sådant bref väger övert 1 ¼ lod, och stundom kunna postförvaltarne skriva sig imellan om ett och annat smått nytt, eller annat dem gemensamt angående, som han förmodade vara tillåteligit i embetes mål.

 

197. Frågades, om postinspektoren antecknar de bref som komma från andra orter af större vikt och lodetal,

än de på kartorne äro uppförde; svarades, att han omöjeligen kunnat pröva de ankommande tyngre brevens vikt, för den trängsel skull, som är i postkontoret, så snart posterna ankomma, af korrespondenterne, hvilka riva honom breven utur händerne.

 

198. Frågades, hvarföre han, emot postordningarne, låter främmande folk vid posternes

öppnande intränga sig i postkontoret, och hvarföre han ej förbehåller sig viss tid och rådrum till de ankommande posternes uppbrytande och private brevens utleverering? Svarades att det vore önskeligit, om honom därtill lämnades en timme genom skriftelig befallning från (Öpd), att kunna anslås vid postkontoret till efterrättelse för korrespondeterne, hvilka eljest intet akta hvad postinspektoren dem därom påminner.

 

199. Frågades, om försummelige postförare blivit afstraffade? Svarades, som skulle

postbönderne, vid långa våretiden och med svaga hästar, kunna omöjeligen hinna att föra posten efter tid räkningen, och torde väl ibland sig försumma, ehuru han ock förmant samt även hotat dem med böter, hvarmed de likväl ej blivit belagde i Åbo distrikt, därest postförarne, vid goda årstider, sades hava goda hästar, men uti Nyland skola hos posthållarne merendels finnas usla hästar.

 

200. Frågades, om alla postbönder därstädes äro försedde med fullmakter eller

beställningsbref? Svarades nej, utan somlige hava, och andra åter intet.

 

201. Om då alla postförare i Åbo län äga behörige posthorn, till tecken och beskydd under

postförseln? Svarades nej, i ty, att för några felas: begärandes postinspektoren att få 30 posthorn, till utdelning, hvarå han sedan kommer att skaffa hvarje posthållares kvittens.

 

202. Om annotationsbok föres på de genom dess kontor gående postpaketer? Svarades nej:

dock har det ibland skett och kunde hava nytta med sig; men han sade sig ej hinna därmed för den ankommande postens hastiga expediering.

 

203. Frågades om ej heller annotationsbok vid postkontoret i Åbo hålles över ditkommande

rekommenderade bref? Svarades nej, utan tages attester af brefägarne.

 

204. Frågades om ditkommande postväskorne äro alltid förseglade med postsigillerne från

närmaste postkontoren i Kastelholm, Helsingfors, Tavastehus och Nystad? Svarades ja, dock kan förseglingen ibland vara söndersprucken under ridningen.

 

205. Frågades, om breven, vid inlevereringen, föras straxt in uti det ifrån generalpostkontoret

meddelte och under generalpostexpeditionens sigill genomdragne, samt med H. Postkamererarens namn bestyrkte protokoll-papper? Svarades nej, emedan man omöjeligen så kan passa, utan föres bi – protokoll: dock ville postinspektoren bedyra, att breven föras sedan, samma dag, eller åtminstone om dagen därefter, in i ovannämnde rätta och original – post – protokoll.

 

206. Frågades, om postpaketer ditkomma utan påskrift från hvad postkontor de blivit afsände?

Svarades nej, utan skola alla postförvaltare bruka på deras ditsända paketer att skriva afsändningsortens namn.

 

207. Hvad kartebrädan angår, så fant jag dem behörigen vara hvar söknedag i Åbo uthängde

med kartorne, såväl som en särskildt karta på överblefne breven.

 

208. Frågades, om postinstpektoren ej förbudit de med posterne till sjös farande postbönder i

Finland och på Åland, att i antalet af rotan bruka kvinnfolk, pigor och gossar, hvilket jag, vid min framresa från Brändö över Watu-skiftet, fant vara brukeligit, i det, ej flere än allenast 3 karlar eller drängar förde postbåten, och de övriga 3ne till den rotan hörande personer bestodo i 2 pigor och en gosse? Svarades, det postinspektoren har allvarsamt åtvarnat dem, att inga kvinnfolk måge ro och brukas på postbåtarne: säjandes sig ock hava antydt postiljonen, att därå giva noga akt.

 

209. Frågades, om inga fall af borttappade bref skett hos postförarne i dessa framledne åren?

Svarades, att det har kunnat någon gång hända, det portopenningar varit bortsnappade från lösbreven, utan att någon redo kunnat därå på så lång väg, erhållas.

 

210. Frågades, om någon fribrefs missbruk förövas? Svarades, kan intet säja, och hvad

K. hofrätten samt konsistorium angår, så förmodar han att intet underslef därmed sker, och angående vällofl. Landshöfdingeembetet, så kan man ej vidare därom erfara, än det går under H. Landshöfdingens sigill.

 

211. Frågades, om de till – och afgående posterne eljest denne tiden haft deras riktige lopp och infunnit sig

i rättan tid? Svarade ja, undantagande att för någon tid sedan, har Stockholmsposten till Vilmanstrand varit alldeles borta och ej förr än några veckor efteråt ankommit: beklagandes sig postinspektoren Alleen, att postmästaren Willandt i Fridrichshamn velat honom sådant stort fel alldeles påbörda och tillvita; men tröstade sig därmed, att han sedermera fått höra förseelsen därmed vara begången vid K. Postkontoret i Stockholm, och frågade mig där före, om icke så hade sig tilldragit? Hvartill jag ej kunde neka, så vida generalposträtten blef den 3 septembris 1741 upptäckt, att stockholmsposten till Vasa blivit den gången från Stockholms postkontor skickat till Nyköping: hvaröver postinspektoren Alleen var så vida glad,

att han numera slipper den misstanka, hvilken Friedrichshamns och Vilmanstrands postförvaltare haft på honom, att vara därtill vållande.

 

212. Frågades, om han, för sin del, kunde giva förslag till inrättning af finska posternes skyndesammare

lopp? Svarades sig ej vetta någon bättre än nuvarande inrättning, allenast att hvar och en gör sin skyldighet och postiljonerne bliva på föromtalt sätt, ömsade till andra nödigare ställen, samt giva ifrån sig rapporter.

 

213. Sluteligen anhöllt postinspektoren i Åbo om dubbla postkontorsexpenser, sedan dubbel postgång i

veckan blef anlagd, helst han eljest sade sig omöjeligen kunna uthärda med fördubbling af lack, paketpapper, ljus, segelgarn, med mera, och klagade därhos, att de under honom lydande postförare måste taga af kronobefallningmannen Jmission på posthemmanen som ej aflöper utan deras känning af särskilt wederkiäntzlo.

