Byordningen som fastställdes 1799. Den beskriver hur byamännen ska sammankallas för att hantera olika frågor för byns bästa. Regler för bl.a. gärdesgårdar, grindar och kreatur måste följas, annars kan böter utkrävas.

 

Byordning för Gåsviks by, fastställd vid tinget 2 april 1799

För att, som det heter, förbättra ordningen i byn träffas byamännen när så behövs för att diskutera saker som ska skötas och förbättras i byn. Mötet sammankallas genom att en budkavel skickas från gård till gård.

Hur olika frågor ska hanteras bestäms gemensamt, protokollförs och lämnas sen till Väddö-Häverö ting för att där fastställas. Här en ”översättning” av den gamla texten.

§ 1

För att förbättra ordningen i byn ska en åldersman tillsättas på en eller flera år. Vald blir den som får flest röster. Uppdraget som inte kan ifrånsägas innebär att när åldermannen, eller någon annan, anser att byamännen behöver träffas för överläggningar, skickar åldermannen runt budkavlen till övriga byamän.

Den som erhåller budkaveln ska utan dröjsmål skicka den vidare till grannen. Om detta inte sker får vederbörande böta 4 öre Silvermynt. Skulle det ske ytterligare en gång dubblas böterna till 8 Silvermynt.

Sammankallandet kan också ske genom att det blåses i en lur, ett horn eller trummas med pinnar.

Då så sker ska åbon i varje hushåll bege sig till den fastslagna samlingsplatsen för att ta del av åldermannens ärende.

Frånvaro utan laga förfall innebär böter på 4 öre Silvermynt. Vid upprepade förseelser dubblas böterna för var gång.

Är Byalaget stort kan åldermannen tillsätta två bisittare som avgöra olika tvister och inkassera böter från de tröga och motvilliga personer som inte följer den fastställda byordningen.

Om någon av byamännen vid sammankomsten överfaller åldermannen eller någon av grannarna med oanständiga ord, eder eller svordomar får denne man böta 1 daler silvermynt.

§ 2

För att alla ska kunna njuta av fred ska varje år samtliga grannar se över att alla gärdsgårdar är i gott skick, vare sig de är av sten, gärdsle eller består av jordvallar.

Alla felaktigheter som upptäcks ska åtgärdas inom en viss föreskriven tid. Om så inte sker får ägaren dels plikta 16 öre silvermynt för varje famn och dels ersätta de skador som därigenom uppstått med dess dubbla värde.

Åldermannen ska noga se till att gärdesgårdarna hålls efter hemmanets mantal eller stångfall.

§ 3

Om någon gärdesgård omkring äng, hage eller betesmark befinns vara oduglig eller blåser ner

ska den utan dröjsmål återuppsättas i försvarbart skick. Försummas detta att göras trots egen kunskap därom eller genom åldermannen eller grannarnas påpekande är böterna för varje kreatur som kommer igenom 16 öre Silvermynt. Skador som därigenom uppkommer ska efter byalagets prövande ersättas efter skadans omfattning.

§ 4

Likaledes ska alla grindar hållas i gott skick så inga kreatur kan komma igenom. Vid försummelse är böterna 24 öre Silvermynt samt ersättning för uppkomna skador.

Dessutom åligger plikten för byamännen att alla led och öppningar på vintervägar uppfredas på våren, en skyldighet som leder till många förbättringar för alla berörda.

Grindarna kommer därför hädanefter att fördelas på, det för var och en, bekvämaste sättet.

§ 5

Där ortens belägenhet så erfordrar diken, må dessa anläggas och vid makt hållas. Dikessyn må hållas åtminstånde tvenne gånger om året. Den första i närheten när Rälen går ur jorden, då man bäst och säkrast må se var vattnet på åkrarna stannar och var vattnet bekvämmast låter sig avledas.

Den andra om hösten då man noga bör se efter om var och en, så till sin egen och till sina grannarnas nytta och fördel, fullgjort det honom åligger.

§ 6

De utlopps och floddiken som Dikessynen finner nödvändiga ska hållas vid makt så det vattnet där (therutur) får sitt fria och obehindrade avlopp.

