Följande text är hämtad från Edvin Gustavssons bok om Väddö socken.

Om Västernäs

Västernäs bestod vid mitten av 16:de seklet av fem hemman, i det att nr 3 och 4 fram till omkring 1589 hade samma ägare. Däremot torde nr 1 ha haft två åboar, förmodligen bröder. Är 1557 var alltså dessa bönder i byn, i ordning efter jordeboken detta år: på nr 3-4 Erik Larsson (tolvman 1586); nr 2 Olof Persson; nr 6 Jon Larsson; nr 5 Jon Persson; nr 1 Anders Pers­son (om denne finns i 1607 års dombok uppgifterna, att hans far hette Per Larsson och att han hade fyra syskon: Abluna, Olof, Jon och Elin) och Jon Persson, även kallad unge Jon (i tionde­längden).

År 1600 hette grannarna i Västernäs: på nr 4 Hans Andersson; nr 1 Nils Olofsson; nr 2 Per Olofsson; nr 3 (Västergården som nu tillkommit) Per Nilsson; nr 5 Anders Larsson; nr 6 Jon Larsson.

Hans Andersson, som enligt domboken var son till Anders Pers­son på nr1, satt 1607 i rätten som tolvman. Om Nils Olofsson he­ter det 1613, att han var fattig och husvill; ny bonde på hemma­net blev sedan Erik Hansson. Restlängden för Älvsborgs lösen upptar också en Markus skräddare, som var »kommen i skada för en karl uppe i landet, varför allt han ägde hade blivit honom fråntaget av målsägaren (i skadestånd alltså).

Byn var 1641 bebyggd med sex gårdar. Benämningen på dessa var för nuvarande nr 4 och 1 Östergården, nr 2 Södergården, nr 3 Västergården, nr 5 Mellangården och nr 6 Näst Västergården. Stamhemmanet för nr 3 och 4 skulle enligt de äldre jordeböcker­nas vanliga uppräkning av gårdarna i ordningen rättsols ha varit nr 4, och det kan nog vara möjligt, att nr 1, 3 och 4 tillsammans utgjorde den ursprungliga Östergården. Liksom Östernäs hade byn på Sångenäset öster om Sidfjärden en äng, som dock var »ganska elak» och bar »inte mycket».

Intressant är att på de gamla bykartorna se kustlinjens föränd­ringar till följd av landhöjningen. Från 1827, vilket år en karta över Samnäset är daterad, till tiden för tillkomsten av lagaskif­teskartan över utägorna 1865 har således det öppna sundet mel­lan Sidfjärden och havet försvunnit. Skäret Havsboörn har det sistnämnda året vuxit ihop med fastlandet och Långörn är be­tydligt större till arealen. Man noterar också några andra skär­namn: Smedfars häll och Olof Pers häll norr om Långörn. Kop­parsmeds udde vid Ålands hav omtalas i rågångsdom 1790. Om konkurrensen om fisken läser vi i domboken 1688, att Per Hans­son i Östernäs (på nr 1 därstädes) hade överlagt Anders Nilssons i Västernäs (bonde på nr 1 omkring 1680-95) skötar utanför Västernäs.

Ur byns 1600-talskrönika kan nämnas, att gårdarna på nr 1 och 2 Sankt Bartolomei afton (den 23 augusti) 1646 antändes av »en häftig och härjande ljungeld». Ägare till resp. var då Erik Hansson och Anders Persson, som bägge genom elden miste allt vad de hade av »hö, säd, boskap, hus och alle bohagsting och husgeråd», så att de »utfattige vordne och husarme».

Herredagsman 1643 var Hans Persson på nr 5.

Från 1650-talet kan nämnas tolvmannen Erik Olofsson på nr 3, vars farmors far var den som bonde på hemmanet (Västra hemmanet kallat, 1649) tidigare nämnde Erik Larsson, som upp­ges ha lämnat fem döttrar efter sig som arvingar. Även fadern, Olof Eriksson, bonde 1607-30, var tolvman. Några andra väster­näsbönder, som satt i rätten, var Jon Ingevalsson (på nr 2), om­kring 1630, Anders Andersson på nr 6, vilken på grund av »ålder­dom och bräcklighet» lämnade uppdraget 1667, och Olof Eriks­son på nr 4, som tjänstgjorde i omkring ett kvartsekel och på 1680-talet var häradsdomare. Om den sistnämnde är känt (domboken 1688), att han tillsammans med Lars Larsson i Brevik och Erik Mattsson i Boda hade del i en båt, av uppgifterna att döma en större sådan, väl av det slag varmed trafiken på Stockholm upprätthölls, alltså en s. le storbåt.