Allt detta föregående utvisar tillståndet af postverket emellan Stockholm till och med Åbo, i förnämligaste målen, utom de i mindre omständigheterna därvid gjorde anmärkningar, som vore för vidlyftige att omnämna, i denna ändå nog långa berättelsen, utan kunna de senare, efter handen, vidare företagas och afgöras af (Öpd).

Följer nu innan mina angelägnaste påminnelser anmälas, en skälig underrättelse om de under hela extraordinarie postvisitationen vid ankomna posters öppnande, hos åtskillige postförvaltare förmärkte embetes efterlåtenheter och underslef, hvilka måge, för större korthet skull, dragas tillsamman i nästföljande punkten.

 

214. Näml.

Den 9 november 1741 befants med den från Stockholm till Åbo ankomne posten ett från Norrtälje till Friedrichshamn ärnadt postpaket, på hvars karta från Norrtälje af den 4 november stod brevet n o 1 till H. Majoren Wilhelm Wrangel allenast uppförd för ett lod, och på själva brevet var tecknat 2 lod; men samma bref vägde verkeligen 3 lod.

N o 3 brevet till majoren Gustav Meijerhielm stod på samma karta för ett lod: dock vägde det 2 lod.

 

Den 10 november i Åbo med posten från Friedrichshamn, stod brevet no 2 på borgåkartan till Köping af dn 6 hujus till majoren Nils Wetterstierna allenast för ett lod; men vägde 2 lod.

 

Den 11 novembris i Åbo ankom postpaket från Nykarleby till Friedrichshamn. På den inneliggande nykarlebykartan till Friedrichshamn af dn 5 november var allenast ett bref uppfördt till Mons: Frese; men i paketet låg ändå ett bref till Elias Helsingius à Friedrichshamn & Brestad.

Postpaket från Umeå till Friedrichshamn. Däruti liggande breven n o 1 till fältväbelen Christian Beslachius och n o 2 postmästaren Willandt, stodo hvardera på umeåkartan af dn 21 octobris allenast uppförde för ett lod; men vägde över 2 lod.

Dito postpaket till Friedrichshamn från gamla Karleby af dn 4 nov. innehöllt nr 1 till K. Postkontoret om 4 lod, hvarunder lågo 4 fulla bref, bland hvilka det ena till löjtnanten Calander våg allena för sig 2 lod och således var ett lod försnillat.

Dito postpaket från Piteå till Friedrichshamn: Piteå kartan af dn 24 octobris voro n o 3 till fändreken Caspar Fried. Blomfelt och n o 8 till kapiten Alexander Magnus Dahlberg för ett lod allenast hvardera uppförde; men vägde hvardera 2 lod.

Dito postpaket från Grislehamn till Åbo: på kartan från Grislehamn af dn 8 nov. stod ena brevet n o 1 till K. Postkontoret i Åbo allenast för 1 lod, med våg 2 lod.

Dito postpaket från Uleå till Åbo: på Uleå kartan af dn 3 nov: voro breven nr 2 till notarien David Deutsch och n o 3 till studenten Carl Fagerström, hvardera allenast uppförde för ett, men vägde hvar för sig 2 lod.

Dito paket från Björneborg till Åbo: på kartan från Björneborg af dn 8 november voro 4 bref riktigt uppförde och ett fribref till K hofrätten; men elova fribref till landshöfdingeembetet medföljde okarterade, under namn af befallningsmannens fribrev. Och dessutan voro uti paketet 2 okarterade bref nämligen det ena till lectoren Martin Grå, och det andra till Monsieur Elias Stålfot, bägge i Åbo.

Dito paket från Björneborg till Stockholm: på kartan från Björneborg af dn 8 nov: stod brevet n o 1 till general arrende societeten ej till något lodetal utsatt, änskönt det vägde 14 lod och blivit modererat till 9 lod.

Dito paket ifrån Björneborg till Friedrichshamn: på kartan från Björneborg till Friedrichshamn: på kartan från Björneborg till Friedrichshamn af dn 8 nov: stodo breven no 2 till löjtnant Fried: Grönhagen och n o 4 till löjtnantent Casten Backman allenast hvardera uppförde för ett lod. Men det förra vägde 2 lod, och det senare 3 lod.

På brefkartorne från Nykarleby till Uppsala af dn 5 nov: från Friedricshamn till Norrtelje af dn 10 november, från Nykarleby till Köping af dn 5 nov. och från Helsingfors till Grislehamn voro inga avisebref bakpå skrifne, utan fants endast postmästarens namn därå tecknat eller ock orden: intet att besvara:

Dito paket från Norrtelje till Firdrichshamn af dn 11 nov: på kartan af samma dato stod brevet n o 1 till ryttmästaren Gustav Meijerhielm ej utsatt till ringaste lodetal; men vägde 5 lod som ock stod skrivet på brevet: hvarjämte brevet No (siffran ej utsatt T.H.) på samma karta till generalmajor Wrangel stod för ett lod, men vägde 2 lod.

Dito paket från Grislehamn till Åbo: på grislehamnskartan af dn 12 novem. stod brevet n o 2 till Jobst Niclas Schultz allenast för ett lod, men vägde fulla 2 lod.

Dito postpaket från Arboga till Borgå af dn 6 no. Däruppå stod ej skrivit afsändningsorten.

Dito paket från Norrtelje till Friedrichshamn af dn 14 oktober: på kartan stod brevet nr 1

till Hr Gustav Mejerhjelm ej utfört till något lodtal; men brevet vägde långt över 2 lod, hvilka ock stodo annoterade på brevet, som likväl säkert bör beräknas till 3 lod.

Dito paket från Askersund till Friedrichshamn af dn 5 novemb: däruppå stod ej skrivit afsändningsorten.

Alla föregående underslef, dels med okarterade, dels ock med allt för ringa antecknadt och även uteslutet lodetal på kartorne äro, vid posternes öppnande, befundne af mig, på ovannämnde dagar, i närvaro af postinspektoren Alleen uti Åbo, dess skrivare, så väl som postiljonen Mörck.

Omsider sade ock postinspektoren i Åbo, det postmästaren Törn i Kastelholm sänder som oftast till Åbo med posten både bref och annat, utom kartan: hvarom postinspektoren likväl skall honom tillskrivit att därmed återvända.

 

Den 1 novemb. Kastelholm.

Befants vid postens öppnande af postmästaren Törn, och i dess närvaru, att på brefkartorne från Gefle och från Västerås till Friedrichshamn var à tergo intet vidare avisebref, än postförvaltarens blotta namn, och eljest voro 2ne andra postpaketer, som passerat genom Stockholms postkontor, samt där blivit öppnade hvilket syntes af sigillet.