Men där så skulle hända att rågrannars ägor möta och dämma samma vatten är de förpliktiga att igenom sina ägor utan dröjsmål genomgräva och utsläppa vattnet.

Försummar eller eftersätter någon detta sedan han därom blivit tillsagd pliktas 24 öre Silvermynt för varje famn och dessutom betalas särskild Dikarelön.

§ 7

På det att åkerbruket må komma i fullkomligt gått stånd är det nödvändigt att det årligen företages en viss omansning och dikning.

Biten som finns mellan åkrarna bör av grannarna uppdikas så gott och fullkomligt som nödvändigheten erfordrar.

De ställen som dikessynen förordnat ska upprensas och vid makt hållas, jämväl ska alla höga dikesrenar uppgrävas.

Det åligger åldersmannen att tillse att detta sker och att dikesmullen bliver utförd på de ställen där den bäst behövs.

Skulle någon här visa träta och motvilja har grannarna friheten att taga dikare och sedan av den trätande utmäta dikarens lön.

§ 8

Till förekommande av den skada och olägenhet som förorsakas av att den ena grannen uppå den andres sådda åkrar fördärvar och nedtrampar hans säd, bör samtliga grannar efter görlighet göda sina åkrar på en trakt och skifte så att de där kunna så säd om höst och vår och medan rågsäden är bäst och säkrare än den skadeliga Land eller Flyghavren är det högst angeläget att denna säd odlas på de orter där den sig inrotat.

§ 9

Enär Byemännen således om våren kommit överens om var de vill så sin vintersäd bör alla gärdsgårdar i rättan tid uppfredas så att när sädestiden om hösten infaller och grannarna är därom av Åldermannen tillsagda, bör sädesgärdet inom ett dygn vara uppfredat, annars pliktas 2 Daler Silvermynt.

Skulle någon efter att säden är sådd utsläppa sina kreatur bötas för varje, 4 öre Silvermynt jämte ersättes skadan och samma straff sker vid upprivande av fin gärdsgård om inte alla grannarna kommit överens därom.

§ 10

Ej må någon om höst eller vinter insläppa lösa kreatur på rågen att beta innan Åldermannen sammankallat grannarna och de prövat om det kan ske utan skada.

Sker detta pliktas varje gång 8 öre Silvermynt för vart kreatur han således släppt in.

§ 11

Då det ej ringa skada förorsakar, att hästar och andra kreatur om våren, sedan tjälen gått ur jorden, insläpps på ängarna till bete är det utan högsta nöd och överenskommelse alldeles förbjudet.

Bryter någon mot detta pliktas för vart kreatur 24 öre Silvermynt.

§ 12

På det att ängarna ej må bli för utgnagda och nedtrampade och därmed förorsaka ganska storskada på nästa års gröda är det för den skull högstnödigt att det om hösten sedan de blivit lagom betade, på de orter där det låter sig göras strax uppfredas.

Gör någon tvärsemot sen grannarna har enats om ängarnas inhägnad pliktas 16 öre Silvermynt och kreaturen skall också strax uttagas.

§ 13

När åldermannen antingen själv funnit att det är nödvändigt eller av någon annan blivit påmind att ifrån åkrarna och i synnerhet sädesåkrar släppa ut det överflödiga vattnet, bör en karl från varje matlag på förutbestämd stund och tid infinna sig för att förrätta arbetet.

Försummar någon det eller går innan arbetet är fullgjort, bötas 16 öre Silvermynt. Dessutom ska efter byamännens prövande han betala den som för honom uträttat arbetet.

§ 14

Vid den från nästföregående § uppsatta plikt bör Byemännen på vår och höst så snart det är tillsagt på Åldermannens kallelse inställa sig för att mellan åkrarna uppföra och rätta fåror samt anlägga ytterligare vattenfåror där man funnit att så är nödvändigt.

Åldermannen ska vid tillfället noga se till att samtliga grannar har alla skiften rätt hållna efter Stångfall och uppsatta Råmärken.

Det är nödvändigt att Råmärkena är av sten eftersom pålar ruttnar och kunna bortföras av vårdslöst folk.