Fastighetsbrukare i Västernäs 1700 var dessa elva:

på nr 1 Anders Olsson, Matts Eriksson och Nils Eriksson, var­dera 1/3 mantal; på nr 2 Anders Mickelsson och unge Matts Eriks­son; nr 3 gamle Matts Eriksson (tre med namnet Matts Eriksson fanns alltså i byn) och Erik Eriksson; nr 4 Olof Olofsson; nr 5 Jan Mattsson; nr 6 Erik Johansson (1701 följd av Jan Eriksson) och Per Eriksson (död 1731, 68 år).

Båtsmän var 1700 nr 201 Erik Andersson Fisk, 25 år, antagen 1695, och nr 202 Johan Olsson Frisk, 22 år, född i Söderby och antagen efter Erik Eriksson Frisk, som efter nio års tjänst avlidit i Karlskrona 1698.

Johan Frisk dog i juli 1700 på skeppet »Nya Kung Carl» (eller officiellt »Carolus Rex»), varefter Staffan Olsson Norström, 23 år, väddöbo, antogs. Båda Västernäs-båtsmännen deltog i expedi­tionen till Viborg 1702. År 1704 antogs nr 201 Erik Johansson Dahlman och för 202 Anders Johansson Norström; bägge var på nyenska eskadern. Efter den förre kom 1707 för resten av kriget Erik Mattsson Udd och efter den senare 1711 Johan Olsson Nor­ström. År 1713 var tjänstgöringsorten Karlskrona.

En kulturbild från 1700-talets Väddö ger oss »Förteckning på the Barn och ungdom, hwilka kunne rättast stafva och fölgaktli­gen väl läsa och på them hwilka orätt eller illa stafvar och således ganska klent läser i Book», upprättad hösten 1750 av studiosus Olof Wedbom. (I visitationsprotokollet 1749 heter det att W., som var född i församlingen, erbjudit sig till barnskolelärare. Socken­stämman ansåg dock att det skulle bli för stor tunga att utom klockaren löna en särskild skolmästare, men han kallas senare i alla fall »Scholemästare i Wäddö». Wedbom var född 1718, in­skrevs 1740 vid Uppsala akademi och vigdes 1746 med Brita An­dersdotter i Massum. Enligt husförhörslängden var han bosatt i Elmsta. Han dog genom självmord »uti huvudsvaghet» 1774. Av barnen blev Olof, född 1753, klockare i Norrtälje men avsattes för spritmissbruk, vistades sist i Massum och dog där som fattighjon 1828, och Nils, född 1762, skolmästare i Väddö.) Däri upptas från Västernäs (gårdsnumret tillfogat inom parentes):

»Unge Olaf Erssons (nr 3) dotter Birgitta, 9 år, stavar illa, lä­ser tämligen rent den mindre Catechesen innantill. Anders Jans­sons (nr 5) dotter Birgitta läser och stavar på lika sätt sam den förra grannens och 10 år gammal. Lars Larssons (nr 1) dotter Margareta stavar sam de förra och läser tämligen rent efter den stavelse han äger. Gl. Olof Erssons (nr 4) 2:ne söner Erik och Olaf glömt stava. Läsa någorlunda den store Catechesen, den ene 9, den andre 11 år. Olof Perssons (nr 6) dotter Margareta 10 år, stavar illa och läser rätt rent ABC-baken innantill. I Catechesen begynt men kan så gatt som ingenting.»

Hur det sedan gick i livet för dessa västernäsbarn, sam stavade och »lade ihop», var och en efter sin förmåga, inför magister Wedbom 1750, skulle kanske också vara av en smula intresse att få veta. Den sjätte söndagen efter Trefaldighet 1754 begick »efter examinatian» Lars Larssons i Västernäs dotter Margareta tillika med 20 andra gossar och flickar den heliga nattvarden. Året där­på följdes han på kyrkgången av Erik och Olof Olofssöner och Anders Janssons Brita, som då »gick fram» jämte 22 kamrater.

Bägge pojkarna blev bönder, Erik, död 1823, på faderns hem­man och Olof, sam dog 1812, på Rangarnö nr 3 (han var förf:s morfarsmors farfar).

Laga skiftet i Västernäs fastställdes 1832, det andra i ordning­en i socknen; ålagda utflyttning blev då de fyra delägarna i nr 2, vars tomtläge tidigare varit mitt i byn. För skogsmarken fastställ­des skiftet 1874.

Ombud för Väddö och Häverö vid 1746-47 års riksdag var Erik Mattsson på nr 3, död den 15 juli 1754, 51 år.

Vald riksdagsman för Väddö och Häverö till riksdagen 1809 var Erik Larsson på 1/3 mantal Västernäs nr 1, född 1761 i gården av Lars Larsson, född 1728, och Brita Ersdotter, och gift med Anna Olsdotter, född 1762. Han avled emellertid under den pågående riksdagen av »slag» den 20 juni och ersattes av riksdagsmannen för Frösåker, Johan Mattsson i Björsta.

Om förre riksdagsmannen Erik Hansson på nr 3, hitflyttad från Veda, är tidigare berättat.