Medicinprofessor Lars Roberg har beskrivit sin resa från Uppsala till Väddö som gjordes i juni 1712. Han beskriver människor och platser som han besökte.

 

 

 

 

 

Lars Robergs resa till Väddö 1712
( Lars Roberg   Medicinprofessor 1664-1742)

Efter aftonsången söndagen den 22 juni startade Roberg sin resa från Uppsala till Väddö. En resa som tog två dagar. Med sin schäs förspänd av en häst inleddes resan i täta regnskurar. I sällskapet var även professor Carl Skunk, hans käresta Agneta och deras jungfru, professorsdottern Micrander . De färdades i en öppen. M  karet dragen av två hästar.

Resan gick via Marma, torpen Glädjen och Pinan, över Fale bro till Nybommens herrgård i Östtunaberg. I Kunby(Knutby) byttes hästar och via Svanberga gick färden vidare mot Väddö prästgård. Vid Sennerby gjordes ett stopp för att bese Norrsunda kasen, belägen på det bönderna kallade Saxstensberget. Sjöfararna hade dock ett annat namn på vållkasen, där gick det under benämningen Svinhustaket. Roberg besteg berget och lät sig imporneras av den fantastiska utsikten. 

Väl framme vid Prästgården bjöd prosten Ivar Hillerström på middag. Under måltiden berättade Hillerström om vad Väddö hade att erbjuda och om dess historia. Han nämde att öns rätta och gamla namn var Vådön. Ett namn som han menade skulle härledas till den skada och våda sjömännen utsatte sig under strapatserna till sjöss. Med på middagen var även Hillerströms fem söner.

Jan som var askultant på kammarkollegiet
Anders ordinarie prost adjunctis patris
Elias som tjänstgjorde vid häradsskrivaren Granquist
Julius vars mål var att bli soldat
Petrus som studerade medicin.  

På torsdagen begav sig Roberg till Grisslehamn. Han hade en häst med sig men färden gick lika mycket till fots. Vid krogen tog postmästaren Abraham Alm emot och en gemensam föplägnad följde. Därefter fick Roberg följa fiskarna och lägga strömmingsskötar. Han var även upp i skogen för att se den gamla svavelgruvan. 

(Under 1500 talet bröts svavelkis i Mälby hamn. Den var belägen på skogen vid Ålandsfärjan Kesgruvan på Mälby 2:2. Svavelbrännare Zackarias Sone fick kontrakt med kronan 1621 att arrendera Swafwellbruket uthj Wäddön som lydde under dåvarande kronobruket Ortala. 1645 lades det ned. I 1645 års bergverksrelation sägs, att gruvan låg högt på en backe med kärr på alla sidor. Brytningen hade skett i ett litet schakt med flera pottor, den största 1 1/2 famn djup, som alla nu stod vattenfyllda)

 Han var åter vid krogen först vid midnatt för att vid fyratiden följa med ut och ta upp skötarna. Exakt klockslag var han dock osäker på, av anledning som han själv skriver ” Ty uhr war intet i Griselhamn”

Under dagen återvände Roberg till Prästgården för att under de restrerande dagarna på Väddö göra ytterligare utflykter. 

Söndagen den 29. Väddö kyrka. En brud vigdes, sutto i små stolar framför altaret under predikan. När vi fråga bruden vad hon skulle med en så ung brudgumme, svarade hon åh! han är så gammal som jag, han fylte sina 25 förleden påskas. Bruden ett långt rankt qvinfolk, brugumen en rundlagd rödbrusig undersätsig storögd yngling.

Totalt varade Robergs vistelse på Väddö i sju dagar.

Källa: Lars Roberg, resa till Väddö 1712, utgiven av Åke Dintler. Ur Lycknos, lärdomshistoriska samfundets årsbok 1950-51.
Referensbiblioteket, Norrtälje stadsarkiv.