 

Den 2 novembris

Ankom åboposten till Kastelholm och, vid dess öppnande, befants fyra bref från Borgå till Uppsala, och 8 bref till Norrtelje, uan paketkuvert eller ringaste omslag; varandes allenast ihopbundne med den emellan dem liggande kartan.

 

Den 19 novembris, i återresan vid Kastelholm

Befants från Stockholms postkontor ett postpaket, som var förseglat med Stockholms postkontors sigill, hvilket ock befants orördt vid ankomsten. På den inneliggande kartan från Stockholm till Kastelholm af dn 17 nov. 1741 stod no 1 paket från Stängnäs ett lod: hvilket paket även medföljde, jämte karta på ett i samma Strängnäs paket liggande bref till Magister Lantman à Castelholm&Saltviks Sockn; men därhos låg i Stockholms postpaketet ett bref till kronobefallnings mannen Sven Colleen à Castelholm&Håkanböle, hvilket senare bref intet var uppfördt på Stockholms brefkarta, änskönt på själva brevet stod no 1.

Wid Eckerö postkontor

var hvad de under denna punkten anförde underslef af poster för postbref angår, ej något mer att anmärka, än att på ena brefkartan från Friedrichshamn till Norrtelje, bestod avisebrevet i postmästarens blotta namn, och vid Norrtelje samt Grislehamn infunno sig inga poster under min korta och hastiga därvaro, så att ej något i detta fall kunde observeras.

 

Nu är i föregående punkter anfördt postväsendets omständigheter här imellan och Åbo i möjeligaste korthet, helst jag har väl flere, i de mindre målen, som dessutom kunna komma till gagns; men låta sig här intet upprepa: ej heller skola mina anmärkningar sträcka sig, för denna gången, vidlyftigare, än Summariter, i de angelägnaste och till posternes fortare gång ländande några eller få huvudpunkter, hvilka läre komma K M:ts och riksens höglofliga kanslikollegii nådgunstige omprövande att underkastas.

näml.

 

Postgången från Stockholm till Grislehamn.

Hvad i den första till den 20 punkten är anfördt, därvid erindras, att hvad angår postens sena ankomst till första postgården, så härrörer sådant ock fuller mycket däraf, att posten så sent härifrån affärdas, och vore väl, om vederbörande vid Stockholms postkontor, sedan K. kanslikollegii äro ankommne skyndande sig mera med postens affärdande och ej därmed uppehölle sig med deras aviseskrifning, hvilken dessutan, genom K. Kanslikollegii åtskillige resolutionerk är dem allvarligen förbuden, såframt de ej först hvar gång uppvisa hos (Öpd) hvad de i så måtto skriva.

 

Det efter 3dje och 4de samt följande punkterne obekvämt liggande och alltid som i många år med elaka och tröga åboer försedda posthemmanet Räfstad borde skiljas från postförningen, som kunde förläggas till det i 6te och 7de punkterne omtalte och välbelägne hemmandet Örstad: ty eljest lider posten ganska stort hinder vid Räfstad, på hvars aflägsenhet, de andre posthållarne alltid skylla försummelsen, hvadan ock händer, att kurirer och resande med gästgivareskjuts, resa förbi posten, som oftast och nästan alltid.

 

Vid 9de punkten påminnes, att enär många finska poster komma på en gång över havet och ej kunna hitskaffas med en, utan därtill tarvas flere hästar, synas postbönderne böra få betalning för så många hästar som därtill betarvas. Emot 10 punkten berättas postinpsektoren allenast bestås fritt 2 hästar, efter förordningen, vid postvisitation, som han enligit instruktionen, ej behöver mer än en gång om året förrätta över hela distriktet, och angående postförarnes långsamma postförsel härimellan och Grislehamn, enligit 18 punkten så hava de redan en gång, sedan min extra ordinarie postvisitation skedde, blivit därföre hvardera eller på hvar postgård belagde med 1 Dsmt plikt och böter efter förordningen, och böra än vidare hållas i ständig aga af postinspektoren och medelst flitiga postresor af Stockholms postiljoner.

 

Postfarten över ålandshaf ifrån och med Grislehamn till och med Eckerö postkontor.

 

Hvad den i 21 punkten omtalte kompass vid postförningarne över havet angår, så böra postuppsyningsmännerne i Grislehamn oc Eckerö befallas att noga och städse tillse, det postbönderne hava riktige kompasser, såsom mycket nödige, särdeles när töcken eller tjock väderlek under resan påkommer. De i 23 punkten omnämnde dåliga och ej särdeles pålitelige postbonderotar torde väl ej annorlunda kunna hjälpas än genom en antangande beskedelig och drivande postiljon, som vore van och hade kunskap om seglation därstädes, att kunna alltid följa med dem över havet, fortskynda postresorne och därhos tjäna till undervisning för de rotar, som ej äro så alldeles väl förfarne.

 

Angående roende med posten över havet i lugnt väder, är desto nödigare, att fördubblingsrotar, enligit ovanstående 25 punkten, därtill brukas, som en rota ej kan därmed uthärda, alldenstund den består endast af 8 man och af dem komma ej flere än 6 till rodden, emedan en sitter vid styret, och en annan af de äldre har annat på båten att sköta och hålla i ordning tackel och tåg, i fall Wäder-pust uppkomme.

 

Postböndernes i 26 punkten omtalte lön borde dem, ävensom alla andra postbönder i riket, tilldelas hvart halft år af postinspektoren, och ej genom kronofogde, i afkortning på deras räntor, emedan de eljest alltid lamentera och klaga, både för resande och emellan sig själve, att de aldrig får se en fyrk af postlönen, som kronobefallningsmannen uttager i Stockholm, och vill ändå därtill, hava erkäntzla, samt får därhos lika som något att säja över dem i postbetjäningen, enär han bekommit i sina händer deras lön, som likväl borde, med skäl och större nytta, af postinspektoren till dem utbetalas ty det är så gemenligen beskaffat med postförarne, att dem utur hvars hand han intet undfår och kvitterar den på staten honom bestådde lönen, dens ordres eller förmaningar, till posternas flitiga fortskyndande, aktar han intet, och om Väddö postbönder finge af postinspektoren, vid hvart första halva års förlopp, eller vid midsommarstiden, själva deras då förtjänte lön, som kronofogden ändå uttager och nyttjar till årets slut, då han först med dem likviderar om kronoräntorne, så kunde postbönderne hava penningar att, vid deras resor emot hösten åt Stockholm, köpa buldan till segel och tågwärke åt postbåtarne i rättan tid, som ock högeligen betarvas på någre postbåtar: sedan må kronobefallningsmannen där, så väl som annorstädes, utlagorne, det bästa han gitter (betala).

