Rangarnö

I skrifter från tidigt 1400-tal nämns Rangarnö. Länk till hemsida om Rangarnö:
http://rangarno.se/

Följande text är hämtad från Edvin Gustavssons bok om Väddö socken.

Om Rangarnö

Peder i Rangarn nämns 1409 och 1424. Även 1493 förekommer en Peder i Rannegarn, och 1506 omtalas Per och Gunnar. År 1557 fanns här tre bönder och de var: på nr 1 Per Larsson, nr 2 An­ders Ersson, nr 3 Lasse Olsson (1555 nämns Lasse Gunnarsson). År 1600 hette deras efterträdare som brukare av Rangarnö-jor­den: på nr 1 Pelle Persson, nr 2 Erik Staffansson (sonson till An­ders Ersson, släkttavla i domboken 1617), nr 3 Jon Larsson.

En gammal tvist med Senneby hade Rangarnö beträffande rå­gången byarna emellan. Denna fastställdes slutligen efter att ha uppmätts av lantmätare 1786, men i samband med vad som då förekom vid tinget uppvistes inför rätten följande gamla brev, som kan anses vara förtjänt ett återgivande:

»För alle gode män, som detta mitt närvarandes öppna brev händer före att komma, bekänner jag mig Jakob Bagge att året efter Guds börd 1542 om distingen i Uppsala, då gjorde jag samt med mig ärlig och beskedlig man Staffan Gundersson i Uppsala befallning utav ärlig och välbördig man herr Sten Eriksson (Lei­jonhuvud) och herr Per Brahe och av flere gode män som där för rätta sutto uppå samma förbenämnda tid, till att förlika en sak, som haver rått uti en långlig träta mellan två byar i “Väddö sochn, som äro benämnda Sennby och Rangarn, och haver sam­ma förenämnda träta varit om ett råmärke emellan förenämnda byar. Så togo vi till hjälp desse efterskrivne gode män i förenämn­da sokn Wäddö, som är benämnda Anders Olsson i Nääs, som då var länsman uppå samma tid, Olof Jåpsson i Edby, domare, Lasse Nilsson i Edby, Benk i Sunde, Jon Persson i Sund, Anders Nils­son i östernäs, Per Olsson i Gåsvik, Per Larsson i Massom, Nils i Massom, Lille Jon i Fäll, Jakob i Hammarby, Jon Kelvastensson i Elmsta. Och blevo de så förlikte uppå båda sidor, så lydandes att Seneby råmärke skall gå ifrån en rå, som kallas Skrakare rå och in uppå ett näs, som kallas Humblagårds näs, och den rå, som uppå förenämnda Humblegårds näs fordom tid stått haver, skall uppresas igen, vilken förenämnda rå de där i Rangarne hade omkullslagit och bortfört och sedan måtte föra samma förenämn­da rå tillbaka igen och därtill böta därför. Desslikes hade ock är­lig och välbördig man Herr Gustaf Larssons underlagman, som är benämnd Olof Ingewaldsson i Måby (i Husby-Ärlinghundra), givit sin dom och brev där uppe väl för en åttio år sedan, vilket förenämnda brev de förenämnda Senebor ock tillstädes hade vid samma tid, vilket brev lydde så, att Seneboers råmärke skulle gå ifrån Skrakare rå och intill Humblegårds näs och den rå, som uppå förenämnda Humblegårds näs var omkullslagen, skulle upp­resas igen, dock med så skäl att de i Rangarne bo skulle hugga all sin tarve skog och (ha sitt) mulbete uppå Seneboers välle (om­råde), som äre både med gärdsel och vedebrand, efter de där i Rangarne beklagade sig, att de hade en intäktes by, vilket de uppå båda sidor voro där väl tillfreds med, var med varannan, och blevo så förlikte och räckte varannan handen i alle de förenämn­de gode mäns närvaro, och (blev) vite emellan dem lagt efter de­ras egen begäran, att vilken som först avbryter skulle hava för­verkat sine 40 mark, uppå det att det dessbättre skulle vara hållet dem emellan uppå båda sidor. Där till yttermera visso och bättre förvaring att så i sanning är träder jag mitt signet här nedan un­der, som skrivet är i Wäddö år och dag som före skrivet står.»