§ 15

Några dagar innan slåttern infaller på sommaren ska Åldermannen kalla samman grannarna för att överlägga med dom när de vill börja slå sina jämfälta ängar. Det är nödvändigt att skiftena och tegarna utstakas och utwadas en eller flera dagar innan.

Försummar någon detta ska pliktas 24 öre Silvermynt första gången och andra gången det dubbla.

Det åligger Åldermannen att tillsammans med Byemännen noga se till att en riktig och rätt utwadning blir förrättad mellan skiftena och att sten används istället för pålar till ängarnas råmärken.

Därefter bör alla på en gång börja att slå så att den ena inte trampar ner den andres gräs.

Slår någon sedan sitt skifte över den rätta linje och in på grannens äng betalas höet eller gräset dubbelt tillbaka och pliktas dessutom med 1 Daler Silvermynt.

§ 16

Ingen får slå åkerrenar i Sädesgården innan grannarna har enats om det. Om renarna först har blivit betade betalas 1 daler Silvermynt i böter och dessutom ska skadan grannarna fått för nedtrampat gräs gäldas (ersättas).

§ 17

Alla nödvändiga vägar inom ägorna samt till och från Byn bör fördelas mellan grannarna så att var och en sen kan hålla sitt vägstycke i försvarlig makt.

Försummar någon att förbättra den bro eller vägstycke som är honom tilldelat fast han själv haft vetskap därom eller fast Åldermannen sagt till bötas 1 daler Silvermynt.

Skulle han ändå i fortsättningen trilskas har Åldermannen med Bisittarnas, makt att låta laga det som ogillt är och sedan av den trilskande efter godfinnande ta ut legan (anställningsavtal) och böter.

Och för att Byemännen ska få mycket bekvämare att kunna köra över diken samt slippa att hålla renar och bivägar på åtskilliga ställen ska lösa flyttbroar finnas i varje by. Två eller flera åboar kan då gå ihop och bygga och underhålla bron.

Den som genom vårdslöshet har sönder eller fördärvar en sådan bro är tvungen att genast laga och sätta i stånd den i ursprungligt skick.

Den som sist på hösten, efter sädens bärgande, använt bron skall vara skyldig att ta hem och förvara den över vintern.

Den som bryter mot detta ska, efter Åldermannens prövande, plikta efter omständigheterna.

§ 18

Ingen tillåts att utan en överenskommelse med samtliga grannar låta sina kreatur beta eller tindra på äng eller sädesgärde.

Gör någon det pliktas varje gång för varje kreatur 24 öre Silvermynt.

§ 19

Sedan ängarna är avbärgade på hösten bör inga kreatur släppas in där, innan åldermannen sammankallat grannarna och de gemensamt bestämt när i tiden det får ske, vilken sorts kreatur och antal som ska släppas in.

Den som bryter mot detta får plikta 24 öre Silvermynt.

§ 20

För att inte ängsvallen ska bli för mycket upptrampad eller skadas, skall på de ängar där det inte är allmän farväg, ingen tillåtas att köra vår och höst då tjälen inte är i jorden. Och dä gärdsgårdar runt sådana ängar bör lagas eller omgärdas bör arbetet utföras medan tjälen är i jorden.

Inte heller må någon på dessa ängar där det är farväg köra utanför den rätta vägen.

Gör någon annorlunda pliktas varje gång 1 Daler Silvermynt.

§ 21

Uppå de orter där det är brukligt att grannarna tillsammans, på en viss trakt eller intaga, sår fina ärtor eller rovor bör ingen tillåta sina barn eller andra att gå och plocka ärtor eller upptaga rovor till kokning utan att det är tillåtet. Samtliga grannar bör tillfrågas för att ingen ska gidra de andra eller trampa ner grannarnas åkrar. Varje gång så sker bötas 8 öre Silvermynt.

§ 22

Skulle en eller flera av Åboerna i Byn, helst där det är samfälld skog, vilja uppsätta stengårdar eller jordvallar där det är lämpligt och det finns sten att tillgå bör de övriga grannarna inte undandra sig detta utan alla är pliktiga att efter hemmanstal och stångfall fullgöra arbetet.