 

Samma klagan är ock hos postbönderne på Åland, hvarest kronofogden även likviderar deras postlön emot utskylderne. På de över havet farande och i 31, 32 och 33 punkterne omtalte postböndernes självsvåld, borde, såväl på Roslags eller Väddö- och Grislehamns, som på Ålands och Eckerösidan, utsättas en à 2 Dsmt böter på hvar postrota, som antingen ej i rättan tid, efter dess börd, sig infinner vid postkontoret, till uppvaktning på posten och dess överförsel, eller ock enär dess vaktvecka lider till slut, stretar emot att om fredagen eller lögerdagen gå till sjös med posten samt gör därvid hvarjehanda svårigheter, hvilket jag själv måste erfara, då jag om lögerdagsmorgonen trugade och nödgade dem att gå till sjös med mig och posterne, helst de hade mycket att påminna vid väderleken och knapp vind, som likväl bragte oss över havet riktigt fram till Eckerö inom 5 timmar, eller ock slutligen, om postbönderne i Väddö och Eckerö göra missbruk med deras, för postgången, skadelige varande Leija och accord, att taga post med sig tillbaka i hemfärden, ty därigenom förorsakas även, att om liknelse är till att ro, eller med knapp vind att segla med posten, och därhos något eller aldrig så litet wäderstreck synes från andra sidan, göres nya omöjeligheter, på det, att de endast måge invänta postbåt från andra sidan, och då kunna med densamma sända posten i hemresan: ävensom de ock vilja därom göra kontrakt, och ärnat det fastställa vid tinget; men sådant självsvåld bör dem alldeles förbjudas, och däremot föromtalte straff à 2 Dsmt påläggas den postbonde rotan, som på postuppsyningsmannens befallning, ej en gång bjuder till eller försöker att gå till sjös, enär någon liknelse är att överkomma, antingen roende eller seglande, utan ligger stilla och wäljer samt skräder sig vinden, efter egit behag och afvaktar från andra kusten, någon postbåt, med hvars lejande, de sig ock utblotta och utarma, genom 4 à 5 dalers utgivande hvar gång, för deras grova lättja, och till posternas hinder i fortkomsten: havandes sådant ombyte med posterne ej varit brukeligit för flyttningstiden, i förra kriget på Åland, utan har hvar rota fört fram sin post; men förra postuppsyningsmannen Grönberg skall vänjat dem den ovana, emedan de efter flykten, vid första hemkomsten voro mycket få, svaga och utfattige, och synes fuller bäst, att postrotarne, hvar för sig å ömse sidor, föra fram posterne, utan att leja hvarandra, undantagande någon gång, då vädret alldeles passar sig därtill direkte åt rätta sjöhemman på andra sidan: ty om Ålands postbönder styrkas i deras accord och kontrakt med Väddö postbönder, går självsvåldet, till mången posts uppehåld, så långt, att de senare, som åtagit sig att föra posten med sig i hemfärden, gå ej därmed till hafs, innan de hava full strykande vind till Grislehamn, där de hava desto närmare hem till deras gårdar och hemman.

 

Då jag, i nio år, var postinspektor, rönte och sökte jag under årliga visitationerne vid Grislehamn att förebygga slikt skadeligit ombyte, ej allenast vid postfarten till sjös, utan ock med posternes ombyte till lands imellan postgårdarne, hvilket senare, ehuru det skulle synas, vid första påseende, billigt vara nämligen att å de ställen på stora landsvägarne i riket, där posterne mötas, ömsa postridarne om väskorne och fara därmed hvardera tillbaka; men har likväl den olägenhet med sig, att utom den, genom postväskornes ömsning och påläggning, försumma de tiden och postgossarnes prat, sitta bägge och tåga och kneka ganksa långsamt, hvar för sig, i tanka, att ju fortare han rider fram, ju längre har han tillbaka, och därföre bör hvar och en föra sin post ända fram hela vägskiftet till nästa postgård, hvarföre han njuter lön; men det sker intet, förr än (kanslikoll:) stadgar något, om icke mer, dock en Dsmts straff, på den postförare, som därutinnan ej fullgör sin skyldighet.

 

Den af mig i 34 punkten påminte postbondesockne – och vakthåldningsstugun vid Grislehamn, bör desto angelägnare och snarare anskaffas som bönderna redan i många år och ännu vistas i ena den bästa af de uti stora och på kronones bekostnad, till resandes herbergning, uppsatte byggningen inrättade 4 kammare, hvaraf uppsyningsmannen själv bebor en, och har den andra, fastän orätt till skräpkammare eller visthus, postbönderna äga den tredje, så att den fjärde är allenast för resande, och af den midt uti varande salen, kan ingen sig betjäna.

 

Enär nu denna farten hädanefter, med Guds hjälp, kommer i större flor, och många förnäma och hederliga personer måste där stundom, särdeles höst-vinter – och vårtid, för motvind, länge fördröja, som skedde vid min sista återkomst från Åland med H. Överste von Fröberg och en dansk H. Major, hvilka själva sig för mig beklagade, hava de ej allenast den olägenheten, att de måste alla rymmas i en kammare, utan får ock nästan ingen nattro, af postböndernas i nästa kammare ständiga sorl och buller, särdeles då, utom Väddö vakthavande i rotan, finnes 1, 2, 3 à 4 på wind till hemresan, väntandes Ålands – eller Eckerö rotar, hvilka ändå göra långt större gny och olåt, till de resandes obekvämlighet, som kunde lätt förebyggas, såmedelst, om postbönderne sköte sig, den nästan på samma ställe där den förra postbonde – socknestugun stått, varande stugu och kammare, som är till salu utbuden af den därifrån flytte ägaren, och hvilken byggning de kunna efter postmästarens och uppsyningsmannens Alms utsagu, nu erhålla för fjorton plåtar, så att det netto ej skulle kosta hvardera af de i Väddö socken varande 168 postbönder mera, än 16 öre Kpmt, i ett för allt, till egit evärdligit behof, under vakthåldningen: hvilket antingen borde dem påläggas med en halfdalers innehåld af deras lön, en för alla gånger, eller ock de tillhållas, att straxt bygga sig ny stugu i stället för den, som de borttagit, eller ock ligga på bara backen, hellre, än vara både postuppsyningsmannen och hederliga passagerare i stora caracters byggningen, (till hinders) där de härtills tagit sig inrymma, de i 39 punkten uppnämnde felande segel med mera vid Grislehamns postbåtar, kunde postbönderne desto lättare i rättan tid uppköpa och anskaffa, om de därtill finge postlönen af postinspektoren, som här ovan är förmält, och intet till likvidering hos kronofogden, hvilken kunde ändå hos dem uttaga utlagorne, på sätt och vis, som hos all övrig Allmog brukas; men hvad påminnelsen i 44 punkten angår, och Jackt – eller Gijk-Segel med Focka på Väddö postbåtarne, hvarom även mycket blivit yrkat, så sade postuppsyningsmännerne, både i Grislehamn och Eckerön, att väddöboerne aldrig komma därmed till rätta eller kunna därmed omgås, utan segla med deras råsegel rätt så fort, ja snarare om och förbi Ålands postbönder, som alla hava jaktsegel. Angående den i 46 och 47 punkterne omtalte hamnen Asphällen eller Byholma, så vore fuller gagneligit, att förlägga posthuset från Grislehamn till Asphällen: hvilket även, i framledne (Öpd) Bunges tid, var på förslag och nog omskrivit; men, därvid möter den svårighet, att en ny landsväg på halfannan mil skulle rödjas och inrättas, som ej kan ske utan några häraders arbete.