Jakob Bagge hade alltså, med tillhjälp aven tolft betrodda soc­kenbor med länsmannen och häradsdomaren i spetsen, på grund­val av ett omkring 1460 utfärdat dombrev lyckats bilägga rå­gång s tvisten mellan de bägge byarna. Av vad senare framgår var denna dock av kronisk natur och återkommer gång efter annan under de närmsta 200 åren. Sålunda hölls 1661 syn, och både 1703 och 1730 förklarades Bagges brev av häradsrätten ha gäl­lande verkan gentemot sennebybornas ovillighet att inom sin rå­gång tillåta Rangarnö någon frihet. Vid tinget 1789 framhölls emellertid, att brevet inte var att anse som något dombrev utan avsåg blott en ingången förlikning.1

Av särskilt intresse är det i brevet förekommande uttrycket in­täktes by. Detta betyder att byn var upptagen på utmarken, och man erinrar sig här den norrländska benämningen utanvidsfolk. Innebörden därav var att vid arvskifte delägare, i regel yngre, erhöll torp eller nybygge »utanvid», d. v. s. på utmarken men vanligen med rätt till skogsfång och bete på fädernehemmanets skog. Rangarnö skulle således vara en utflyttning från Senneby. Liknande samband torde av förut relaterade orsaker finnas mel­lan Tomta och Byholma.

På kartan 1641 ser man Rangarnö bestå av tre gårdar. Nam­nen på resp., nämnda i den äldsta jordeboksordningen, var Norr­gården, nr 3, Mellangården, nr 2, och Södergården, nr 1. Den sist­nämnda räknades för helt mantal. Norr om byn låg en väder­kvarn.

Kyrkvärdar var 1634 Matts Persson på nr 1 i Rangarnö (även tolvman, levde 1655) och Erik Olsson på nr 1 i Senneby (där­jämte tolvman). Det är förresten det första paret kyrkvärdar i Väddö, som finns namngett. Vi kan tänka oss dem i sällskap på kyrkvägen, kanske den förr vanliga genvägen förbi Kasen över Norrsunds kyrkäng, när det slumpat sig så att de hade träffats, två hedervärda allmogemän i 1600-talets bondedräkt, med käpp­yxa i hand, talande allvarsamt om socknens och kyrkans ange­lägenheter, medan rågen rykte och göken rop te i försommarens lena vind.

Andreas sacellanus i Väddö med sina fränder i Rangarnö omtalas 1663. Det är kaplanen Andreas Olai Roselius (1645-66) det är fråga om, men om den antydda släktskapen har vi oss ingen­ting närmare bekant; vid kallelsen hit uppges han emellertid vara infödd i församlingen.

År 1700 var dessa bönder i Rangarnö: på nr 1 Erik Persson (ogift, bonde efter den 1697 avlidne fadern, död 1742, 69 år) och Olof Andersson, vardera ett halvt mantal; nr 2 Anders Persson (bonde omkring 1687-1720, död 1742, 95 år); nr 3 Jöns Jönsson (hemmanet för »innestående utlagors rest» utlyst på tinget 1697).

Laga skiftet härstädes fastställdes 1834.

1 Rangarnö rågång 1803: »Nr 2 Humblegårds Näs Röret uppmurat i en backe uti Gärdesgården emellan Rangarnö äng Ropviken och Senneby äng Notudden. Nr 3 Skaklare röret. Här stannar Rangarnö ägor emot Senneby och Östernäs vidtager.» Det sistnämnda skrivs 1786 och 1825 Skrakare rå.

Share