Görs detta inte bör Bysmarken strax skiftas och delas för att inte den som står flitig och villig ska bli uthuggen och ruinerad på den tröge och motvilliges lättja.

§ 23

På de orter där vallgång hålles bör samtliga Byemän enas om vad de finner drägligast och bäst. Ingen som har kreatur och bete på samma mark bör undandraga sig det arbete som grannarna enats om.

§ 24

För att skogen och utmarkerna ska kunna skötas bättre, särskilt på de orter där det inte finns tillräckligt eller ett överflöd av skog, bör grannarna och Byemännen varje år komma överens om de hyggen som ska ske på samfält bysmark, såsom på vilken plats eller ställe det får ske samt hur mycket var och en får hugga.

Är skogen tillräcklig för att kunna tillåta svedjande bör en viss trakt utmärkas för detta så att inte någon förfördelas.

På det att inte ris och kvistar må kastas omkring i skogen och bli till ett stort men och hinder för bete bör på de platser där timmer, stör och gärdsel fälls bör alla toppar avkvistas och riset sammanföras till en av Byesmännen utsedd tjänlig plats, för att där till någon nytta förbrännas.

För övrigt måste Byemännen för skogens räddning, skötsel och confervation för framtiden själva på varje ort efter dess beskaffenhet, bestämma vad de finner bäst och tjänligast.

§ 25

Om skiften och skiftesvatten kan grannarna och Byemännen själva enas om vad som efter omständigheterna i byn är bäst och nyttigast.

§ 26

Skulle någon av Byemännen uppfinna något som inte bara vore tjänligt utan också nödvändigt för Byens och hemmanens förbättring bör åldermannen sammankalla samtliga grannar för att överlägga därom.

Men där det skulle hända att de andra stannat i det slut att de inte vill åtaga sig denna förbättring varigenom den rättsinte och välmenandes goda uppsåt blir hindrat, har han friheten att av utbyemännen och grannar, som är förståndiga och goda hushållare, jämte någon Lands betient, om så nödigt prövas, kalla byn och besittning.

Därefter då det finnes att grannarna i Byn oskäligen varit emot det som varit till nytta och förbättring ska de som var emot plikta och dessutom vara skyldiga dem som Byen och besittningen förrättat samt så snart det är möjligt utföra det arbete den välmenande föreslagit.

§ 27

Skulle, sedan Åldermannen sammankallat grannarna, och de enats om det arbete de ska börja, vare sig det är slåtter, sädesbärgning, eller vad helst det vara må, någon i Byelaget i detta finnes var efterlåten, tredskande och försumlig så att de övriga genom detta blir hindrade är de då icke skyldiga att vänta på den tröge utan har friheten att fullgöra sitt arbete, och han får skylla sig själv för den skada han därigenom lider.

Men när någon för åkommen nöd och fattigdom eller annan oförmögenhet inte hinner med att fullborda sitt arbete såsom Byens nytta och angelägenhet fordrar, får han då i sädes och bärgningstiden hjälp av grannarna, varefter han antingen med annat arbete eller skälig betalning ersätter dem för deras besvär,efter Åldermannens och Bisittarnas prövning.

Vägrar han får han böta efter Byens godfinnande.

§ 28

I de Byar där boställena är belägna ska innehavaren eller Åbon vara förpliktigad och inte undandra sig att göra gemensamt arbete med sina grannar uti allt som kan vara till fördel och nytta för Byn.

Sätter han sig emot detta har Åldermannen och grannarna makt att leja för hans arbete och sedan uttaga legan för arbetet. Dessutom böter som Byemännen efter omständigheterna finner skäliga.

§ 29

Skulle någon av Byemännen vara borta då de av Åldermannen sammankallats bör den vid hemkomsten, hos åldermannen underrätta sig om vad som har beslutats eller vad som kan vara befallt, och han är sen skyldig att i alla delar efterleva detta , som om han själv varit med vid sammankomsten.

§ 30

Ingen får inhysa hjon eller annat folk av mindre frågd på sina ägor utan att grannarna givit sitt bifall till detta.