 

Och dessutom har nu H.M:t den 20 sistl. Nov. behagat i nåder förunna af postkassan åt Eckerö postbönder ersättning för den skjuts, som de härtills, af egne medel, måst utbetala i lantskjuts till Grislehamn enär de nödgas med posten hamna antingen vid Asphällan eller på andra sidan af rätta posthamnen: hvarvid likväl erindras, att postbönderne både på roslags och ålandssidan böra däraf ej göra självsvåld eller landsätta med posten oftare annorstädes, än då de ej kunna taga sig upp till rätta posthamnen, för knapp vind, som borde hvar gång bestyrkas med rapport och attest af postuppsyningsmännen och postiljoner, om hvilka, här nedan på sitt ställe, skall vidare handlas.

 

Det beskrifne Signilsskär, såsom huvudkvarteret om vintern, för Eckerö postbönder, till posternes vidare befordran över havet, bör nödvändigt förses med en brygga som fuller där inte härtills varit, men är ganska angelägen, och skola väl posterne oftare befordras över havet i knapp vind och menföre, om man, vid anländning till Signilsskär, hade där en säker brygga för postbåtarne, som nu måste antingen sönderstötas af hafsvågorne, eller ock dragas upp, på bara klippan, med stort besvär, och därföre vilja postbönderne ej gärna gå till sjös, enär de måste där taga hamn. En sådan nådig brygga kunde i den därtill tjänlige signilsskärshamnen, bekvämligen och efter Alms och Jungs utsagu anskaffas, utan vidare kostnad och besvär, än att Eckerö postbönderne finge tillstånd att af kronoallmänningen vid Marsund – eller under kungsgården Grelsby på Åland hugga därtill några lass stockar och värke, att, jämte de på Signilsskär boende 2ne bönder, däraf förfärdiga mer omtalte brygga.

 

Hvad i 64 punkten anmärkes om vakthavande Eckerö postrotans tillstadde hemgång efter middagarne, kan fuller sådant någorlunda medgivas vid korta höst- och vinterdagar. Men om sommartiden böra de förmodeligen, vid vite tillhållas, att städse vara tillstädes vid posthamnen och ej löpa hem till deras hemman, i andra egne förrättningar, till afsaknad vid posternes befordran, särdeles i lugnt väder med rodd.

 

Ävensom ock den i 65 punkten omtalte och härtills ej tillstädes, utan hemmavarande reserve och fördubblings rotan, lämas därhän, med hemställande likväl, om icke, i anseende till roning med posten över havet, vare sig natt eller dag, med dubbla rotar, borde göras ytterligare anstält, förutan det, som jag dem där om antydde, att utom den vakthavande rotan må alltid 8 bönder af en annan postrota hålla sig färdige och ej begiva dig långt ifrån deras hemvister, att kunna, jämte den vakthållande rotan, komma, vid första lugnväder, till hjälp vid rodden med posten; men, att 2ne rotar skola hålla vakt tillika vid Eckerö postkontor, även som nu, efter K M:ts och riksens höglofl. Kansligollegii befallning sker i Grislehamn, synes komma dem för svårt och tätt, emedan de äro så få, nämligen allenast 7 rotar, och bo så nära vid hvarannan: hvaremot Väddö postbonderotar äro 21, och således två tredjedelar mera, samt äro, till en del, boende halfannan och väl tvenne mil ifrån posthamnen.

 

Vidkommande de i 66, 67, 68 ovh 69 punkterne omtalte Eckerö postbåtarne och deras underhållande, så vore långt bättre, om höga vederbörande behagade, efter postuppsyningsmannen Jungs anhållan, låta förmå postbönderne därstädes, att skicka sig på samma och redigare sätt som i Grislehamn sker, att allesamman underhålla samtelige postbåtarna, och hade tillhopa en samlings kassa af en viss del utaf de inflytande Passagers fraktmedel, till nya segel, tågvärke med flere Tarfwor: helst seglet på en och samma Eckerö postbåt, aldrig kan eljest bliva i sig självt, någonsin jämngodt så länge postbönderne ej hava någon besparingskassa, emedan, då den förmögnare bonden har en ny och god duk eller wåd i seglet, har den andra torftigare en gammal och försleten i detsamma, och ävenså är bevänt med tåg-värke, årar, båtshakar och mera som anskaffas till olika godhet, efter hvars och ens förmåga eller godtycke, på en och samma postbåt: dock voro alla 7 postbåtarne, vid min varelse i Eckerön, försedde tämmeligen väl med nödiga segel och annat tillbehör. Till förekommande af de i 70, 71, 72 och 73 punkterne anförde oordenteligheter i brist af gemensamt båthus, vore mycket angelägit, till befordran af hastig åkommande resa med extra post eller kurir, att hädanefter bygga och underhålla sådant nyttigt båthus, som i Grislehamn är inrättat.

 

Även borde de anskaffa och hålla den i 75 och 76 punkterne nämnde nödige befundne båt-, karl och skjutsryttare, lika som i Grislehamn, hvarest postbönderne giva honom, för det han håller alla postbåtars redskap i ordning årligen halfannan kanna säd af hvar sin färja, så att han får af Väddö postbönders 21 rotar, à 8 man, som göra 168, även så många half annan kanna säd, utom drickspenningar, som han njuter af resande för sin skjutsryttare syssla, till hästars uppbådande, den ynckeliga Eckerö sockens postbonde stugu, som i 37 och 77 punkterne omröres, behöver desto snarare uppbyggas å nyo, som under min resa från Eckerön åt Åbo och tillbakakomst till Eckerön, Ålands, och Väddö postbönder genom alltför stark eldning, satt densamma, till en del, i brand: och ifall de nu intet, efter lofwen anskaffa ensådan ny stugu, till väddöpostböndernes och även de längre upp i socknen boende och på vakthållning liggande eckeröpostbönders härbergering, vore då aldra bäst, det postmästaren och uppsyningsmannen Jung kunde från högvederbörlig ort efter dess egen för mitt yttrade anhållan, få befallning och tillstädjelse, att för billigt och skäligt pris, upphandla en tjänlig stugu, hvars inköp och uppsättande må sedan tagas och kortas af postböndernas lön: ty eljest fruktar jag, att de, om vår – höst – och vintertid, över havet ditkommande rotar roslagsbönder frysa ihjäl, under deras därvaru, ofta i några veckor, för motvind eller drefis, utom det, att nesligit är, att resande skola se postbönderne gå husvilla och ej äga tak över huvudet.

 

Det besvär postbönderne hava, likmätigt här ovannämnde 84 punkten med isbåten, förtjänar något premium, hvarom likväl redan, genom (Öpd) von Schantzes memorial af den 26 sistl. Novembris, blivit föreslagit till (kanslikollegii) omprövande, både för Väddö och Eckerö postbönder, enär Ålandshaf är så beskaffat: kunnandes de senares oförtrutenhet även visas däruti, att de stundom gå över hafsisen, och släpa väskan efter sig med ett långt tåg, på det, att om karlen skulle dimpa ned, må då postväskan bliva bevarad. Det skulle ej vara ogagneligit, om de i 86 punkten ävenså berörande som eljest namnkunnige Nerpisboer hvilka komma både genom svårt vatten och eljest imellan och över isen fort, alltjämt bleve, även efter postmästarens och uppsyningsmannen Jungs för mig gjorde utlåtelse, kallade och efterskrefne en gång, till prof, från Österbotten, allenast med 2 båtar och 4 man på hvar båt, att om vintern visa och lära både Väddö- och Eckeröpostbönder till att fara fort med posten, som eljest knappt lära få så skyndesam gång, enär is är i Ålandshaf. Dock torde desse Nerpis stor och friseglare vara något dyrlagde, emedan de, på Skiälars fång, skola hava god vinning, ehuru väl ej kunde vara ogagneligit, att någon gång om vintrarne göra därmed försök. Den i 89 punkten omtalte Eckerö posthusgård bör oomgängeligen bebyggas och åtminstone den uppsatte och påbegynte byggningen fullbordas genom H. Landshöfdingens handräckning af landsmedlen, även som skett med Grislehamn, eljest hava resande, som där måste vänta på vind över havet, inte rum, undantagande en nedrutten Koja, som liknar snarare ett fähus, än härberge åt folk.

 

Klagomålet i 91 punkten af Eckerö såväl som hos de övrige här nedan förekommande ålandspostbönder om ränte och gärde- persedlars utleverering in natura, är nyligen afhulpit, genom H M:ts nådigste resolution, hvar 1741 år angår, och vore hugneligit om de hädanefter, även kunde åtnjuta sådan nåd, i anseende till deras erfordrade dryga matsäckar på sjö-postresorne.

 

Postmästaren Jungs i 92 punkten sökte dubbla kontors expenser, efter dubbel anlagt postgång, synes böra honom och de övrige postförvaltarne på denne vägen desto hellre bestås, som slikt förr lärer beviljat, enär dubbel finsk postgång hållets, och dessutan betarvade han väl större lön. Emedan han, emot dess vederlike i Grislehamn, har långt sämre inkomst, som dess skrifteliga berättelse af den 27 nov. nog omständligen utvisar. Tvisten, som i 99 punkten upprepas imellan Marby – och övrige Eckerö – boerne eller postbönderne, täcktes efter behörig överläggning med postmästaren Jung i Eckerön, bäst kunna afhjälpas således, att de 7 Eckerö postrotarne böra för postförseln över havet njuta full betalning, med hela summan i staten: och alldenstund den åttonde marbyrotan, som ändå ej är full af 8, utan består allenast af 6 bönder, kan omöjeligen på en gång tagas från Marby till hafs, enär dess börd skola infalla, då ingen vore hemma tillstädes vid Marsund att överföra poster och resande: hvaraf de övrige 7 Eckerö postbonderotarne ej heller komma till väga, att hjälpa till vid överfarten över Marsund; så vore tjänligast, att af de 5 Frebbenby bönder, som härtills från andra sidan fört posten över Marsund till Marby, och hvardera njutit 19½ Dr Kpmt, indrages 3ne bönder, jämte deras lön, som för alla tre belöper till 58 Dr 16 öre, och att även af de 6 Marby bönder, som härtills fört posten över sundet till Frebbenby och därföre hvarje fått 24 Dr 15 öre , indragas 3ne med deras lön för alla tre, till 73 Dr och 13 öre Kpmt, hvilka löner tillsammans göra då 132 Dr 7 öre, att komma till delnings imellan de övriga 2ne Frebbenby och 3ne kvarblivande Marby postbönder, således, att de 2ne första få hvardera 22 Dr för postens förande över sundet, och de 3ne senare, erhålla hvardera 29 Dr för postens förande över sundet, samt dess fortskaffande landsvägen med ridhäst från Marby till Eckerö postkontor, till närmare jämkning eller delning imellan dem allesamman å ömse sidor, på hvar och en, helst som marbyboerne om vintern, då isen bärer över sundet, slippa att föra posten, som då fortskaffas af Eckeröstorby postbonde med släde från Eckerö postkontor ända fram landsvägen över isen till Frebbenby, hvars åboer även föra posten vid slädeföre från sig över sundet förbi Marby och så vidare ända fram till Eckerö postkontor.

 

Med en sådan jämkning förklarade marbypostböndernes 2ne till Eckerö postkontor, under min därvaru, utskickade postbönder Hendrik Matsson och Mats Hansson sig alldeles nöjde och önskade dess verkställighet, att kunna en gång slippa höra det långvariga knotande och misstycke af de övriga eckeröpostbönderne, hvilka senare även för deras fulla postförning över havet, kunna hädanefter, utan statens gravation, njuta hela dem däruti bestådde tillkommande summan och således hädanefter årligen undfå, jämte hvad de härtills erhållit, den för dem bristande andelen af 146 dr 26/ Kpmt, som Marby boerne härtills tillfallit, utan någre gjorde hafsresor, och således tillfredsställas, samt å ömse sidor göras klagelösa, och hela denna långvariga trätan slitas: dock förbehöllo marbybönderne sig, att bliva vid denna ändring och jämkning hugnade vid deras förra postförareprivilegier, och vilja däremot hjälpa med en eller 2 man vid postförningen över havet, enär någon postbonde i de övrige 7 Eckerö rotarne är sjuk, och postuppsyningsmannen Jung så påkallar.