Gör någon det får han böta 3 Daler silvermynt och är också tvungen att slika personer strax bortskaffa om Byemännen begär eller påstår det 

§ 31

Allt från att tjälen går ur jorden till dess att hon åter är tjälad bör svinen vara ringade och de ska vara instängda eller ur vägen då säden körs in.

Den som bryter mot detta ska plikta 12 öre Silvermynt för varje svin 

§ 32

Bar eld får inte bäras mellan hemmana, ej heller vara i stall, fähus, lada eller annat uthus och i dessa rum skall rökande vara förbjudet.

Inte får eld lämnas osläckt eller ovårdad i Rölna, Pörten, Badstuga eller Smedjan. Den som handskas annorlunda får plikta 1 Daler Silvermynt.

Åldermannen med Bisittarna bör tvenne gånger om året, nämligen höst och vår besikta alla eldstäder i Byelaget och de som då befinns vara så bristfälliga att eldsvåda därför kan uppstå bör besiktningsmännen slå ner på och ägaren böta.

§ 33

Alla Byar bör vara försedda med vattenhål och ska hålla alla brunnar och samägda vattenställen för kreatur i ordning och när det är nödvändigt att rensas eller grävas upp får ingen undandra sig.

Gör någon det har Åldermannen och Byamännen makt att för den ovillige låta leja arbetare och sedan ta ut arbetslön och böter från honom.

§ 34

Denna Byordning, som åtminstånde bör läsas upp en gång om året för samtliga grannar, må till alla delar strängt efterlevas så att ingen tar till ursäkt att hans barn, egofolk eller torpare honom ovetandes förgriper sig på Byordningen utan då är han som husbonde förpliktigad att ansvara för allt det som hans hushåll bryter mot. Till följd av detta är husbonden förbunden att efter Åldermannens och Bymännens prövande snart utlägga böterna och han får sen ta ut ersättningen från tjänstehjonens lön, och arbete eller pengar av sina husmän eller torpare.

§ 35

Där flera Byar gränsa mot varandra i åker, äng och betesmark, antingen de möts i öppet fält, eller har åker och skifte mot varandra, eller är med gärdsgård eller stängsel skilda, bör de i alla delar vara förpliktigade att hålla den ordning och fred som Byordningarna innehålla och stadga, vid samma böter.

§ 36

Alla böter som blivit utsatta efter i denna Byordning, äger Bisittarna eller Åldermannen efter Bymännens godkännande rätt att uttaga av den brottslige.

Och där den som är dömd till böter skulle vägra att strax betala har de makt att då taga pant av den motstävige och sen förelägga honom en viss tid inom vilken han kan inlösa panten.

Försummar han det blir panten försåld till den högstbjudande och överskottet, sedan böterna är betalda, återgäldas till honom.

Skulle någon vara så obetänksam att han under en sån förrättning, med hugg och slag eller oanständiga ord överfalla dem som förrättar utmätningen pliktar han efter vad Åldermannen eller Bymännen finner lämpligt.

§ 37

Hur de efter Bysordningen utsatta böterna må fördelas lämnas till varje By att bestämma dock ska Åldermannen kunna hålla uppseende över att alla delar i Byordningen efterlevs, och att han för sitt omak och besvär njuter en del därav är billigt, och att en del lämnas till socknens fattiga, eller används till något nyttigt gemensamt arbete för hela Byn.

Men att använda dem till dricka och brännvin eller vid utsatta samkväm dem gemensamt förtära, är alldeles förbjudet

På vilket sätt dessa penningar må bäst och säkrast förvaras samt hur redovisning och räkning bör göras måste Bymännen sig själva bestämma.

För övrigt och eftersom det inte är görligt att projektera allt det som kan vara lämpligt för varje ort får förmodas att Åldermännen uti varje by själva efter ortens beskaffenhet inrättar sin Byordning efter vad som är till bäst nytta för Byn och hemmanen.

Dock ska det som stadgas i denna Byordning och som är lämpligt för orten icke utflyttas hellre tilläggas det som icke är omnämnt.

För att sedan samma Byordning ska komma att få mycket bättre och kraftigare efterlevnad ska varje By om så önskas äga friheten att låta sin Byordning uppläsas och stadfästas vid Häradstinget.