 

Den i 132, 146 och 167 punkterne anmärkte oseden både hos postförvaltarne och postiljoner med tunga och även tullbara varors sändande uti och jämte postväskan, borde förbjudas vid plikt och förlust på någon del af lönen för den, som förbryter sig med sådant sändningsgods, hvilket förorsakar postbönderne besvär, särdeles enär det skall bäras över långa landskifterne imellan de fem hafsfjärdarne, försnillar tullen, och sätter såmedelst misstakar på postväskan, hvilken likväl bör vara ren och riktig, att ej innehålla annat, än postbref och paketer samt sådant, hvarföre porto är betalt. Jag måste ock berätta, att de uti 133 punkten omtalte usla postväskor från Stockholms postkontor befunnos, under denna min extra ordinarie postvisitation nog ynkelige och krasslige till Postens osäkra framförsel; hvaremot ock postförarne borde tillhållas, att enär nya och svarsgode väskor afskickas, försiktigare dem akta, och efter postordningarne varsammare dem hantera, än härtills mest överallt sker.

 

Den i 136 och 137 punkterne omtalt nödiga hjälp för Finby postförare och dess grannar i postföringen över Wargatafjärden, hvarom han ock i Stockholm nyss för denna min postvisitations resa, gjorde ansökning, är desto billigare, som han eljest omöjeligen nu, sedan dubbel post inrättades, kan därmed uthärda både till lands och sjös, och enär han med sitt folk och ena båt är borta med ordinarie posten åt Wårdö, samt kan ofta, för storm och motvind ej komma hem tillbaka på 2 à 3 dagar, och någon annan extra eller ordinarie post skulle imedlertid från Sverige ditkomma, är hvarken båt eller folk hemma till dess befordran: varandes 4 andra hemman i byen att tillgå, så att ett eller 2ne däraf kunde honom anslås till hjälp i postförningen över sjön, jämte det vid samma by nästbelägne hemmanet Wiwarsby, som förra postiljonen Mörck äger och bebor, samt är nöjd att åtaga sig samma postförings under hjälpande till publici tjänst, hvar fjärde vecka eller så ofta hans börd därtill kunde infalla, emot postlönens delning: varandes sällsamt, att fast likväl vid alla de andra postöverfarterne såsom Delet, Lappwäsi och flere, finnas å ömse sidor några och även många postförare, som hjälpas åt och ömsa med hvarannan, måste han dock ensammen sjöledes föra posten till Vårdö och Sundskären, hvarest ändå äro 6 bönder, som hjälpas åt att föra posten till honom över en och samma sjö.

 

Ett litet stycke på denna sidan om hafsfjärden Wargata eller Bomarsund ligger gästgivaregården Skarpans, hvarest de med posten över sjön Wargata komne resande erhålla genast skjutshästar och rida således förbi posten, som måste bäras ett ganska lång stycke upp till Finby postgård, och komma således förr över fasta Åland till Eckerön, samt även om då är god vind, snarare över havet: hvarföre ej vore ogagneligit, om postbönderne, vid ankomsten över Wargatafjärden till Bomarsund, finge i gästgivare gården taga och bestås, till postens befordran, en skjutshäst, som till Finby postgård kunde belöpa aldra högst hvar gång på 2 / Smt. De i 142 punkten omtalte Wårdö eller Sundskärs bönder borde påläggas att befordra posten från sig ned till Wargata – strand den långa vägen med häst, helst de därmed betjäna resande, hvilka, i fall de då vilja leja särskild båt hinna före ned till och över sjön, än posten, som bäres till fots. Den i 143 punkten för Wårdö postbönder bristande 1 Dsmt i båtlega stundom över Benefjärden, synes böra dem bestås, såvida de tillförene densamma åtnjutit, och kunna ej heller själva med egen båt draga sig fram till Såttunga hvarest densamma kan af isbrott länge uppehållas i återresan och hindrade de efterkommande posters emottagande och befordran.

 

Kumlinge – och Brändö – postbönders i 152 och 160 anförde klagomål över länsmannens myckna skjutsning och fångeförsel borde afhjälpas, helst länsmannen har i förledne år kommit till Brändö med 8 fångar, och velat taga 3 bönder från vakthavande postrotan; men i detsamma hava de så godt som stulit sig undan med posten. Nu äro väl inga andra till fångeföring, att tillgå, än postbönderne, hvaraf hela socknen består; men så tyckas de böra därföre hava någon betalning för slika resor af landsstaten.

 

Den i 151 punkten omtalte ömsning med ännu ett ombyte, kan fuller sinka något; men så lärer kumlinge boerne eljest intet stå ut med så lång dubbel postförning.

 

Den i 159 punkten omtalte Brändö huvudpostbonde bör nödvändigt till dubbla postens fortskaffande äga ännu en häst om vintrarne, men sade sig ej äga ringaste utväg till dess underhållande, såframt ej postkassan vill bispringa honom därtill med 3 eller 4 plåtar årligen.

 

Den i 160 punkten erfordade betalning för båt (åt) Börcköbönderne, synes böra bestås nu, ävensom förra postinspektoren i Åbo sådant godtgjort af premiemedlen till staten; men den i 2ne år af närvarande postinspektoren i Åbo till Nummis potförare utbetalt och i 167 punkten omnämnde postförningslönen för Österbottens försel till Åbo, tyckes strida emot postföningsstaten.

 

Angående samteliga ålandspostbönders förde klagomål över orätt aflöning för extra posters försel och postinspektoren Alleens däröver gjorde utlåtelse uti 177 och 178 punkterne, tyckas de böra för en extra post, åtminstone hädanefter, bekomma över hvarje watu- Pass och hafsfjärd lika med hvad en ensammen resande person dem betalar, efter den nyligen utkomne tryckte taxan, emedan de hava lika besvär med en extra post, som med en passagerares, utan bagage, överförande med särskild båt, nämligen över hafsfjärden Turwasi 1 Dr 2/3 / Smt, över Watuskiftet 1 Dr 10 2/3 Dr / Smt; över Lappwäsi 1 Dr 16 /; över Delet 2 Dr; över Vargata 12 /; och över Marsund 8 Smt om sommartiden, ifrån den 14 aprilis till den 14 octobris; men dessimellan om vintertiden dubbelt; ävensom ock samma taxa utsätter för en resande över Ålandshaf, med särskild båt, att betala 6 Dr om sommaren och 12 Dr om vintermånaderne; dock bör därvid iakttagas, att enär extra posten kommer, för motvind att följa över med ordinarie post på en båt, betalas då intet något.

 

De i 179 punkten nämnde kvittensböcker på postföringslönen, borde postinspektorne, efter deras instruktion, meddela postbönderna, vid något utsatt plikt och vite, emedan de eljest vårligen efterkomma denna deras skyldig (het) som likväl alltid och särdeles vid dödsfall, tjänar till nödig upplysning att finna, huruvida postföraren bekommit hvad han efter staten bör hava eller ej.

 

Uti det under generalpostinspektionens sigill genomdragne och i 205 punkten omtalte postprotokoll, böra postförvaltarne tillhållas, att straxt införa postbreven, och någon i landet om kring resande postbetjänt hava därpå inseende, eljest vinnes aldrig ändamålet, till underslefs förekommande, om postförvaltarne få lika fullt bruka de i postordningarne alldeles förbudne kladdar och biprotokoller, och tjänar ej till annat än fåfäng, onödig och kostsam utgift för postkassan, så mycket papper lack och dylikt för alla postkontor i riket: hvarom mera kunde talas, om det egenteligen hit hörde.

 

Vite af 1 eller 2 Dsmt böter borde sättas för hvar postbonde i Väddö, Eckerö och övriga Åland, som enligit 208 punkten låter för sig bruka kvinnfolk, pigor eller gossar, till postens förande över sjöarne, emedan sådane personer ävo hvarken nog starka att hålla ut med rodd, eller kunna finna sig vid hastigt uppkommande storm, utan bliva modfällte och rådlöse, hvaröver dock de andre postbönderne i en sådan rota sig för mig beklagade.

 

Hvad nu i övrigit angår de härtills för posternes befordran bestådde och i 190 samt 212 punkterne om förmälte postiljoner, så äro de ej särdeles och nästan slätt inte nyttige, väl förstående, på de obeläglige ställen, där de härtill vistats, nämligen i Tomasby och Grislehamn förordnade 3ne postiljoner omsades, och 3ne andra nya ännu bleve bestådde på nedannämnde ställen, nämligen; Tomasby postiljonen borde hava sitt vistande uti Warsala emellan bägge sjöfjärdarne Turvasi och Watuskiftet, att vid ringaste fogelig väderlek och tjänligit vägelag, utdriva och anmana postbönderne till sjös å ömse sidor med posterne, samt även ibland själv resa över; men alltid efter förra tiders vanlighet, med hvar post rapportera till H. Överpostdirektören, hururledes posten fortkommit, eller fördröjt, och för hvad orsak det skett, samt annotera postens ditkomst och afgång på postpasset, som därefter kunde inrättas, helst postbönderne eljest mången gång vid dessa hafsfjärdar kunna låta posten ligga under förebärande af knapp vind och elakt väder, samt bruka även skadeliga ombyten med hvarannan att hemföra post i återfärden, även som redan är blivit berättat vara förövat vid Ålands haf; ty den härtills i Tomasby varande postiljonen har merendels gjort föga mera gagn, än stundom ridit med posten landvägen 7 mil däremellan och Åbo, hvilket den vid Åbo postkontor bestådde särskilte postiljonen makeligen kan och borde uträtta, såframt han vill bliva bibehållen.

 

Sedan kunde en ny postiljon, förordnas, att på samma sätt, vara och skicka sig uti Brändö imellan bägge sjöarne Watuskiftet och Lappwäsi, därnäst ännu en ny postiljon uti Kumlinge imellan hafssjöarne Lappwäsi och Delet, och därpå, kunde kastelholmspostiljonen förläggas till Wårdö imellan sjöarne Delet och Wargata. Grislehamns postiljon bör vara där tillstädes, efter staten, att följa posten över havet, och ej vistas uti Eckerön hvarest den projekterade tredje nya postiljonen kunde förordnas att ömsevis fara med posten över havet, emedan en allena, ej mäktar städse att fara emellan Eckerö och Grislehamn; men med villkor, att därtill tagas sådane karlar, som äro vana och förfarne vid farvattnet, och kunna underrätta de mindre kunnige postbonderotarne.

 

På det sättet och om postiljonerne då fullgöra deras dem föreskrefne instruktion, vid straff och plikt af fjänstens förlust, skulle man se posten i fortare lopp, och om ock omöjeligheten skulle legat någon gång i vägen, då alltid, genom deras rapporter, få veta hvarest och för hvilken orsak hindret timat; men eljest, sker det fuller ingalunda.

 

Dessa 3ne nya postiljoners löner, bestiga tillsamman ej högre årligen, än till 255 Dsmt: hvaremot de vid Ålands haf nuvarande 2ne amiralitetsunderofficerare, som ändå ej segla över havet, och kunde, medelst skickelige postiljoners antagande, därifrån afskaffas, skulle i det påstådde underhåll, a 24 / Smt om dygnet, kosta postkassan in emot 550 Dsmt årligen, och dessutan äro desse postiljoner nödige vid hafsfjärdarne, att även tillse, det på postbåtarne ej flere, än 6 personer efter förordningen, tagas hvar gång till hinder för posten med mycket bagages bärande och förande från ena sjöhamnen till den andra, över de många landstycken, med hvilka förslor postbönderna ofta kunna, för drickespenningar skull, tillbringa så mycken tid på dagen, att det lider emot kvällen, då det är för sent att fara över andra hafsfjärden, och således bliver posten liggande över natten, där han likväl, genast vid ankomsten kunnat överföras, om ej deras begärlighet för penningar af passagerare varit orsaken till dröjsmålet, hvilket jag nog sett på hemresan! Sådane postiljoner böra och tillhålla postbönderne, att i lugnt väder ro över desse hafsfjärdar med posterne, samt enär menföre af is därstädes finnes, då bära och fortskaffa posten, efter åliggande skyldighet, på omvägar över holmar och små sund, hvarmed eljest trögt nog kan tillgå.

 

Ytterligare, skulle ock bidraga till postens fortskyndande över fasta Åland, om nuvarande postmästaren Törn i Kastelholm hade, även som i dess antecessors, postmästaren Pihls, lifstid var brukeligit, med förra postinspektorens i Åbo överenskommelse och framledne (Öpd) Bunges tillstånd inspektion och aflöning över Ålands postbönder, åtminstone eller allenast de på fasta Åland varande trenne postgårdar Frebbenby, Giölby och Finby, bland hvilka han bor nästan midt imellan, och kunde hava på dem noga eller allvarligare uppsikt, om de af honom, blevo aflönte, antingen af dess överskottsmedel, eller remiss därtill från Åbo postkontor: ty jag har förr, här ovansagt, att af hvilken postföraren ej emottager lönen, dens åtvarning aktar han ej heller särdeles, och postinspektoren i Åbo kan, så långt frånvarande över hela året omöjeligen vetta, huru allt där riktigt med hvar postförning tillgår.

 

Af sista ovannämnde 214 punkten lärer kunna förmärkas, hvad ganska många underslef hos poförvaltare blivit, allenast på ett par veckor, under min extra ordinarie postvisitation, yppade och upptäckte, af okuveterade postpaketer, okarterade och till för ringa lodetal antecknade postbref med mera, som hörer till K generlaposträttens skärskådan och afgörande.

 

Således vara, vid denna förrättningen befunnit, intygas af

And: Rydman.